Hisan betyder häst

Idag har det varit mer krut i mig igen.

Hisan blev riden i paddocken. Dressyrsadel och graman. Vi övade på sidverts och skolor och slutliten på övergångar utan att han slog sig fri.

Bitvis gick det super och bitvis blev han mycket arg på mig när jag inte var nöjd utan drev på honom igen för att göra om avsaktningen. Han har inte gjort så innan så jag antar att det är ett försök att slippa. Med lite lirkande fick vi fina övergångar tillslut.

Jag behöver träna dressyr igen. Jag skall se om jag får tag i Nina för en ny träning.

Det har varit soligt idag men så här på kvällen var det riktigt kallt ute. Det är tur att Lena sover inne nu när hon är utan täcke. ;)

Jag trodde ju att det var den där timmen som vi förlorade igår som gjorde mig så trött... men det var nog inte hela sanningen. Idag har jag varit hemma från jobbet med en mage som jag inte har varit vän med.

Jag tror att jag har ätit något som inte var bra i helgen för jag har nämligen inte varit illamående eller så... bara dålig i magen.

Jag har därför mest legat på soffan idag men lyckats jobba lite ändå.

Hisan fick därför vila och jag pallade mig inte ut dit förrän ganska sent på kvällen. Så är det ibland. Från början var det ju tänkt att det skulle vara hoppträning idag men den var turligt nog inställd... ibland är det bra tajming på saker och ting.

Hoppsan vad det kändes det där med att vi blev av med en timme i natt. Jag är helt förstörd nu och inser att det måste bli tidigt i säng i kväll för att jag skall kunna vara människa på jobbet i morgon. Nåväl, jag kommer väl anpassa mig. Dessutom är det kort vecka på jobbet då det är långfredag på fredagen som kommer.
Nu hoppas jag att fölet faktiskt inte kommer förrän då, det hade underlättat för mig. ;)

Idag började jag med uteritt med mina stallkompisar. Vi åkte till Rögletippen och red Billebjersrundan. Det var en hiskelig massa hundar vid parkeringsplatsen och Hisan var rejält på tårna när vi startade. Han lugnade dock ner sig nästan direkt när han märkte att polarna skulle följa med och att han faktiskt kände igen sig.

Rundan avverkades i lugnt tempo och med en mycket sammarbetsvillig Hisan. Mer sådant önskar jag mig. Jag har haft nog med bus från honom nu och behöver arbeta på mitt självförtroende så att vi kan ha en härlig sommar tillsammans med massor av uteritter. Detta var en bra början.

Därefter blev det Jägersro och Uffes hästar som stod på schemat.

Sir Remington hade gått ett jobb redan och skrittades enbart idag. Vi jobbade med ökningar och minskningar i skritten och de vanliga börningsövningarna. Han svarade super. Det var bara ett ställe som orsakade bekymmer och det var den gröna byggnaden som startboxarna förvaras i. De höll tydligen på att bygga och grejja inne i den och den var helt tokigt farlig att gå förbi.

Winello sa det samma när han skulle passera byggnaden.
Han har fått vårkänslor tror jag. Han har ju varit lite motig tidigare men nu är han superpigg. Han svarar direkt på mina hjälper. Dock inte de sidförande... de har vi inte befäst än. Det går framåt i alla fall. :D

Jag har också varit hos Lena idag också. Lilla snuttan är vid gott mod. Vi får se hur många dagar till det dröjer tills fölet kommer.

Det är verkligen omväxlande nu.

I fredags slog Lund värmerekord för mars månad och idag är det bara 6 grader och hällregn... brr.

Igår red jag ett pass i paddocken i skenet av lamporna. Jag hade nämligen bestämt mig för att komma ur vinterdvalan och faktiskt bege mig till frissan för att snofsa till mig lite. Nu ser jag faktiskt presentabel ut. ;)
Kvällen var ljum, över 10 grader trots mörkret. Härligt efter denna vintern. Hisan jobbade bra. Trots att han vilade i torsdags då jag var på after work så var han inte onormalt pigg utan just precis så som jag vill att han skall vara.

Jag började dagen hos Lena som fick ha istt vintertäcke på sig en stund för att torka snabbt och inte frysa. Blåst och regn i 5-6 grader är inte att leka med. Lena såg nöjd ut och jag använde ett par timmars tid till att försöka ta ut en bädd med torv. Tungt som bara den. Det är en av anledningarna till att jag inte gillar torv. Men ut skulle den inför fölningarna.

Framåt eftermiddagen hade det regnat över tillfälligt. Det regnar nu igen.
Uppehållet gjorde att jag kunde rida Hisan i paddocken. Det uppskattades för jag är mer än lovligt trött på att åka till ridhus för att kunna rida...

Jag tog fram bommen som jag använde i onsdags och red mer noggranna åttvolter över den. Det gick bra mycket bättre idag när Hisan var normalt laddad. Jag behöver sätta än mer tryck i honom på hemmaplan. Risken finns att jag annars rider med handbromsen i, min vana trogen. Jag lyckades frå fram honom men inte helt. Han gick från såsig till springig men utan rikigt bjudning utan mer bus. Mot slutet av passet kom vi till jobb och de sista rundorna över bommen kändes super.

Jag åkte och red Sir Remington efter jobbet. Det blev lite senare än jag hade hoppats på från början men ibland blir det så.

Sir Remington var taggad till tusen idag också. Han är mycket mjuk och fin just nu men som sagt. I och med att han inte går snabbjobb just nu är det springa han vill i första hand. Dock är det aldrig något problem med honom. Han fogar sig och jobbar bra ändå.

Sedan blev det Hisans tur. Han var minsann taggad han också. Det måste vara gårdagens vila som gjort det. Han var så på tårna att övningen jag hade planerat som var en liten upphöjd bom som vi skulle göra byten över så som Piia tyckte att vi skulle öva på knappt gick att genomföra.
Dock höll sig Hisan i skinnet idag men det kröp i honom något fruktansvärt och det gick ut över kvalitén på arbetet.
Jag satt därför av och släppte honom lös i paddocken. Resultate blev en vilt bockande Hisan som sprang varv på varv i galopp själv. Jag tappade räkningen på varven långt innan han var klar.
Han måste få det ur sig. Det går inte att göra något vettigt annars. Nu började det skymma i samband med detta. Och efter hans egna äventyr satt jag upp igen och avslutade passet. Det är ju så att jag är lite lat ibland så jag pallade inte att tända i paddocken och förjden blev att jag inte testade bomövningen igen utan vi får ta vid med det igen på fredag. Men jag red förvänd galopp och volter i både trav och galopp. Hisan var mycket fin och avslappnad efteråt.

... när blir det massage till Hisans matte? ;)

Massören kom idag och gick igenom Hisan. Han känns bättre i muskulaturen säger han, och det stämmer bra med vad jag tycker att det känns som i träningen just nu.

Han hittade lite vid manken på höger sida och lite längre bak i länden men det var inte alls lika mycket som tidigare. Lika dant var det spänningar i halsen på vänster sida och det stämmer bra med att han inte har velat ställa sig lika enkelt till vänster som till höger på sistonne.

I morgon blir det ridning igen. 

Det är konstigt vad det kan påverka att ha något att se fram emot. Jag är ju alltid väldigt motig på måndagar. Det är utan tvekan den värsta dagen på veckan och i och för sig är det bara att genomlida den. Normalt sett har jag oftast ingen lust med något efter jobbet heller men det brukar lösa sig om jag bara masar mig iväg.

Denna veckan hade jag dessutom hoppträning för Piia inbokad. Och det är ju kul. Dessutom flöljde stallägaren med med Skrymslan. Så ni kan tänkar er att Hisan var upp över öronen förtjust. Nästan lite väl förtjust måste jag säga. Det tog ett litet tag att övertyga honom om att det var jobb som skulle utföras, han skulle inte bara springa och titta efter henne. Det är inga andra hästar som påverkar honom så som hon. Han gnäggar brummande efter henne, tittar hela tiden efter henne.

Så fort koncentrationen var på plats kunde vi jobba ordentligt.

Vi började med att hoppa på en "åtta" över en liten bom som låg på sockerbitar. Därefter gick vi vidare med att hoppa ett litet räcke med bom före och efter snett igenom.

Sedan hade Piia plockat fram vattenmattan. Det var första gången för sässongen och de flesta hästarna tyckte att den var konstig men kom över. Hisan hoppade den utan att blinka första gången men andra stod han emot och bröt ut i svängen. Han hoppade den sedan utan knussel.

Vi avslutade med en jättelång bana på 15 språng som verkligen tog. Dels var det mycket att hålla i huvudet men jag var också helt slut efteråt. Jag hoppas att jag kan hitta tid framöver att träna för det måste jag. Jag kan ju inte flåsa som en blåsbälj efter bara några skutt. Ullis behöver mer kondis.

Ny hoppning är inbokad nästa måndag och idag kommer massören till Hisan så han har en lugn kväll att se fram emot.

Planen var att ta det lite lugnare på söndagen, vilodagen.

Men frågan är om det blev så lugnt. Kontentan blev i alla fall en supertrött Ullis. Men det behövs inte så mycket för att åstadkomma det just nu.

Jag började med ridning av Sir Remington som är så taggad just nu. Han går lugna jobb för att matchas inför kommande Frankrikestat och energin i hästen är verkligen på topp. Nu är han ju en gentleman så att han är laddad innebär att han är otålig och taktar lite men inte värre än så. Men man märker att han vill ta fatt och bara ösa iväg. Energin är lite emot honom när man börjar passet men efter ett tag och på volten arbetar han bra.

Winello Toscana går också framåt. Idag kom jag fortare till ridning. Han ligger först på bettet och älgar men efter ett tag får jag en trevligare kontakt och mer regelerbarhet. Vi på började också arbetet på volten med att gå två varv i varje varv utan några större krav. Lite konstigt tyckte han att det var att snurra runt där. Vi jobbar vidare.

Hisan gick sedan sitt första ordentliga pass i paddocken denna våren. Två hörnor går fortfarnade inte att rida på men det kommer nog att rätta till sig de kommande dagarna. Banan är rikigt bra dränderad så att det står vatten på den nu beror på tjälen och den är nästan borta. Med andra ord tror jag att den kommer att vara fin senare i veckan. Det skall bli så skönt att kunna rida ordentligt hemmavid. Det kommer att spara en massa tid för mig då jag slipper åka till ridhus titt som tätt.

Jag red ett kort pass, Hisan var lite motig till en början och ville inte fram helt. Han avslutade dock bra.

Det har regnat hela dagen idag. Riktigt risigt väder, blä. Jag hoppas bara att all snö kan försvinna nu. Kung Bore har hållt Skåne i ett järngrepp länge nog nu. Jag tror ingen av oss önskar att ha den kvar nu. Det är verkligen dax att et blir vår.

Igår red jag inte själv. Hisan gick en kortis i paddocken och sedan fick han galoppera på grusvägarna. Han uppförde sig väl.

Jag har varit nere hos Lena igen. Jag har borstat henne länge och väl och typ hälften av hästen hamnade då på golvet. Så mycket fäller hon. Det kliade nog bra i pälsen i alla fall för hon stod och mös när jag borstade och försökte få bort den.

Hisan och jag har varit i ridhuset. Det tog riktigt lång tid att komma iväg. Mitt i allt regnande hade nämligen en viss Hisan kommit på att det var en bra idé att rulla sig inte bara en gång utan enligt den vanliga morgonritualen som innebär minst 4 gånger. 2 på varje sida, minst. Hur han då såg ut kan ni ju själva gissa.
Det var knappt möjligt att borsta bort det heller i och med att han fortfarnade var blöt. Och jag skulle till Flyinge och rida. Alla där är alltid så välpustade så när vi kommer kletiga och dana sticker vi liksom ut på ett negativt sätt.
Turligt nog uppförde sig Hisan mer än exemplariskt idag så han är förlåten sitt lerbad.

Jag red dressyr i dressyrsadeln med gramanen på. Inga sporrar men väl spö. Inget konstrande utan han tog mina hjälper helt utan knussel. Jag tyckte att han svarade bra idag och blev stabilare i formen och avsaktiningarna på länge.

Om jag har lite tur med vädret i morgon så kanske det går att rida ut. Grusvägarna är suveräna just nu, mjuka och bra. Men kommer det vatten uppifrån är det inget kul ändå.

Upp mot 10 grader och sol idag. Tyvärr sitter jag ju på kontoret mitt på dagen då vädret var som finast men, men. Härligt att se hur mycket snön har smält i alla fall.

Jag red Sir Remington och Winello efter jobbet. Jag kommer att hinna med att rida dem i helgen sedan vågar jag inte boka upp mig mer innan fölis har kommit. Jag vet att jag är nojig men ju mindre måsten ju bättre blir det... eller rättare sagt det största måstet är Lena.

Sir Remington var oerhört laddad. Det är nog våren som han känner av. Det var dock mer fokus hos honom idag än sist och han kändes mycket smidig. Vi jobbar vidare med övergångar, det finns en del att finslipa där.

Winello var också taggad. Han använder dock inte energin till att gå rakt fram utan blir mer spänd. Jag fick jobba för att få honom att tänka framåt. Han har fortfarande inte greppat det där med skänkel helt. Jag får jobba mer på det nästa gång.

Hela dagen på jobbet har jag suttit och tänkt på att stackars Lena hade ett allt för tjokt täcke på sig. Därför var jag tvungen att åka ner efter Jägers för att sätta på henne ett tunnare. Både vår och höst är det svårt att anpassa täcker 100% rätt när man inte har hästarna hemma. Inte för att de dör när det ha fel tjocklek på sig en dag men det känns onödigt att behöva oroa sig. Nu blev det ett regntäcke med bara lite foder i stället för ett vintertäcke. Lilla Lena mådde super i vart fall vilket var skönt att se.

Väl hos Hisan möttes jag av ett lermonster i hans box. Var Hisan var om han nu fanns under till var inte så lätt att se. Nu är det som var possitivt med snön förbi och jag kommer att hitta en überskitig häst varje gång jag kommer till stallet...
Mockning och resten avklarades dock snabbt till förmån för Moules marinés och ett glas vitt vin på Klostergatan i Lund.

Jupp, idag var det Piia som höll i det. Jag har nog sagt det förr men jag gillar att hon verkligen kör hårda pass med oss. Det är ju mening att man skall jobba när det är träning och både Hisan och jag behöver det... mest jag just nu. Jag måste verkligen ta tag i mig men just nu är jag på reservtanken så det finns lixom inte ork nog att ta tag i min motion också.

Tillbaka till träningen. Hisan var verkligen taggad i dag också. Men han känns lixom ändå inte framme utan mest springig. Precis som på tävlingen. Det ger dåligt utrymme för att kunna reglera honom. Mot slutet av passet fick jag mer koll och det känns som att jag då har kommit över det första springandet och till jobb... men det är typ en timme senare och jag vet inte hur många språng senare... och båda genomsvettiga. I vart fall är det possitivare än megamotiga Hisan som var innan.

Vi red först bommar i trav och sedan i galopp. Därefter utvecklades övningen med små hinder. Idag fanns ett smalt räcke med som vållade lite problem till en början. Hisan var uppriktigt rädd för det, men vi kom sedan över rädslan och kunde hoppa det i båda riktningarna.

Jag hade inte alls koll på mig idag utan låg fram med överlivet som vanligt. Det fick jag sota för när vi skulle hoppa den avslutande banan. Vi låg stort och jag ville att han skulle ta av, eftersom jag var dåligt med utan låg fram så var jag uppe vid öronen och vände. Det var ren tur att jag höll mig kvar. Därefter fick jag ett par dåliga anridningar då jag inte var med. Ärligt var jag dåligt med rent generellt. Jag är för stressad helt enkelt. Och inte bara över hästarna. Lenas fölning hjälper inte till att sänka stressnivån.

Jag får fundera på om jag inte får ta ledigt någon dag för det är nog lite för mycket stress för att det skall vara riktigt bra om jag skall vara ärlig.

Nåja, jag är hyfsat nöjd med träningen och en ny är inbokad till måndag, sedan får jag ta ett litet hoppbreak till fölis har kommit.

Måndagar är deppiga. Jag tänker alltid att jag skall hinna med en massa då och varje söndag är jag hoppfull om att göra det. Men det blir aldrig så... jag är alltid helt slut och orkeslös, trött och nere.

Idag var det också en sådan måndag. I fall jag har planerat in någon träning eller så kan jag uppbring lite ork och oftast känns det ju bra efteråt. Utan sådana planer blir det inte mycket vettigt.

Och så även idag.

Efter att ha slappat en timme i soffan begav jag mig till Hisan. Han fick vila eftersom jag inte pallade att bege mig till ridhuset och vara iväg en massa timmar.

Ja ja... i morgon skall jag i vart fall iväg till ridhuset... jag har sagt det ett par dagar nu men i morgon kan jag inte komma undan. På onsdag är träning inplanerad igen så utan ridning i morgon blir det inget bra.

Det skall vara flera plusgrader och sol i morgon. Jag hoppas i alla fall att snön i paddocken kan försvinna så att träningen hemmavid kan sätta fart.

Idag skulle jag hinna med att göra allt som jag inte gjorde igår... lite väl optimisktiskt kanske. Det jag inte hann med var att:

Tvätta bilen.
Åka med Hisan till ridhuset.
Fixa överluckan till släpet färdigt.

Men i stället hann jag:

Rida Sir Remington.
Han var superfin och spänstig. Vi var ute på slingan och jobbade med avsaktningar och igångsättningar. Jag vill att han bibehåller formen i övergångarna. Han har lätt att bli stark då men det är nog en träningssak.

Rida Winello Toscana.
Winello gör framsteg men det krävs att man väcker honom först. Annars är han som ett skäpp att styra runt. Han går åt ett håll... är svår att rodda runt, lägger sig tungt på bettet och ändrar inte ens tempo med någon större snabbhet. Får man honom lite mer vaken så får man en mer reglerbar häst som svarar både framåt och bakåt och som har en behaglig kontakt. I vart fall så blir allt bättre för varje gång jag rider. Det gäller ju att komma ihåg att vi inte har varit ute så många gånger.

Åka ner till Lena.
Jag och Lena mös lite i hagen. Hon blev bostad och kramad. Två veckor kvar nu.

Rida Hisan.
Inte i ridhuset då men väl hemma.
Föst red jag två varv i den ridbara delen av paddocken för att se om han var nickig som igår. Det var han inte så det blev en kort uteritt.
Troligtvis räckte det att ta av sulorna igår.
Uteritten gick super. Så snäll och fin har han inte varit på länge. Inget bock och brall. Dock pep han till och skakade lite på sig när vi vände hemåt men efter en lite påmimnnelse från mig så höll han sig i skinnet. Mer sådant så blir hans matte nöjd.

I morgon skall vi till ridhuset och rida ett ordenligt pass.

Han har en mycket dum matte.

I vart fall var vi iväg till ridhuset igår och red dressyrjobb. Det gick super och jag tyckte att jag fick ihop honom bra. Typ som på senaste träningen. Jag var mycket nöjd med honom och tyckte att han var väl avslappnad och uppladdnigen var bra inför dagens tävling.

Jag och mina uppladdningar...

I vart fall bar det av med en uppsnofsad Hisan till Torns ryttarförning för årets tävlingdebut.



Kallt var det men lite sol kom fram och gjorde det behagligt.

Uppladdningen inför första klassen gick ok. Väl inne på framridningen var det kaos och svårt att veta var de andra befann sig trots att jag ropade att jag skulle hoppa. Jag blir tokigt nervös på sådant. Hisan kändes fin i de srång som vi gjorde. Han var dock lite väl taggad och vi var inte helt samspelta. Mycket utav detta tar jag på mig själv. Om jag hade kunnat slappna av mera så hade nog Hisan det också men det är bara att inse att jag är lättpåverkad av allt som sker runt om.

Inne på banan satte jag fart på honom och förutom rivningen på hinder 4 och den efterföljande missen på hinder 5 (Hisan tvekade och distansen blev helt fel när jag gick på honom, han borde ha hoppat men nu gjorde han inte det) kändes det som om vi hade kommit en bra bit på vägen mot var vi borde vara. 8 fel är 8 för mycket men men.



I vart fall laddade jag om till nästa klass och var bra taggad. Mer framridning med fokus på fokus och så skulle vi rida järnet.

Början av nästa framridning var super. Hisan var fokuserad och jag kunde sätta mer press på honom och han kändes fin när jag travade.
Så helt plöstsligt nickade han till ett par steg i väster varv. Mina medhjälpare hjälpte också till att se hur han såg ut. Och helt klart var det att han var oren vid västersväng.

Tävlingen avbröts och väl hemma kollade jag igenom honom. Jag böjde hans ben. Det låter mer avancerat än det är. Men Hisan är mycket känslig och har han ont så visar han det. Böjer man ihop hans men på stallgången och han har en känning i en led är det inte helt omöjligt att han visar ett tydligt obehag direkt. Bara för att jag grejar med honom ger ju inte heller hela sanningen men det ger mig en uppfattning i alla fall. Han reagerade inte på något.

Nästa sak är att jag har snösulor på och när jag fick de ditsatta pratade jag med hovslagaren om risk för problem med dem i samband med ridhusridning eller barmark men han trodde inte att det skulle ge bekymmer så jag har inte lagt allt för mycket energi på att fundera på dem. Jag har heller inte haft sulor på mina hästar tidigare, bortsett från Tildes flappskor som bara trillade av hela tiden.
Nu slet jag dock av dem illa kvikt och upptäckte att de har nött på sulan. Inte mycket men det kan vara förklaringen. Hisan har bra hovar för att vara fullblod men han har känsliga fötter så det kan vara en rimlig förklaring.

Jag hoppas nu att jag fick av dem i tid. Det är dessutom för väl att jag inte sysslar med att lägga om skor allt för ofta för avtagning och tillbaka spikning var inte trevligt för ryggen kan jag säga.

Nåväl, jag kommer att åka med honom till ridhuset i morgon igen för att känna på honom och se. Är hältan kvar får han utredas eller så hade jag helt enkelt tur att det räkte att ta bort dem nu.

Ny tävling är redan inbokad till den 17 april i Eslöv. Tills dess skall det vara ordning på oss på riktigt.

Det är tur att det är fredag i morgon. Jag bara längtar efter helgen.

Idag har Hisan vilat. Jag har i stället varit inne på Jägers och ridit på Sir Remington.

Han har ju rest en massa på sistonne men han verkar inte så brydd över det. Han var fin och mjuk idag.

Jag red först på slingan. Mycket öppnor och slutor varvat med igångstättningar/avsaktningar i skritt och trav. Vi avslutade i volten och med ökningar och minskningar i skritt. Han hade tydligen skrittat mest och tagit det lugnt sedan han kom hem från Frankrike men det märktes inte. Visst var han pigg men inte störig utan bara härligt fokuserad.

I morgon skall jag och Hisan till ridhuset för att trimma lite innan lördagens tävling.

Idag har jag varit på Pay & Jump på Flyinge. Precis som förra året, lite bättre förberädd denna gången men det är bara marginellt. Det är häftigt att få hoppa alla deras fina tävlingshinder i stora ridhuset på min nivå.

Lägsta klassen var 1.10 och det var också det jag hoppade. Högre än så är dumt och därför har jag anmält mig till 1m och 1.05 till helgens tävling. Jag tror på att gå ner en klass nu när allt har varit så knackigt och själva tävlingsmomentet känns lite stressigt för mig. Jag blir lätt upp i varv på framhoppningen och blir störd av alla som är runt om kring. Det är ganska dumt faktiskt men det är bara att utsätta sig för det för att det skall gå över. Ju bättre självförtroende jag får, ju bättre känns även framhoppningen.

Idag blev det stress i kubik för mig. Det låg en startlista på nätet och enligt den startade jag som nummer 6. Vi skulle starta vid 17 men redan innan klockan slog 5 så hade de startat. Nu skulle varje ekipage hoppa två rundor så jag trodde ju att jag var ute i hyfsad tid. Men tji fick jag. Alltså stressade jag till det.

Jag borde ha ridit igenom honom mer men tiden var för knapp.

Rättuppstående gick bra på framhoppningen men jag blev för stressad på oxern och red verkligen skit. Jag fick ett stop men sedan gick det bra.

Inne på banan försökte jag väcka honom men lyckades inte riktigt.
Fösta rundan blev därför två utbrytningar på hinder nummer fyra som var en oxer med regnbåge under. En tappad stigbygel på kombinationen som var nummer 6 och en volt eftersom jag ville fånga upp den innan jag fortsatte. Hinder nummer 7 rev vi. Inget vackert resultat med andra ord.

Runda nummer två gick mycket bättre. Jag väckte honom mera och han bjöd på hindren. Det enda var ett dåligt språng på 7:an där Hisan genade i svängen och vi fick en kort väg där han tappade galoppen. En ren olydnad från hans sida men vi rev inte och kom igen bra till sista kombinationen med två språng. Någon som hängde med i beskrivningen?

Jag är i vart fall hyfsat nöjd med andra rundan. Till helgen skall jag rida igenom honom mer innan framhoppningen och själva tävlingen.

Efteråt var jag en sväng hos Jan för att lämna tillbaka släpet och hälsade på Karin. Hon är inte igång helt än så det dröjer ett tag till jag kan slutföra min sulkylicens.

... och det var inte på hästplanet som det var jobbigt och tur var väl det.

Jag dristade nämligen mig iväg till ridhuset på kvällen.

Gårdagens motighet satt i lite till en början men det gick fint att rida igenom honom. Vi gjorde det vanliga arbetet på volterna i både trav och skritt. Sedan galopparbete i rätt och felvänd galopp. Fattningarna blir bättre och bättre när jag tänker på att sitta upp och inte kasta fram överlivet i fattningen, vilket är en typisk Ullis-grej att göra.
Jag avslutade med att rida ökningar och minskningar i galoppen.

Nu är jag i vart fall helt färdig. I morgon skall Hisan och jag rida Pay & Jump 1.10 på Flyinge som uppvärming inför helgens tävlingsdebut på en mycket blygsammare höjd.

Emmy var ju med igår och tog en massa bra bilder.

Här kommer ett urval.

 

            

Det blir måndag allt för fort varje vecka...

Jag är alltid tröttare på kvällarna på måndagarna, därför får han ofta vila då.

Nu dristade jag mig ändå till en skrittrunda. Att bege mig iväg hade jag inte ork till. Det får bli i morgon.
Jag längtar så tills det går att rida på banan hemma igen. Det hade varit underbart och besparat mig massor av tid. Men, någongång lär det väl tina.

Hisan var lite motig först men lossnade fint i skritten sedan.

Idag följde Emmy med mig på en Tour runt Skåne.

Vi åkte ner till Lena och utsatte henne för fotografering i hagen. Det är hårt att vara dräktigt sto ibland.



Sedan åkte vi till kusinen i Vomb och hämtade den gamla luckan till släpet för att ha en mall till luckan. Turligt nog fanns den kvar där och jag måste säga att det underlättade även om det inte var helt problemfritt att få den på plats.

Slutligen kom vi till Hisans stall och kunde börja jobbet att fixa luckan. Trots mall kunde vi inte få till det direkt men efter lite krånglande och bökande kom den på plats.

Och så här blev resultatet både uppfäld och nedfälld.

 

Jag begav mig sedan iväg med Hisan för att äntligen få rida ordentligt i ridhus.

Hisan var först spänd till tusen på väg till ridhuset. Det var full aktivitet på Flyinge då allt efter Bruksprovet packades ihop. Bra miljöträning kan man också kalla det.

Väl inne i ridhuset slappnade han av och vi hade en supertrevligt pass tillsammans.

Hisan bjöd bra och han fick jobba rejält i alla gångarter. Gramanen var på.

Det stod en lite kavaletti framme och vi avslutade med att rulla över denna på volt i galopp ett par gånger i varje varv.

Innan jobbade jag mycket öppna och sluta i trav plus skänkelvikning.

Det enda som tog ner intrycket var nog att han taktade och balans travade hela vägen tillbaka till släpet. Det var ju som sagt en massa farligt att titta på idag, men det är så inibomben obekvämt att sitta där uppe på honom då.

Jag är mycket nöjd med honom för trots mycket vila i veckan och dåliga ridmöjligheter så har vi gått framåt och han känns super.

På två plan idag.

Föst var jag nere hos Lena. Hennes mage har växt sedan förra veckan. Jag undrar så vad som finns där inne... Det kommer att bli spännande.

Jag påbörjade även tömningen av en av boxarna. Den skall tömmas och iordningställas inför de kommande fölningarna.

Det var sedan när jag kom till Hisans stall som missränkningarna började.

Jag hade beställt en ny lucka till släpet. Den som är över lemmen ni vet. Jag trodde i min enfald att om man beställde den från Boj så skulle den passa direkt, eller i vart fall vara i hyfsat rätt form... men tji fick jag. Den var helt fyrkantig och alltså inte tillskuren alls.

Spännande med andra ord när jag inte hade den gamla kvar. Nu är det ju så väl att den finns kvar hos min kusin så jag skall hämta den som mall i morgon.

Nästa missräkning som jag gjorde var att släppa in Hisan till de andra hästarna under min uppsikt när jag ändå meckade med släpet.
Hisan har gått själv eftersom han har dragit i de andras täcken och vad gjorde han nu...
Varje gång jag tittade på dem stod de så snällt men när jag tittade bort drog han sönder den ena ponnyns täcke helt... så nu får jag försöka skaffa ett nytt till henne. Dumma Hisan. Jag som ville vara snäll mot honom då jag vet att han gillar sällskapet av de andra men så får han ju inte göra.

Jag skall försöka fixa så att Lena kan få vara sällskap åt honom så fort fölis är avvand. Tills dess blir det arest för Hisan... Det går ju inte att bete sig på det viset.

De säger att de har sett vårtecken Malmö? Var då undrar jag... nog för att snön är borta i innerstaden men varmt är det inte.

Iskallt betyder att rejäl ridnig är utestlutet. Tur att vi kom iväg igår för idag blev det skritt.
Hisan var bekväm till en början för jag var fast besluten om att rida så gott det gick i den gångarten. Men snart var han övertygad om att det gick bra att jobba ändå.

Vi hade en trevlig runda ända tills vi kom tillbaka på grusvägen som leder upp till stallet. Först var det en del trafik vilket i och för sig inte är ett problem. När vi kom fram till fösta huset så kom det däremot en hund utspringande i full karriär. Det verkade inte synas till någon människa och hunden skällde hej vilt. Vi hade en del problem att komma förbi där kan jag säga. Hisan uppförde sig bra. Han var reserverad mot hunden men fick inget ryck eller så. Slutligen kom vi förbi men det var ju verkligen inget föredömligt sätt att ha hunden lös på även om vi var på landet. Hisan är inte heller alltid snäll mot hundar så det kunde ju ha slutat illa.

Igår blev jag inspirerad av stallägarinnan som åkte iväg och tränade dressyr för sin tränare. Det i kombination med att jag var minst sagt deprimerad över det kassa underlaget som erbjuds utomhus just nu och att jag var desperat efter något ridhus att vara i gjorde att jag slängde iväg ett mail till Nina och frågade om träning.
Det hela föll ut så väl att hon hade tid med mig idag och alltså löstes ridningen till det absolut bästa. Kalasfint och instruktör av klass i ett... kan man önska sig mer?

Hisan var på superhumör. Jag var lite rädd för att gårdagens brallande skulle ha smittat av sig till idag men lyckligtvis var det inte så.
I stället var Hisan samlad och villig till att arbeta. Inte så att han bjöd till och gjorde jobbet själv men det gick att rida honom ordentligt och han tog drivningarna rätt utan protest. Jag är inte bortskämd med det under senare delen av förra året om man säger så.

I vart fall red jag fram själv i skritt och trav. Hisan var påverkbar och pigg. Dock är ju inte det samma sak som att han är framme vilket jag får bevisat för mig gång på gång. Nu var det inte det som var problemet idag utan det gick fint att få fram honom, men inte utan att jag fick jobba... mamma mia jag trodde att jag skulle dö av ansträngningen. Men som sagt det gick att driva. Och driva fick jag göra.

Jag hade graman på honom idag och jag undrar om den inte är på något sätt förlösande ibland. Jag är ju inte så förtjust i att ta hårt i den så oftast hänger det bara där men det har i vart fall någon psykologisk inverkan i så fall för det är alltid lättare att rida ihop honom... sitta ner... etc.

Den får nog hänga med ett litet tag tills vi kommer vidare lite så att fokus kan hamna på rätt saker.

Det var inte bara Hisans matte som fick jobba sig blå utan Hisan också. Bra för honom att få jobba igenom sig och bra för mig som också fick välbehövlig motion.

Nina var mycket nöjd med honom och det kändes super. Det skall nog kunna bli ordning på oss i båda disiplinerna under året det har jag på känn.

Frågan blir nu bara vad vi skall hitta på i morgon. Jag får nog sova på saken och kanske hinner det tina lite till så att det till och med blir ridbart ute.

Det är bara förnamnet på dagens ritt... eller jag skall nog inte ens kalla det för ritt. Snarare försök till ritt.

Min plan var att rida i paddocken eller ut hemmavid. Men vädret ville annorlunda.

Det har i och för sig varit solsken idag men nu på kvällen var det minusgrader. De senaste dagarnas väder innebar att halva paddocken var skridskobana med svag is och resten var snö med skare... jag vet inte om man skall skratta eller gråta åt det. Men någon ridning gick inte att utföra där. Det gick heller inte att släppa Hisan där så att han skulle bralla av sig själv. Han rullade sig bara i snön så något var den ju bra för.

Jag red lilla rundan där hemma i skritt. Och en liten runda in i vildsvinsskogen. Väl där inne fick Hisan trava men han blev så laddad att det var synd att kalla det trav snarare brall... när vi väl kom ut ur skogen igen var jag så knäckt att jag hoppade av och gick med honom hem.

Jag avskyr när han är så här och jag vet att det är för mycket uppdämd energi som är boven. Men var skall vi få ut den? Ridbanan fungerar inte, uteritter fungerar inte. Ridhuset är inte tillgängligt...

I morgon får jag se till att åka till något annat ridhus för det skall fortsätta att vara minusgrader och detta går inte alls.