Hisan betyder häst

Jag har haft en sådan där creepy känsla i kroppen hela dagen. Hoppas verkligen att jag inte håller på att bli sjuk bara utan att det bara var en sådan dag. 

 

Idag har jag hopptränat men det gick enbart sådär. Jag är inte på topp och dessutom blev jag stressad. Jag fungerar dåligt som ryttare när jag blir stressad. Adderar vi dessutom att jag fryser nu och frös då något så in i så förstår ni att kombon blir än sämre. 

 

Jag trodde att jag var i god tid. Körde till stallet 1 timme och 40 minuter innan träningen skulle börja. Normalt sett kör jag på en knapp halvtimme. Det kan ju tyckas vara i god tid. Mellan Malmö och Lund N gick allt enligt plan men strav efter avfarten vid Lund tog det tvärstopp. Betänk då att jag skall svänga av vid nästa avfart för att komma fram. Den här sträckan tog två gånger så lång tid som att ta sig mellan Malmö och Lund. Jag kom därför fram med andan i halsen och fick slänga på Hisan utrustningen. Tur att träningen var hemmavid och att jag ser ridhuset från stallet. Jag kom prick, prick men då hade de andra redan börjat trava fram så redan där var allt galet. 

 

Jag blev heller aldrig riktigt varm när jag red fram och faktum är att jag rider som en påse nötter när jag fryser. Jag blir passiv. En anledning till att jag frös så mycket var nog att vi var i glasridhuset idag och att det var minusgrader. Det ridhuset kallas lite skämtsamt för kylskåpet på vintern... Brrrr

 

Med kass framridning blev de första sprången knas och när vi började hoppa lite linjer så glömde jag benen/red inte alls vilket medförde två stopp på ett titthinder. Det var solklara "tittstopp" inget annat. Jag tar på mig dessa eftersom jag borde ha haft benen om när jag visste att det var tittigt och inte blivit passiv. Men jag skyller lite på stressen och att jag frös. Borde ju inte skylla ifrån mig men, men. 

 

Därefter hoppade han bra och brallades till det rejält efter kombinationen. Sista rundan var riktigt bra dessutom men då var det ju lite sent av mig att skärpa till mig. 

 

Jag ag tror att Hisan kände av min stress och därmed ofokus och osäkerhet. Dessutom behöver han verkligen en bra uppvärming när det är så här kallt. Hisan är ingen purung häst längre och han förtjänar bättre. 

 

Jag är superirritead på hur dagen blev.

 

Nu är vi anmälda till P&J på söndag (om nu inte vädret blir katastrof för då blir vi hemma) så jag hoppas att det kommer att gå bättre då. 

 

Idag tänkte jag först hoppa över ridningen på grund av snöfall och blåst. Mesigt, jag vet men det är inget kul att kasa hem med bilden efteråt. 

På tal om det hade jag tänkt åka på P&J med Hisan på söndag. I kväll får jag därför ta och fundera ut i fall jag verkligen har lust att kana i till Lund med hästsläp och Hisan då eller om jag inte tycker att det är säkrare att bli hemma. Svåra val det där. 

 

Hisan an blev i vart fall trimmad i skolridhuset. Det gick väl så där. Jag tänkte mig att träna vidare på söndagens övningar men som vanligt med Mr Fullblod så hade han redan klart för sig vad övningen innebar och ville förekomma mig hela tiden. Positivt var i vart fall att han inte kunde fisa runt utan jag hade bättre tempo och takt i honom. 

 

Han var väldigt duktig tro inte annat och precis innan vi slutade lyckades vi med att bromsa ett bakben i taget och gjorden en superfin halt. 

 

Det där med tempo och takt har min tränare Linda skrivit om här.

 

Jag håller verkligen med om att det är nyttigt när andra rider. Det är så intressant att se sin häst från sidan men också att känna hur hästen är efter att någon annan har ridit. 

Hästarna stod i hagen med skyhöga snöstyltor idag. Det är också årets första dag med massvis av snö så det har inte varit så innan. 

 

Nu var det bra tajming för Hisan var bokad till skoning så snösulorna åkte på. Men nu blir det väl barmark bara för det kan jag tro. Men i så fall får jag väl lägga om skorna på nytt. 

 

Även Lilla fick singa skor omlagda med snösulor så båda skall kunna ta sig fram nu utan att vingla runt på styltor och isbroddarna kommer att ge dem grepp. I och med att Hisan har haft problem med sina kotor nu så måste vrikningsrisken med styltor vara döden.

 

Hoppas as hinna med en snögalopp till helgen i vart fall. 

Så här typ...

 

Idag har Hisan och jag åkt till Stävie och tränat för Lindah. Det var länge sedan sist, hösten 2009 närmare bestämt. Gosh vad tiden går.

 

Jag har saknat de här träningarna för jag gillar träning på detaljnivå. Det ger liksom en helt annan känsla och när man bara fokuerar på en sak är det lättare att lära sig den.
Om någon vill se vad vi tränade på tidigare så har jag skrivit noggranna inlägg under kategorin 'sitsträning', för det var så det började.
Min sits har lämnat mycket övrigt att önska och det var först när jag träffade Lindah och började rida för henne som det började lossna. Även om inte sitsen var prio ett idag så kommer inlägget att ligga i den kategorin. Lättare att hitta längre fram då om jag vill gå tillbaka och läsa igen.

 

Idag fokuserade vi på den där bromsen som tydligen har försvunnit i hoppningen. Detta genom att jag fick lära mig att kontrollera Hisans yttre bakben. Jag fick krama tygeln exakt i steget när benet är upplyft.

Han skall vara i ytter tygel och genom att kontrollera ytter bak skall han förhindras från att falla in på innerbog.
Bromsen skall också fugera genom att jag bromsar bakbenen ett och ett.

 

Vi började i skritt med att jag skulle känna efter när de olika benen lyftes. Sedan kom förhållningen in och därigenom kontrollen över hur långt steg han tog.
I trav red vi på en liten fyrkant och med bibehållen takt (i teorin då) vände vi i hörnorna med honom på ytter.
Här har vi mycket att jobba på, för det är lätt (händer typ jämt) att jag rider Hisan i det där bekväma tempot som är någon form av mesfart. Jäkligt bekvämt är det att fisa runt i det tempot men det blir liksom varken hackat eller malet och Hisan hamnar på bogarna. Det måste vi verkligen ifrån. Skall jag kunna hålla honom hållbar framöver så är det superviktigt.

 

I galoppen fick vi nyttja hela spåret för att hinna med att gasa på långsidorna och få upp tempot innan svängarna. Den gode herren behöver lite sträckor att gasa på helt enkelt. Vi får jobba på styrkan här också och sluta att rida fesgalopp helt enkelt.

 

Läxan blir helt enkelt att ha honom i ytter tygel, se till att ta kontroll över bakbenen och sluta fisa runt i bekvämlighetstempon.

En mycket positiv grej är att jag verkligen kunde rida honom utan några sura miner. Inte en enda för att vara exakt. Tidigare kom där åtminstonne någon spark eller liknande men inte nu. Detta är min "nya Hisan", en mer nöjd herre helt enkelt. <3

 

Här kommer en liten film från slutet av passet.

 

 

Som en sådan kände jag mig idag med alla kläder som jag hade byltat på mig. Men jag frös inte lika mycket. I stället var det då förmågan att röra mig som fick stryka på foten. 

 

Undrar vad hästen upplever som sämst. En stel ryttare på grund av kyla eller en stel ryttare på grund av begränsad rörelseförmåga av överdrivet tjocka kläder. Det känns nästan som pest eller kolera faktiskt. 

 

Båda hästarna fick först dryga 20 minuters skritt ute och sedan avslutade jag i ridhusen. Båda skötte sig super. Lilla klarade av den pysigaste dörren, den har hon varit rädd för tidigare och jag fick en superkänsla av henne i skritten inne i ridhuset. Avslutade då. 

 

Hisan var också fin och såg kanon ut de gånger jag kollade till i speglarna.

 

Fredag kväll. 

 

Jag lät latmasken ta över och alltså vilar hästarna. Nu verkade de också tycka att det var en bra idé att vila för båda verkade knappt intresserade av att hänga med mig när de kom in. 

 

I morgon kör vi på hårt igen med nya tag då båda får träna. Någon form av uteridning, i skritt för det är fruset i marken, får det bli. 

 

Hisan och jag har dessutom dressyrträning inbokat till på söndag. Det ser jag framemot något fruktansvärt mycket. 

Jag har spenderat kvällen efter jobb i soffan idag. Alltså har jag haft lite tid på mig att fundera. 

 

Det här med att jag fryser så mycket, det måste ju gå att få ordning på. Alltså jag är väldigt frusen så just den biten kommer ju inte att förändras men igår när jag red kände jag mig stel och blev liksom inte varm i musklerna. 

 

Hisan blir också kall i sådant här väder och han behöver längre uppvärmning vilket känns logiskt. Min uppvärmning är ju typ obefintlig förutom stallfixet så som mockning och rykt är det inte riktigt något jag gör. Jag kom då och tänka på en period då jag red på Loppans ridskola i Läckeby utanför Kalmar. Loppan tyckte då att vi värmde upp för lite (och hon hade rätt). Vi fick därför börja varje lektion med att hälften av oss höll i hästar och andra halvan sprang två varv runt ridhuset i full ridutstyrsel (inte värsta anpassade joggingkläderna med andra ord). Helt dumt var det ju så klart inte utan kanske något jag borde börja med igen.

Jag borde ju i vart fall få upp värmen, och flåset. 

 

Hur många tror att typ alla på Flyinge kommer tycka att jag är totalt galen om jag kutar ett eller två varv runt ridhuset med Hisan på släp innan jag hoppar upp och börjar rida?

 

Hur jag skall lösa mina frysproblem vet jag inte riktigt, önskar att jag kunde rida i en bastu typ.

 

Jag blir nämligen helt stel av kylan. Stel ryttare rider sämre än nödvänligt. Skolridhuset är varmare än glasridhuset men Hisan trivs bättre i glasridhuset. Gaaahhh! Dessutom verkar det som om vi skall ha minusgrader ett tag till nu.
Visst är det ändå lite märkligt detta frysande. Alltså jag är ingen vintermänniska och jag avskyr minus men jag blir liksom svettig av ridpasset för jag har ju massvis på mig men ändå är jag kall i musklerna och på huden. Undrar om det finns några polarkläder som man kan ha?

 

Lilla fick trava av sig lite på täckta banan. Hon var pigg och fin. Hon verkar trivas bra där inne och tar det med ro trots att det är fullt med andra ekipage i alla möjliga tempon och i båda varv. Hon borde ju ha träningssällskap men detta är ju nästan det. Förövrigt är banan lite liten, alltså varvet är lite kort för att sparra med någon kamrat ändå.

 

 

 

Den här filmen är superintressant. En fullblodshäst dissikeras (titta inte om du inte tål sådant). Man får se hur den är uppbyggd hur hästens smala ben kan bära en så stor vikt under den extrema hastighet som en galopphäst springer i. Vad som händer vid en senruptur. Sedan får man också se hur andningsaparaten fungerar. Hur stora lungorna är och även hur en endoskopi undersökning under arbete utförs. 

 

Vinden riktigt viner runt knutarna och temperaturen ligger precis runt nollan. Det är det sämsta vädret för en hästägare. Precis allt är jobbigt och det är trist att ens gå utanför dörren. 

 

Tur att hästarna fick sina varma och goa täcken i förra veckan. Inte för att hästar fryser som vi människor men det känns bra i mattehjärtat att veta att de har gött och varmt på sig. 

 

Idag fick båda vila. Jag orkade inte ut i blåsten. Jag hade en stilla förhoppning om bättre väder i morgon men det verkar inte falla in. Jag får helt enkelt stålsätta mig och ta itu med ridningen då. 

 

Innan helgen satt jag och kollade lite i tävlingsterminen. Jag känner nog att det kliar lite i tävlingsnerven, men efter att ha sett massvis av bilar i diket och hört om transporter som har snurrat på vägarna så har detta botats illa kvickt. Det finns en anledning till att jag inte tävlar på vintern. 

Nu är vi i och för sig anmälda till en P&J till månadsskiftet men vädret får nog skärpa till sig lite om vi skall åka. 

 

Efter ridningen på täckta banan med Lilla blev jag lite sugen på att träna igång henne lite mer också. Men med minusgrader och hårt i backen får det läggas på is (nu var jag nästan vitsig va...).

 

 

Kan jag inte träna hemma är det inte lönt att åka in till Jägers. Vi är liksom inte i närheten av att vara i form ens för att jogga där inne. 

 

Jag hade velat åka till skogen med båda också men det är ju inte heller lönt när det är fruset.

 

Behöver jag säga att detta gör mig något rastlös? Jag vill en massa men inget är lönt. SÅ irriterrande! Ge mig vår NU!

Det blåser storm idag men inte så farligt ändå, inte som Sven och Simone och de andra stormarna som har härgat i höstas. En liten nätt Skånestorm bara. Därför har jag ridit båda hästarna ändå, dock inne.

 

Ni anar inte vilka konstiga ljud som kan höras i ett ridhus. I glasridhuset var det ett visslande i ena hörnet och ett annat i det andra. Behöver jag säga det hästen spände till av detta. Jag red Lilla i det ridhuset men tänkte att ett sådant ljud skulle få Hisan att spänna till något fruktansvärt och nästan göra honom oridbar. Lilla brydde sig bara lite, spänd var hon men inte omöjligt och hon kom faktiskt till fint jobb tillslut.

 

Hisan och jag begav oss till skolridhuset. Där litter det stallar på sidan om så det är liksom mer inramat. Men likväl var där en dörr som stod och smällde. Resultat blev en spänd Hisan. Jag som hade som mål att rida honom avslappnad och låg.

Jag hade alltså inte vädrets makter på min sida idag.

Ibland när det är så här känner jag mig maktlös. Allt blir fel känns det som och all fin känsla som vi haft på sistonne är som bortblåst. Nu tror jag att det beror på det ofördelaktiga vädret och att den kommer att komma tillbaka så snart det blir vindstilla och bättre igen.

I senaste inlägget sa jag att Lilla inte har balans nog att trava i ridhus. Det gäller ridhus av den traditionella typen, fyrkantiga liksom. På flyinge finns där en annan typ av ridhus näligen täckta banan.

 

Det är en ca 400m lång rundbana med ridhusbotten, där är öppet in till mitten och tak över. Jag brukar inte rida där och har funderat på om jag kan tycka att den är "användbar" till något. Den största anledningen till att jag inte brukar rida där är att det är galet lågt till tak och Hisan är ganska stor. Det innebär att jag sitter och duckar på Hisan (jag har nämligen testat) och det främjar ingenting i ridningen.

 

Här är en liten filmsnutt från den gången jag galopperade Hisan där inne. Den är från 2012 och märk väl... jag har inte varit där sedan dess.
Ljuset är bitvis dåligt men det ger en uppfattning om hur där ser ut.

 

 

Igår testade jag att rida Lilla där inne. Hon är ju mindre än Hisan så "risken" att slå huvudet i taket är inte lika överhängande.

Lilla tyckte att det var trevligt att få springa på lite. Hon fick nämligen gå i joggtempo, alltså den fart som hon skulle ha travat fram i om vi hade varit på Jägers ett par varv. Vi var 5 ekipage där inne och det reds i båda varven. Klasmiljöträning med andra ord.

 

Att göra motsvararde ute hade inte gått för det är för dåligt underlag just nu. Det är synd för det är trevligt för hästarna att blir ridna ute men som sagt, man kan inte få allt.

 

Lilla var inte ett dugg svettig utan tyckte bara att gårdagens träning var kul.

 

Hisan och jag var i skolridhuset efteråt. Det har kommit en ny kruka vid pinnen med knappen för dörröppningen där. Ve och fasa. För att inte prata om bordet som stod inne i ridhuset i den hörnan där vi hänger av oss. Döfarligt!

 

Passet blev därför lite spänt och vi fick lägga en hel del tid på att kunna galoppera förbi bordet utan tvära kast eller utskutande bogar som tränger bort från farligheten. Hisan vilade ju i fredags, det är en bidragande orsak till farligheterna. Nya tag idag.

Nu har vi fått snö. Hoppas inte den blir liggande länge, men risken finns, och om den skall ligga får det gärna vara minusgrader. Inte som igår när det kom blöt och tung snö som dessutom ger hästarna jobbiga klampar i hovarna. 

 

Hisan fick vila igår. Det var ju trots allt fredagskväll. Han var ju dessutom så duktig i torsdags. 

 

Lilla och jag var i ridhuset. Hon har vilat i veckan, mest för att jag inte ville rida innan hovslagaren hade fixat till hennes hovar igen. Men också för att det är svårt att hinna med att träna båda på ett bra sätt på kvällarna när det är mörkt. 

Igår blev ridningen mest miljöträning. Det var flera ekipage i ridhuset och en massa snö som kanade ner i sjok från taket i blåsten. Lite småläskigt om ni frågar Lilla. 

Som vanligt uppför hon ändå sig prickfritt och gör vad hon blir ombedd. Det är dessutom bra att öva på alla dessa extra orosmoment, det är hon ju inte van vid. 

Vi gjorde även en extra tvist på traven i ridhuset. Jag travar henne längs en långsida. Ridhuset är stort så hon får plats bra där. Vi saktar av väl innan hörnet och skrittar sedan genom kortsidan. Nu utökade vi svårigheten och gjorde en avsaktining mitt på långsidan också med bara ett fåtal steg skritt innan vi kom fram i trav igen.

Detta är inga problem för henne men innan vi börjar med böjda spår måste hon kunna samla traven. Det går inte att svänga bra annars, det har hon inte balans till och då tycker jag att det är orättvist mot henne att göra det. 

 

Travare har ofta svårt med balansen då de är avlade på att trava fort rakt fram. Att då kräva att de skall trava i ridhus med en ryttare på ryggen där dimensionerna är helt annorlunda kräver en helt annan balans än de har från början. Skyndar vi långsamt så kommer hon att kunna klara det men hon måste bygga massvis av styrka också för att orka samla sig tillräkligt. 

 

Men det kommer. Tillsvidare fungerar det bra att bara trava långsidor. 

Idag har Hisan och jag hopptränat igen och idag hoppade vi en riktig bana. Med riktig höjd på hindren.

 

De flesta låg på 1 m men uthoppet från kombinationen var närmare 1.10. Jag har sagt innan att jag gärna skynda långsamt men på träning och med det superbra underlaget som finns på Flyinge så vågade vi.

Eller jag... jag är onekligen lite mesig nu. Inte för att det är högt utan för att jag vill vara rädd om hans ben.

 

Hur som kändes det bra och han tvekde aldrig, inte ens på vattenmattan med krukorna bredvid. Det hade ju kunnat vara värsta titthindret.

 

Jag lyckade fokusera lite på mig själv idag också och tänkte verkligen på mitt överliv som sin gamla vana trogen gärna faller fram. Det blev hyfsat och sisten har ju förbättrats.

 

Bromsen är fortfarande inte alltid i funktion inför hindren men det kommer nog allt eftersom jag blir mer varm i kläderna igen.

 

 

Hisan är fortfarande idel öron framåt och så fort han är med på att han skall få hoppa så kommer den där underbara bjudningen, tigern i honom.

 

Hisan och Lilla har också fått sina julklappar... inte så lite sent i år. Men så blir det när de beställs från utlandet.

 

Jag fick rätt nyligen reda på att en bekant råkat ut för en allvarlig ridolycka som dessutom förändrade personens liv kapitalt. 

 

Det är en farlig sport vi håller på med med hästarna. Helt klart och det känns konstigt och svindlande att ett ögonblick kan ändra allt totalt. 

Det var en tankeställare och jag har verkligen funderat på det i ett par dagar nu. Våra liv är sköra. 

 

Men så berikar hästarna så mycket varje dag att det är värt att utsätta sig för den risken som det innebär att rida, att hoppa, att flyga. 

 

I kväll stod jag med Hisans huvud inborrat i min famn och hade ett sådant där underbart ögonblick som hästarna kan ge. 

 

Vi var i ridhuset också men det känns inte så viktigt i sammanhanget. 

Idag kom Lillas ena julklapp. Verkligen på tiden kan man säga. ;)

 

Hon är nog inte så överdrivet begastrad över presenten men den kan komma att hjälpa henne. Det är nämligen en halsbygel. Den gör så att hon inte kan böja in halsen om hon pullar och blir stark i lopp. 

Anledningen till att hon skall ha den är att hon lätt nyper ihop halsen och då hindrar hon ju sin egen andning. Målet är förstås att hon inte skall pulla och bli stark förstås men i fall hon skulle göra det är den här bra. 

 

Jag är ju inte så förtjust i diverse hjälpmedel men den här tror jag kan vara bra. 

 

Äntligen är vi tillbaka på banan.

 

Vi hoppade 90cm som är lågt och kändes aldeles lagom så här till en början.
Det som verkligen fungerade var viljan att hoppa, men bromsen var liksom inte riktigt med. Det renderade i ett nedslag där han gick av stort när jag tyckt att han kunde ha kortat sig lite innan. Positivt är det ändå att han väljer att gå av stort för ett större språng hade känts mer i benen om det varit som innan.
Jag hade ju desutom omvänd problematik innan. Då fick jag driva på som attan och nu bara går det av sig självt och då saknas lite broms. Dessutom är jag ringrostig som tusan efter hösten som varit.

Men kontentan är att jag är så nöjd med honom och det är det viktigaste. Älskade Hisan <3 Vi är tillbaka!

 

 

Det har regnat från morgon till kväll. Min plan var från början att rida ut med båda hästarns men det smög sig. 

 

Lilla fick vila. Hon såg ut som en dränkt katt när hon kom in. Hon var ju förstås torr under täcket men det var ju förstås det ända stället som hon var torr på. I och med att vi inte tränar för fullt så tyckte jag att det inte var så viktigt att hon gick något just idag. 

 

 

Igår fick både Hisan och Lilla gå varsitt pass i ridhuset.

Först ut fick bli Lilla. Vi jobbade som vanligt men jag var fruktansvärt oinspirerad och kom inte riktigt till den ridningen som vi brukar. Lilla gjorde så klart sitt bästa som alltid. Jag avbröt därför och gick hem. För hennes del är kvallite i ridningen verkligen A och O. Så funkar inte det så är det bättre att göra om en annan dag.

 

Hisan fick ett pass i dressyrsadeln. Han var däremot på en fantastiskt humör och jag rycktes därför med. Passet blev suveränt och vi fick dessutom till ett par fina halter. Det brukar vi ha problem med. Hisan stannar fint när jag ber honom om det men det är sällan några parallella fötter på honom, alltså är det mer stopp än halter som han presterar. Lilla gör oftare bättre halter än Hisan paradoxalt nog.
Nu blev det halter... visst är det bra med stora speglar i ridhus så att man kan kolla från sidan.

 

Hisans bjudning var det inte heller något problem med igårkväll. Härligt!

 

Idag hade jag en massa planer för träningen av båda men det öser ner utomhus. Fy vad det får mig att bli oinspirerad. Har jag sagt att jag avskyr regn?

Hästarna har fått två dagars vila nu, eller för Lillas del är det ju tre.

 

Det blåser stormbyar igen. Jag vet att det är trist med vädersnack hela tiden men så här års är det nästan bara det som händer.
Förutom blåst, regn och annat mög som gör mig osugen på att rida så hade jag lite att fixa med i kväll. Datorarbete, ganska avkopplande faktiskt, det går att sitta i soffan med dator/padda i knäet.

 

I morgon skall dock båda hästarna motioneras trots att det är fredagskväll. Tänk att jag mycket väl hade kunnat tänka mig att rida ut med Lilla som handhäst då (om nu vädret tillät). Men jag tror faktiskt inte att jag skulle våga nu. Efter helgens incident när jag tappade Lilla så litar jag inte på min hand än. Jag vill ju inte direkt riskera att tappa henne i mörkret ute, det hade varit galet.

 

Förövrigt så behöver hon ha sällskap när hon skall träna framöver, oavsett om det är vagn eller under sadel. Hon är ju unghäst och behöver ha någon med. Ändå är det oftast så att jag är själv med henne nästan jämt. Vi får se om jag lyckas med att hitta något sällskap snart.

 

Hisan och jag skall tagga inför helgens P&J. Jag hoppas vädret (det där vädret igen då...) håller sig i schack så att vi kommer iväg. Det skall nämligen kunna frysa på i helgen och jag vet inte riktigt om jag är sugen på att åka iväg med släpet då. Det regnar ju idag och det skall regna i morgon, och i övermorgon, och i övermorgonsmorgon. Så det är bara att lusläsa prognosen.

Fast det är tisdag idag. Skum känsla. 

 

Lilla fick vila i kväll men Hisan och jag var i ridhuset och trimmade. För att förstärka känslan av måndag så hade dörren på glasridhuset hängt sig i stängt läge. På det andra ridhuset hade dörrarna hängt sig i öppet läge. Lite bättre på sätt och vis.

 

Hisan jobbade fint i kväll. Jag fokuserade på att han skulle gå fram, det är ju lite Hisans signum att maska och släpa benen efter sig. Det blir till att öka energinivån lite nu helt enkelt. 

Min kära Hisan brukar fungera så. Först sprutar det energi ur öronen och sedan tar den liksom slut, då är det dax att öka. Men före det skall det bli någon dags vila för herrn. Energiökningen får därför vänta någon dag till. Safety first!

På min minisemester kanske jag skall lägga till. 

 

Det gick ju inte att ligga på latsidan med hästarna då utan i stället utnyttja dagen till max.

 

Lilla gick årets första riktiga jobb i vagn hemma. Öronen var spetsade hela tiden och hon drog på i ett lite högre tempo än vad jag hade tänkt. Jag fick ideligen påminna om att ta det lugnare men det varade inte länge. Det fanns ju roliga vattenpölar att sprinta genom och småbackar att ta fart i... Så länge hon tycker att det är roligt så, och det tyckte hon idag. 

 

Passet gjorde henne rejält svettig men det beror mest på den där mamutpälsen hon har, som jag dessutom inte får klippa. Mutter mutter... Alltså blev det till att stå på tork i boxen och äta hö efteråt för hennes del. Jag tror inte att hon misstyckte så mycket. Bättre att knapra lite hö en stund än att stå ute i regnet och tråka. 

 

Hisan gick ett lätt pass i ridhuset. Jag hade nämligen ingen lust att bli blöt, dåligt av mig kanske. Jag märkte i vart fall att mina stackars dressyrmuskler fick sig en omgång igår. Kanske var det därför jag upplevde att jag inte kom 100% till ridning då? Det kändes i vart fall bättre idag och Hisan kändes också bättre. Omväxling förnöjer ju så jag får se till att dressyra lite mer i den däringa dressyrsadeln helt enkelt. 

 

Nu vankas det vanlig jobbvecka, vilket innebär stall och häst i mörker på vardagskvällarna igen. Den här minisemestern har ändå varit en riktig energiboost då jag har kunnat fixa hästarna i dagsljus. 

Jag märkte en positiv grej i morse när jag morgonfodrade, det var faktiskt hyfsat ljust strax innan kl 8. Det kändes gött!

Idag har båda fått träna i ridhuset.

 

Det var mörkt när jag väl kom upp i sadeln och dessutom lämnade vädret mycket övrigt att önska idag.

 

Lilla fick lite lösgörande övningar mestadels i skritt men vi travade även lite längs ena långsidan. Hon gör framsteg hela tiden, men fokus ligger på skritten, traven i ridhuset blir ingen höjdare. Hon måste få kliva på för att kunna komma till sin rätt och jag ser ingen riktig poäng med att dra ihop henne eller rida i undertempo. Hon hamnar ofrånkomligt på bogarna då och det är inget eftersträvansvärt.Travar vi ute däremot blir det en helt annan känsla, då kommer hon upp fram och kliver på. Vad som är bra med ridhuset däremot är övningarna vi gör i skritt. Vi rider serpentiner och flyttar sig undan för mina skänklar. Kanske inte helt enligt vad en dressyrmänniska hade gillat men hon går undan. Sedan avslutar vi alltid med en finfin halt med jämna fötter både fram och bak. Det är inte så illa pinkat inte.

 

Hisan fick på sig dressyrsadeln idag. Det var länge sedan sist men jag trivs bättre i hoppsadeln. Känslan blir ändå annorlunda med längre läder och Hisan jobbade bra idag. Jag fick inte till det helt hade velat ha honom lite bättre fram och då hade jag fått en bättre kännsla.

Jag måste se till att träna för tränare snart igen för det känns som om jag har kört fast lite i markarbete och dressyr nu. Det är bra länge sedan jag tränade för någon sist nu så det är dax.

Idag dammade jag av vagnen igen och spände för Lilla. 

 

Jag ag har tagit isär och putsat alla hennes grejer så det var en hel del saker att leta rätt på och sätta ihop innan vi var klara. 

 

Vi hade sällskap med oss också. Mest för att jag ville ha med en annan lugn häst också plus att jag fortfarande är lite osäker på min hand. 

Jag hade inte behövt oroa mig ett dugg. Lilla var lugn och skrittade på fint. Vi testade att trava lite på vägen tillbaka och hon var lugn då också. Hon bad om att få springa fortare och var pigg med lugnade sig av en lätt uppmaning. 

 

Jag provade även det nya bettet i körningen och jag tror att det kan vara helt rätt i och med att det inte kan böja sig och är flexibelt ändå. Jag hade en mjuk kontakt och jag upplevde inte att hon gapade mot det. Men sedan har jag sällan haft bekymmer med henne hemma heller.

Nu skall jag passa in pullarnosgrimman för den är lite stor eventuellt får jag skaffa en minde om det inte fungerar. Sedan är det upp till bevis när vi kommer in på banan men det är långt tills vi skall in där. 

 

Jag tror ridningen är helt rätt också. Hon känns liksidig, stark och problemen jag hade tidigare med att hon spänner emot ena tömmen och inte vill böja sig i halsen finns inte lägre. Tolka inte detta som att jag vill ha henne böjd eller försöker få till en böjning i henne i vagn. Det är bara det att hon skall följa mina tömtag och inte streta emot. Jag tolkar det som att det finns något som de håller emot när de inte följer med tömtagen, en låsning eller liknande. Hästen skall känns mjuk även i vagn, precis som den där känslan man vill ha när man rider, att hästen är mjuk och formbar.

 

Nu har hon ju vilat och tagit det lugnt länge men undan för undan skall vi igång nu så då tror jag på ridningen som ett komplement. Och så skall vi ju försöka lära oss det där med galopp också. Det kommer nog så småningom. 

 

Idag har Hisan skrittats ut och joggat lite i ridhuset. Min tanke var att han bara skulle få ett lätt jobb.

 

Han skötte sig och var fin det lilla jag red honom.

 

Lilla hade jag planer för. Vi skulle gå en sväng runt fälten och bara latja lite. När vi var som längst bort. Varför är det alltid längst bort som saker händer?? Så åkte svansen hennes i vädret, det vill säga att hon kvastade, och hon blev lite väl pigg. Jag hade henne i grimma vilken hon tydligt saknar respekt för och så drog hon. Just då höll jag henne med vänster hand. Tänkte liksom inte på det. Men tydligen har jag tappat reflexen att greppa i den efter skadan.

 

Jag noterade att jag liksom inte tog tag i repet utan det bara gled mellan fingrarna på mig. Normal reaktion är ju att man i vart fall sluter handen i det läget.

 

Så Lilla drog hem i 190 knyck och parkerade sig i boxen. Någon stängde om henne tydligen för jag hittade henne utan grimma och med stängd dörr när jag kom fram.

Hon vet i vart fall var hon bor...

 

Jag bytte till träns och så gick vi samma runda igen utan nya palavrar. Men jag är sjukt irriterad  på min hand. Och lite sur på att jag har uppfostrat min häst till att sakna respekt för grimman. Det är bara att inse att det skall vara träns på när jag får för mig att göra sådant här. Tydligen skall det vara något i munnen.

Jag har noterat det samma när jag har försökt rida henne bettlöst före sommaren. Jag fick ju mig en resa när jag testade sidepull. Men med bett i munnen även om jag bara styr med det bettlösta så fanns styrningen där.

 

Kanske skulle det fungera att ha ett löst bett i munnen och leda i grimma? Jag får klura lite på det där.

 

Hur som är det mitt eget problem, jag har skapat det helt själv åt mig själv... morr.

Vi startar året på ett bra sätt med lite hoppträning.

 

Även denna gången tog vi det lugnt med höjderna och slutade på 90 cm bara. Hisan var fortsatt positiv och bjöd fint på hindren.

Kanske vara han inte riktigt lika glad i hatten som sist men det är ju bara bra om vi håller oss på mattan och inte far runt i diverse brallar och annat.
Kanske bör han också få lite mer havre nu när han går mera dessutom. Han äter bara en bråkdel av tidigare foderstat men är ändå krallig och rund. Allt eftersom vi närmar oss tävling och hårdare träning så skall den upp lite i vart fall.

 

Jag blev i vart fall åter igen varse min dåliga avståndsbedömning. Jag är så kass på det. Det får helt enkelt bli mer träning med bommar på marken så att jag får in någon känsla för det där igen. Det verkar vara en färskvara i vart fall.

 

Jag försökte göra en liten skiss över hindren vi hoppade. Mina skills gällande att rita hoppbanor är ju inte allt för lysande men ändå. ;)

 

Idag har jag power-walkat med Hisan. Jag skall ju också komma i form så om jag promenerar när hästarna bara skall skritta kravlöst så borde det ju vara win-win. 

 

Lilla och jag har varit ute på vår första rejäla runda som ridhäst. Hon var jätteduktig. På slutet satt jag av och ledde henne under av skrittningen. Det är ju ingen mening med att jag sitter och åker häst. Bättre att jag rör på mig eller hur?

 

Hästarna har fåt vara ute extra länge i kväll då det blev många timmar inne i natt. 

Äntligen kan jag säga. 

 

2013 går för mig till historien som det året då allt möjligt dumt som kunde hända har hänt. 

 

Lilla har behövt vila upp sig efter lopp då hon inte riktigt var kry. Hisan har genomgått en stor operation och efterföljande rehab.

Jag har brutit handen. Bilen har krockat två gången men bara en av krockarna var med förare bakom ratten. I övrigt har det mesta som kan behöva lagas behövt lagas. 

Jag kan nog hålla på lite till...

 

Igår började jag dagen med en härlig ritt i Vomb med Hisan och glada vänner. Ritter var härlig och vädret underbart. 

 

Resan hem fick en twist då Hisan fick spunk i släpet när jag skulle backa runt. När vi tog ut honom så snubblade han på rampen och skaffade sig några sår. Efter noggrann undersökning verkar det som om han har kommit undan med blotta förskräckelsen. 

 

Året skulle fortsätta in i det sista med en Grand finale som innebär att vi kommer att fortsätta att vara utan rinnande vatten i kranarna i stallet ett bra tag till. Vi får hämta i boningshusets källare. 

Så långt allt väl me. I gårkväll i mörkret gick källarnyckeln nästan av i låset. Den klarade sig med nöd och näppe som tur är. Men detta sammanfattade året rätt bra. Kan något dumt hända så göt det det. 

 

Men nu är det till ända och som sagt, jag har höga förväntningar på 2014.