Hisan betyder häst

Idag var det dags för ny tävling. Jag hade anmält mig till 1m på Ringsjöorten avdelning B. Jag velade länge mellan att byta till avdelning A men så här i efterhand är jag glad att jag inte bytte.

 

Igår stod det nämligen på prognosen att det skulle vara ok väder. I morse när vi vaknade hade ett rejält åskoväder dragit in. Det mullrade friskt och regnade kopiöst. Jag funderade faktiskt på att stryka mig helt på grund av vädret. Men slutligen bestämde jag mig för att åka och ta beslutet efter bangång. Banan var något blöt men ändå helt ok. Så vi stod fast vid att starta. Då avdelning B låg efter avdelning A så hade vattnet dessutom lite mer tid på sig att sjunka undan.

 

Hisan var med på noterna idag och trots en väldigt kort framridning/hoppning då jag hade svårt att bedömma hur många som slutligen kom till start och blev lite sent på det. Han taggade till fint på banan och var ändå väldigt reglerbar. Jag tycker att vi kom fint på alla hinder och vi var endast i ett av hindren (ni hör det tydligt på filmen) men det var aldrig nära att något ramlade.

 

1m känns lätt, men ändå känns 1.10 för högt. Jag kan inte riktigt förklara varför. Jag måste få rätsida på min träning så att jag boostar självförtroende lite. Det tog en bra mycket större törn än vad jag kunde tro efter mitt benbrått. Men samtidigt vill jag inte pressa mig själv i år. Jag vill ha ett problemfritt mellanår att bygga från, utan bakslag. Kanske skall jag då stanna och nöja mig med nollor i en meter? Jag lyckades ju ändå hoppa fram honom på 1.15 till student ryttar VM så jag kan ju... Jag får nog sova på den saken.

 

I torsdags var jag uppe i Stockholm med jobbet. Det bettyde att Hisan blev riden av min medhjälpare och Lilla fick vila. Det var en härligt varm dag här nere i Skåne de hade en härlig tur. Uppe i Stockholm var inte vädret lika fantastiskt...
Jag var inte helt utan häst heller. Jag följde med en vän och hälsade på hennes föl. En bedårdande liten hingstunge. Det kommer att bli kul att få följa dem sedan.

 

Fredagen vilade jag båda hästarna för att få komma hem tidigt och njuta av en fantastisk ljummen kväll på balkongen. Hästarna misstyckte nog inte att få ta det lugnt i ett svalt stall på kvällen. Eller i vart fall intalar jag mig det.

 

Lördagen fick i stället bjuda på träning av båda. Först fick Hisan gå en sväng på galoppbanan för att sedan avsluta i Warren Haistnings. Han var minst sagt besvärlig då han gång på gång hittade på att han skulle dra iväg från arbetet och bralla. Bus och brall betyder hårdare jobb. Hade jag tänkt mig ett varv på volten i galopp och det bryts av en brall så blir det två extravarv. Inte för att en häst begriper det där med konsekvens som man skulle kunna hoppas men bus skall inte belönas med att slippa. Grejen är den att man riktigt känner hur räven bakom örat på herr Häst dyker upp. Det är nämligen med glimten i ögat som han gör det. Precis som under hoppningen förra veckan då han la en brallserie. När han har visat motstånd tidigare så har det varit en helt annan kaliber. Nu känns det som om han latjar. Matte är dock inte imponerad.

 

Lilla fick jobba vidare med galoppen. Jag har klurat på om i fall jag till en början endast skall be om galopp på galoppbanan. Det skulle kunna vara ett bra sätt att låta den vara stället där man skall galoppera och där igenom kunna lära henne komandot på ett bra sätt. Hon föll lätt in i höger galopp första gången jag bad henne. Vi tog sedan en liten paus och gjorde ett nytt försök till vänster galopp. Man märker tydligt hur stor skilland det är på hennes galopper. Bra mycket bättre balas i höger än vänster. Även om det är dumt att säga att hon har balans i något av galopperna än. Jag tycker ändå att det är intressant att notera skillanden redan nu när vi liksom börjar.

Det är så härligt!

 

I söndags red jag Lilla i paddocken. Jag hade en teori om att jag skulle kunna lära henne galoppera genom att hoppa studs. Jag får nog tänka om där... Jag vill ju inte hoppa hög studs med henne utan bara skutta över väldigt låga men upphöjda bommar. Det funkar inte för Lilla travar över bommar och låga hinder. För att hon skall hoppa får jag höja. Men med hennes något kassa teknik så känns det mer som ett Kamikaze-uppdrag än en hållbar väg att gå för att få till en galopp. Så tänk om gör rätt...

 

Lördagsmorgonen var vigd åt tävling med Hisan. Vi var anmälda till en klass, 1m bedömning A.

 

Så Hisan packades i släpet. Jag fick verkligen tänka till där. Sist packade jag bilen till bristningsgränsen inför tävling... Nu fanns där bara sadel, träns och benskydd i bakluckan i hop med hjälm, shortchaps, airväst och vantar till mig. Kunde det verkligen stämma? Tänk att det är så olikt till olika disipliner. När det vankas distansritt är där vattendunkar, tält och annat som skall med.

 

Vi kom i väl tid, jag gick banan och sedan blev det lite väntan på framhoppningsbanan inför själva klassen. Han hoppade villigt alla hinder.

 

Inne på banan var han så där taggad som han skall vara och allt flöt på. Inför sista hindret fick Hisan lite fnatt och la iväg en brallserie. Inte mattes favoritövning direkt. Men vägen till sista var lång nog för att vi skulle hinna få ordning på grejerna och styra på i mer ordnad form. Ritten blev felfri och fastnade dessutom på film.

 

 

Man kan ibland undra lite över den här brune busens ålder. På pappret står där 16 men jag undrar jag... Älskade Hisan.

Lilla gick en väldigt lugn runda i vagn. Det var länge sedan jag satt i vagn bakom henne nu. Vi har ju fokuserat på distansen och ridningen på sistonne. Men omväxling förnöjer. Damen var pigg och glad.

 

Båda hästarna fick vila i torsdags. Jag hade andra planer för kvällen, nämligen att komma hem tidigt och ta det lugnt. Jag lyckades...

 

På fredagen blev det timm på melonbanan för Hisans del. Han fick gå lite markarbete som uppladdning inför helgens roligheter.

 

Lilla vilade, den här veckan är planerad som extra lugn för hennes del.

Alltså jag skojar inte när jag säger att jag hade träningsvärk i måndags. Jag kunde knappt komma upp ur sängen på morgonen. Framåt kvällen var det något bättre och jag tänkte att det skulle gå att åka lite på Hisan. Han hade dock andra planer. 

Något åkande var det inte tal om. Det var ridning som gällde, annars kunde lika gott struntat i det enligt herr brun. Jo men lite rätt har han ju. Musklerna skrek, men undan för undan ledade jag upp mig.

 

Tisdagen bjöd på ett liknande pass på melonbanan som dagen innan med den stora skillnaden att jag kände mig mer fint for fight igen och kunde rida ordentligt. Hisan svarade då med att gå kalas. Kvitto på det!

 

Lilla fick vila båda måndag och tisdag. Det hade hon förtjänat väl. 

 

Onsdagdkvällen däremot blev en kort skritt för hennes del. Hon kändes pigg, men planen är att hon skall ta det lugnt ett par dagar till innan vi börjar operation lära Lilla fatta galoppen.

 

Hisan blev riden tidigare under dagen av min medhjälpare. 

Lördag eftermiddag anlände vi, hästar, medhjälpare och kusin med man till en gård undanför Växjö. Vinkade bokat boxar för natten åt hästarna så att vi skulle kunna starta tävlingen lagom tidigt på morgonen. Inte snortidigt som det hade blivit om vi kört upp på morgonen. 

 

Hästarna slog sig fort till ro. Eller i vart fall gjorde Lilla det. Hon är så bra och okomplicerad att ha med sig. Vi nattade och begav oss till vårt sovställe, vid 5 ringde min klocka. Det är bra tidigt ändå.

 

Tävlingsplatsen låg relativt nära. Jag hade uppgraderat tävlingskitet med ett tält. Det kommer att bli en bra grej att ha till kommande års tävlingar dessutom. I Köpenhamn upptäckte vi hur mycket vi saknade ett tak att skula under eller bara en sådan sak som att kunna lägga sakerna torrt... Tältet är en himla lyxig sak att ha.

 

Fredagen bjöd på en bensträckare med Lilla. Av någon outgrundlig anledning så skall det tydligen regna var och varannan gång när jag är ute med henne. 

Nu var det liksom inte förhandlingsbart med motionen heller så det var bara att bita i det sura äpplet och ge sig ut. Det fina är att Lilla struntar i vilket. Hon är lika go och gla' ändå. Härliga lilla häst. 

 

Lördagen ägnade jag åt veckostäd i stallet innan bilen packades knökfull med saker och i släpet fick två hästar stå på väg norrut mot årets äventyr. Förra året bar det av till Värmland. Denna gång var inte resan fullt så lång men utanför Skånes gräns tog vi oss..

Torsdagen bjöd på hoppning för Hisan. Han hade gått ordentligt i veckan så han hade taggat ner lite mot veckan innan. Det innebar att jag faktiskt kunde genomföra träningen utan att jag fick för mig att jag skulle dratta av. 

 

Övningarna gick bra och han kändes fin på hinder, hungrig på att hoppa. Vi avslutade med att hoppa en liten bana på runt metern. Allt kändes bra och Hisan taggade i rejält efter ett par hinder. En linje som var vattenmatta, böjt spår, räcke med murdelar under till oxer låg så att vi kom in i skarpt solsken för att hoppa ut på oxern i skugga. Jag blev som förblindad i skuggan, troligen blev Hisan det också för han stannade. Vid nästa anridning på hela linjen var jag mer med och då var det inget bekymmer. 

 

I tisdags tragglade jag och Hisan vidare på melonbanan. Så även på onsdagen. Jad fick till markarbetet riktigt bra tycker jag själv. I onsdags var jag så nöjd med arbetet att jag tänkt filma. Hemma igen efteråt var jag så klart nyfiken på att se resultatet... som var en orgie i tak... jag hade filmat flera minuter av taket mitt emot ridbanan. Så snopet. Det är inte första gången det hände och troligen inte den sista. 

 

Lilla reds av min medhjälpare i tisdags. Hon fick gå en bensträckare. I onsdags kom Göran ut och masserade. Lilla busade rejält med de andra hästarna på betet och hade nog gjort någon häftig undanmanöver. För hon hade en rejäl låsning i höger bog som vi har svårt att tro att den var ridrelaterad. 

Efter massagen blev det ytterligare en dags vila för henne.

Igår var det sommarvarmt och jag åkte med båda hästarna till Vomb för att rida med två vänner. Vi hade en härlig runda. Jag ville att Lilla skulle ta det så där lagom lugnt. Hon var inte nöjd med det utan var pigg som få och ville springa på bra mycket fortare än så. Hisan tände till riktigt bra och busade en hel del med min vän. Han brukar vara lite busig första gången han är i skogen på länge. Gång nummer två brukar han vara hur cool som helst. 

 

Idag fick Lilla vila. Jag har ett gediget schema för henne de här dagarna som innebär träning i princip varannan dag, med några få undantag. 

 

Hisan fick däremot inte vila. Han fick trimma på Melonbanan. Det blev lite mindre trimmande förra veckan än jag först tänkt. Men jag tog igen det med råge idag. 

 

Efter min fotledsfraktur och hoppandet på kryckor som följde har jag varit sned i min höft. Enligt sjukgymnasten så är jag inte sned men jag känner hur det drar när jag bara står. När jag rider så sätter det så klart spår. Massören som kommer ut till hästarna hittar alltid grejer på höger sida till exempel och jag känner att mitt högerben inte är en så stadig ytterskänkel som det skulle behöva vara. Ibland går det att lossa lite på spänningarna i skrittarbetet. Men det kräver en samarbetsvillig häst... Idag var en sådan dag när jag kunde få till en bra ytter på höger sida. Så jag passade på att jobba med att få Hisan att vilja vara i min ytter. Alltså att han tar stöd där och blir kvar. Inte så lätt och framför allt så skall man inte sitta på en häst som direkt känner av alla ens brister och utnyttjar dem när man har en kropp som inte riktigt är med. 

Men jag tyckte att jag fick till det på slutet. Hisan tyckte att jag var skitjobbig rent ut sagt. Men det positiva var att han inte bara fick soppa torsk och "tvärdog" som han kan göra. Utan han fortsatte faktiskt i inslagen gångart. Ett stort steg framåt! 

I tisdags vilade hästarna. Jag hade i stället ett planeringsmöte (läs fika) med min kusin inför kommande helgs äventyr.

 

I onsdags tränades båda hästarna men inte av mig. Lilla gick en runda på hårda vägar och Hisan reds ut.

 

Torsdagen var tänkt att vara hoppträning för Hisan. Eller vi deltog i träningen men Hisan var allt annat än samlad. Han var spänd och brallig. Jag fegade ur totalt. Jag kan erkänna att jag i de längena är riktigt rädd för att flyga av på något konstigt sätt och skada mig igen. Hisan gör ju inte detta för att han är dum. Inte alls, han är glad i hatten. Problemet är att jag spänner mig för att han är spänd och då rider jag illa. Risken är då att jag faktiskt trillar av. Desutom har jag lovat mig själv att inte pressa i sådana här lägen. Sist jag gjorde det så bröt jag ju foten. Vi red i stället ett galopparbete utan att hoppa efter en kort uppvärmning på hinder. Om jag är arg och irriterad på mig själv för detta? Något oerhört. Men nya tag, bryta ihop och komma igen är vad jag skall göra.

 

I fredag gick Lilla ett nytt jobb på hårda vägar. Hon känns super. Hisan fick vila.

 

Igår var det omvänt. Hisan gick en uteritt med mestadels galopp, en mil. Det gjorde han bra.

 

Jag gjorde storstädning i 

Hästarna har ätit äpplen tills de storknade idag. Några av grenarna på äppelträdet var så tyngda med frukt att de hängde i brösthöjd på mig igår. Idag efter intag hade de rest sig en bit, de är i höjd med mitt huvud nu. Undan för undan får de ju sträcka på sig om de vill ha mer, alternativt får de vänta på att de skall trilla ner till dem.

 

Lilla fick nya skor idag. Sista gången med sulor runt om. Vi har bara en distanstävling kvar inplanerad, under höst och vinter skall hon få vara utan sulor och lufta hovarna.

 

Efteråt red jag årundan med henne. Vi har varit borta i 4 veckor, som den har växt igen. Det var som en djungel nere vid ån. Lilla var pigg och glad. Jag håller på att justera in hennes foderstat till havrefri, den kommer att behöva finjusteras lite. Anledningen till att hon inte skall äta havre är att det finns för mycket fåglar i stallet som pickar sönder bajset när de får havre. Fåglarna är ute efter de havrekorn som kommer ut hela. De flyger iväg med tollarna i munnen och tappar bitar i krubbor och vattenkoppar. Det är så äckligt och trots att jag försöker hålla efte det förblir det äckligt. Jag hittar ingen annan lösning än att sluta ge havre helt enkelt. Hisan skall ju inte längre äta havre så då får Lilla också sluta med det. 

 

Efteråt fick Hisan trimma på Melonbanan. Der var ju väldigt länge sedan jag trimmade honom nu. Fattningar en masse blev det. Skänkelvikningar och embryo till vändning på bakdelen i galopp. Styrka med andra ord. Hisan behöver moffa mat nu när han står på box igen. Så merparten av hans ridpass de kommande veckorna skall vara fokus på styrka och det skall vara korta men intensiva pass.

Dags art flytta tillbaka till Flyinge igen. Jag har haft en härlig sommar med fantastiska uteritts möjligheter. Men som alltid lite väl långt att köra.

 

Hisan fick gå en sista runda i skogen innan vi åkte. Samma runda som Lilla gick med den största skillnaden, ingen väta uppifrån. Hisan var positiv och kändes fin.

 

Hästarna lastades enkelt efter lite övertalning. Hisan ville inte gå ifrån Lilla in i släpet. Och Lilla ville först inte gå in när Hisan tittade bakåt över lemmen på hennes sida. Nu skall jag säga att båda lastades på någon minut bara trots tvekan. Jag gillar mina stordjur.