Stackars Hisan

Han har en mycket dum matte.

I vart fall var vi iväg till ridhuset igår och red dressyrjobb. Det gick super och jag tyckte att jag fick ihop honom bra. Typ som på senaste träningen. Jag var mycket nöjd med honom och tyckte att han var väl avslappnad och uppladdnigen var bra inför dagens tävling.

Jag och mina uppladdningar...

I vart fall bar det av med en uppsnofsad Hisan till Torns ryttarförning för årets tävlingdebut.



Kallt var det men lite sol kom fram och gjorde det behagligt.

Uppladdningen inför första klassen gick ok. Väl inne på framridningen var det kaos och svårt att veta var de andra befann sig trots att jag ropade att jag skulle hoppa. Jag blir tokigt nervös på sådant. Hisan kändes fin i de srång som vi gjorde. Han var dock lite väl taggad och vi var inte helt samspelta. Mycket utav detta tar jag på mig själv. Om jag hade kunnat slappna av mera så hade nog Hisan det också men det är bara att inse att jag är lättpåverkad av allt som sker runt om.

Inne på banan satte jag fart på honom och förutom rivningen på hinder 4 och den efterföljande missen på hinder 5 (Hisan tvekade och distansen blev helt fel när jag gick på honom, han borde ha hoppat men nu gjorde han inte det) kändes det som om vi hade kommit en bra bit på vägen mot var vi borde vara. 8 fel är 8 för mycket men men.



I vart fall laddade jag om till nästa klass och var bra taggad. Mer framridning med fokus på fokus och så skulle vi rida järnet.

Början av nästa framridning var super. Hisan var fokuserad och jag kunde sätta mer press på honom och han kändes fin när jag travade.
Så helt plöstsligt nickade han till ett par steg i väster varv. Mina medhjälpare hjälpte också till att se hur han såg ut. Och helt klart var det att han var oren vid västersväng.

Tävlingen avbröts och väl hemma kollade jag igenom honom. Jag böjde hans ben. Det låter mer avancerat än det är. Men Hisan är mycket känslig och har han ont så visar han det. Böjer man ihop hans men på stallgången och han har en känning i en led är det inte helt omöjligt att han visar ett tydligt obehag direkt. Bara för att jag grejar med honom ger ju inte heller hela sanningen men det ger mig en uppfattning i alla fall. Han reagerade inte på något.

Nästa sak är att jag har snösulor på och när jag fick de ditsatta pratade jag med hovslagaren om risk för problem med dem i samband med ridhusridning eller barmark men han trodde inte att det skulle ge bekymmer så jag har inte lagt allt för mycket energi på att fundera på dem. Jag har heller inte haft sulor på mina hästar tidigare, bortsett från Tildes flappskor som bara trillade av hela tiden.
Nu slet jag dock av dem illa kvikt och upptäckte att de har nött på sulan. Inte mycket men det kan vara förklaringen. Hisan har bra hovar för att vara fullblod men han har känsliga fötter så det kan vara en rimlig förklaring.

Jag hoppas nu att jag fick av dem i tid. Det är dessutom för väl att jag inte sysslar med att lägga om skor allt för ofta för avtagning och tillbaka spikning var inte trevligt för ryggen kan jag säga.

Nåväl, jag kommer att åka med honom till ridhuset i morgon igen för att känna på honom och se. Är hältan kvar får han utredas eller så hade jag helt enkelt tur att det räkte att ta bort dem nu.

Ny tävling är redan inbokad till den 17 april i Eslöv. Tills dess skall det vara ordning på oss på riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0