Opepp och stressad

Jag har haft en sådan där creepy känsla i kroppen hela dagen. Hoppas verkligen att jag inte håller på att bli sjuk bara utan att det bara var en sådan dag. 
 
Idag har jag hopptränat men det gick enbart sådär. Jag är inte på topp och dessutom blev jag stressad. Jag fungerar dåligt som ryttare när jag blir stressad. Adderar vi dessutom att jag fryser nu och frös då något så in i så förstår ni att kombon blir än sämre. 
 
Jag trodde att jag var i god tid. Körde till stallet 1 timme och 40 minuter innan träningen skulle börja. Normalt sett kör jag på en knapp halvtimme. Det kan ju tyckas vara i god tid. Mellan Malmö och Lund N gick allt enligt plan men strav efter avfarten vid Lund tog det tvärstopp. Betänk då att jag skall svänga av vid nästa avfart för att komma fram. Den här sträckan tog två gånger så lång tid som att ta sig mellan Malmö och Lund. Jag kom därför fram med andan i halsen och fick slänga på Hisan utrustningen. Tur att träningen var hemmavid och att jag ser ridhuset från stallet. Jag kom prick, prick men då hade de andra redan börjat trava fram så redan där var allt galet. 
 
Jag blev heller aldrig riktigt varm när jag red fram och faktum är att jag rider som en påse nötter när jag fryser. Jag blir passiv. En anledning till att jag frös så mycket var nog att vi var i glasridhuset idag och att det var minusgrader. Det ridhuset kallas lite skämtsamt för kylskåpet på vintern... Brrrr
 
Med kass framridning blev de första sprången knas och när vi började hoppa lite linjer så glömde jag benen/red inte alls vilket medförde två stopp på ett titthinder. Det var solklara "tittstopp" inget annat. Jag tar på mig dessa eftersom jag borde ha haft benen om när jag visste att det var tittigt och inte blivit passiv. Men jag skyller lite på stressen och att jag frös. Borde ju inte skylla ifrån mig men, men. 
 
Därefter hoppade han bra och brallades till det rejält efter kombinationen. Sista rundan var riktigt bra dessutom men då var det ju lite sent av mig att skärpa till mig. 
 
Jag ag tror att Hisan kände av min stress och därmed ofokus och osäkerhet. Dessutom behöver han verkligen en bra uppvärming när det är så här kallt. Hisan är ingen purung häst längre och han förtjänar bättre. 
 
Jag är superirritead på hur dagen blev.
 
Nu är vi anmälda till P&J på söndag (om nu inte vädret blir katastrof för då blir vi hemma) så jag hoppas att det kommer att gå bättre då. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0