Hisan betyder häst

Jag har haft fullt upp med jobbet hela veckan och har därför knappt varit i stallet. På sätt och vis är det rätt skönt för jag kan ju inte göra så mycket där och jag blir bara frustrerad. 

Nu är det ju bara två veckor kvar tills jag blir av med korsetten och då kanske livet kan återgå lite till det normala, eller i vart fall börja att återgå åt det hållet. 

 

Bloggen är så klart supertrist nu men det finns inte så mycket att skriva.

 

Idag har det regnat helt ofantliga mängder häromkring men hästarna skall ha undkommit översvämningarna i alla fall. 

 

Det lunkar på här. Det händer alltså inte mycket. Jag har tre veckor kvar med korsett sedan har jag inte alls någon koll på hur lång vägen är tillbaka efter det. 

Jag är i vart fall väldigt sugen på att komma upp på hästryggen igen men jag inser att jag måste skynda långsamt. 

 

Hisan har bytt sin lilla hage mot den stora och han är superglad över det. Nästan lite väl glad i hatten till och med. 

 

Jag har inte riktigt haft någon lust att blogga. 

 

Allt går ju framåt. Hisan rehabar på fint, det ser väldigt trevligt ut när han rids. Han är mer tillfreds också nu när han får galoppera lite. 

Jag känner mig ridsugen när jag ser honom ridas, men det är långt kvar tills jag kan det. 

 

Dagarna tickar långsamt framåt för mig med. Tre och en halv vecka kvar tills korsetten skall av. 

Jag har bokat sjukgymnast redan och jag räknar ner dagarna. 

 

Men mer än så händer faktiskt inte. Roligare än så är det inte...

Värdet är rent ut sagt skit. Jag blev helt genomblöt då jag var ute en sväng i stallet med en tjej som red Hisan åt mig. 

 

Humöret hjälps tyvärr inte upp nu när det känns att hösten är på ingående. I stället skulle jag säga att det är lägre än på länge just nu. Jag kan inte bli så här låg nu. Det är "bara" fyra veckor kvar tills jag kommer ur min korsett och kan påbörja rehab. Det är mycket att styra och ställa med. Till exempel att leta upp sjukgymnast. Jag måste bara ha ork till att fixa med detta. 

 

Hisan galopperade för först gången idag och han höll ihop det fint. Inga onödigt överdrivna glädjeyttringar från hans sida. 

Jag är frustrerad... Det tar sådan tid att läka ryggen och i dagsläget vet jag ju inte hur bra dem blir. 

 

Idag försökte jag gå en runda med Hisan. Flyinge har släppt ut nya hästar i hagen som gränsar till typ hela rundan runt terrängbanan som är den rundan vi brukar gå. Eftersom hästarna är nya där så är det mycket spring på dem vilket gör att Hisan blir helt tokig. Han vill ju hänga på och jag håller i honom i ett snöre. 

 

Jag vill påpeka att sådant här bara är ett problem när han är under igångsättning men det är ju just det han är just nu så då är det ett problem.  

Eller normalt hade det inte varit ett problem om jag inte hade haft en ryggfraktur....

 

Jag vill inte bråka med Hisan i detta läget, jag vill inte heller att han beter sig som en tog i andra änden av repet. Men nu när han är nästan igång och jag går på halvfart så är det typ två parametrar som inte går ihop. Normalt sett hade jag suttit på och jag hade varit kaxigare vilket hade behövts i detta läget. 

 

Jag är så frustrerad över att jag inte kan hantera men något livliga häst som jag skulle vilja och jag är frustrerad över att det kommer att dröja ännu längre tills jag kan det igen. 

 

Nu kom vi hem utan större bekymmer än att Hisan blev arg på mig och att han typ stegrade 50 gånger. Han blir ju också frustrerad av situationen plus att jag blir rädd för att skada mig och signalerar fel till honom. 

 

Jag har fyra veckor kvar med korsett och jag vet inte hur. länge med rehab innan jag är så återställd som jag kan bli.  

 

Frustrerad är alltså bara förnamnet. 

Nu är två av fyra friskförklarade. Och jag hoppas verkligen att jag slipper träffa veterinären på ett tag. Den sista meningen skall tolkas med glimten i ögat. ;)

 

Nu skall Lilla tränas igång igen och för hoppningsvis kan hon starta snart. Så länge går hon i så här härliga hagar med många kompisar.

 

Det händer inte så mycket roligt och spännande just nu. 

 

Hisan promenerades vid hand 30 minuter idag. Inga konstigheter alls med det men heller inget fantastiskt kul. 

 

I morgon skall han ridas av Marie och jag skall på återbesök hos veterinären med Lilla. Det är ju lite mer spännande i vart fall. 

 

Annars funderar jag mest på hur min fortsatta rehabilitering skall se ut. Det är dryga fyra veckor kvar men jag kan ändå inte hia mig utan jag skulle vilja veta redan nu...

Det fungerar inte alls nu. Hisan blir så till sig i trasorna när han ser bommar att han inte kan tänka sig att ta sig lugnt och städat över. Det är galopp och studshopp som gäller helt enkelt.
Idag fick till och med hans ryttarinna tugga grus på grund av hans vilda glädjeyttringar.

Vi lägger därför det här med bommar på hyllan ett litet tag för att i stället förlägga rehabpassen till de två vattenhålen (vattenhindren) som finns i Flyinge.

 

Han kommer att få plaska runt i dem i stället i skritt med höga benlyft och sedan även i trav. Vattenhålen är små så det blir inte så mycket mer än några bommar och det kommer att hålla honom lite mer på mattan.

 

Vi plockar fram bommarna igen när det är dags att hoppa lite mer riktiga grejer om några veckor.

Idag rök den långa ostyriga manen på Hisan. Han skall ju vara ridhäst nu igen och inte bara gå och skrota i hagen. Då kan man ju inte se hur som ut.

Tyvärr tyckte mina fingrar inte om det hela utan de reagerade med att bilda en massiv blåsa...

Nåväl, det viktigaste är ju att Hisan ser bra ut.

 

Idag fick jag en sådan där Ullis-idé. Ni vet en sådan så verkar helt fantastisk i huvudet men kanske inte lika lätt att genomföra i verkligheten. 

 

Hisan skall ju göra höga benlyft och var är inte bättre då än att göra det i vatten i skritt. Det finns ju vatten i form av vattenhindrer i Flyinge. Jag tänkte att man då kunde typ slicka Hisan ut i vattnet och själv gå torrskodd på vägen ovanför... Visst låter det bra?

 

I verkligheten är det bommar i vägen och dels är marken precis bredvid räcket runt vattengraven allt annat än lätt att gå på... Men med hjälp av min vän Rebecca så lyckades vi skicka en minst sagt förvirrad Hisan genom vattnet. Konstigt att ingen satt på eller gick före honom tyckte han...

Synd bara att vi inte filmade... Men det går inte alltid att göra allt samtidigt. 

 

Vi gjorde också ett tappert försök att få honom att skritta över en liten liten pinne på marken. Men jag har ju lärt honom att det är roligt att hoppa över saker så det är stört omöjligt att få honom att skritta nu...

 

Då startar vi Hisans rehab. 

 

Marie har ridit honom två dagar. Korta pass, igår på banan och idag ut. 

 

Vi hade en cavaletti på banan igår. Han tyckte att det var ett hinder trots att bommen låg 10cm över marken så övningen blev inte som tänkt. Han skulle skrittat över med höga benlyft men Hisan tyckte att det var ett hinder. Han var i vart fall väldigt nöjd med sig själv. 

 

Lugn och fin är han när Marie rider. Det märks att han saknat att komma ut. 

 

Nu blir det skritt för hand ett par dagar innan vi fortsätter med cavaletti och uteritter. 

Idag var det då dax för röntgen av Hisans ben igen. Och idag såg det fint ut, så fint att han blev friskförklarad. 

 

Han hade själv talat om att han var frisk i en veckas tid på ett ungefär.... Allt hoppande och busande brukar vara ett säkert tecken. 

 

Nu nu skall han sättas igång vilket är helt underbart. Det är bara den där lilla detaljen då att jag inte kan rida själv... och jag kommer inte att kunna rida honom på många månader heller. 

 

Natten till idag åskade det något så in i här. Vi låg vakna både jag och Fredrik. Ingen höjdare så där en söndags kväll när man skall upp och jobba dagen efter. Men vädret rår ingen på. 

Åskan tog med sig kyligare luft så i kväll är det första dagen på en månad som jag faktiskt fryser lite. Det gillar jag inte alls. Hoppas att värmen vill komma tillbaka lite. 

 

Jag har varit nere hos Lilla en sväng. 

 

Vad skall jag säga. Hisan är en handfull just nu. Han anser att han är frisk helt enkelt men det kan jag ju inte veta före hans röntgen som är på onsdag. Jag hoppas verkligen att plåtarna ser fina ut annars vet jag inte vad jag skall göra. 

Han musklar sig fint i vart fall och ser jämnare ut. 

 

Det blev inte av att jag åkte ner till Lilla i helgen, men jag skall ner i morgon. Hon skall skos i veckan och jag måste lämna ner hennes skor. 

Idag har jag tittat på fina ekipage på Ribban. 

 

Hisan har flyttat hem igen till vanliga stallet. 

 

Han kände sig genast hemma där, jag tror att han har saknat det. Jag ledde honom dit och passade på att ta vår 30 minuters promenad i anslutning. Det gick bra mycket bättre än igår. 

 

Stackars Fredrik fick mocka ur boxen i stallet där vi har varit senaste månaden. Nu var det ju halm och växelbädd så det var inte så rysligt tungt men ändå. 

 

I helgen står först fälttävlan på Ribban på schemat och på söndag tänkte jag nog åka ner till Lilla igen.