Hisan betyder häst

Sista arbetsdagen för året, dock inte sista hästdagen. ;)

Jag åkte till Jägersro efter jobbet och red en sväng på Sir Remington.
Han är i äckligt bra form nu och har gjort bra resultat i alla sina senaste lopp. Mjuk och fin, jämn i båda sidorna och precis lagom taggad.
Jag har inte ridit honom så mycket i höst. Dels har jag ju skadat mig lite och så de senaste veckorna har det varit för halt inne på Jägers. Nu har han fått broddar och vi kunde ge oss ut.
Om två veckor kommer han att starta igen och är han lika fin då kommer det att bli svårt att stoppa honom.

Därefter red jag en sväng på Hisan. Hans julvila har kommit ifatt honom. Föst var han enbart pigg för att sedan bralla iväg. I samma stund började min mobil att ringa. Ett utmärkt tillfälle för Hisan att tycka att det var lite extra farligt och liva uppstämningen med ytterligare lite bus.
Problemet var ju bara att mobilen inte tystnade på beställning och alltså blev det lite mer bus än lovligt.
Och han kan det där med att det ringer i mattes ficka... det var bara lite för kul igår.
Att ta upp mobilen ur fickan och svara eller trycka bort samtalet är inte ett alternativ i det läget.

Idag blir det för honom att pulsa av sig lite av den där energin i paddocken själv innan jag sitter upp. Filmkameran kommer att vara med.

Det skall tydligen bli plusgrader ikväll som sedan skall frysa på så det är nog som så att det blir mycket ridhus framöver. Jag skall bara gräva fram släpet först...

Därefter gick jag en promenad med Lena. Hon är piggare igen och nästan bra i vänster bak. Vi gick en sväng i grimma så som vi brukade göra när vi laddade inför löp när jag tränade henne.
Vi brukade gå i takt. Hon har stenkoll på mig och jag brukade variera att ta korta eller långa steg, stanna och sätta igång. Hon var direkt med på noterna.
Jag är därimot inte i form. Jag måste verkligen träna vidsidan av nu... usch vad jag är avlegad.

Detta inlägget kommer ni antagligen se som tjatigt. Men det är skrivet mest i terapisyfte för mig.

Jag fäster mig väldigt vid mina djur varesig det är kaniner eller hästar. Bara tanken på att sälja är jobbig. Jag kan prata om det men när det väl kommer till kritan så har jag aldig sålt ett djur. Skall jag vara ärlig så fäster jag mig vid saker också. Men det är lättare att göra sig av med dem. ;)

Nu när jag står inför beslutet med Lena kan jag inte sluta tänka att det kanske är fel beslut. Tänk om hon skulle bli bra om jag bara lyckades få henne rättad i bäckenet.

Jag vet att det är dumt. Hon har gått så i minst 2 år och gud vet hur många av hennes tidigare år som hon har känt av det där. Hon har alltid gått snett och haft en hård galla i kotan vänster bak.
Logiken säger att det omöjligt inte kan ha gett följdskador.

Hon har liksom katten en massa liv. Hon har mellan sina starter på travbanan hunnit med att bli illa sparkad som ung, kraschat höger karpus, fått en senskada i x-plattan vänster fram och korsförlanmingen som ledde till allmänt förfall.
Från alla dessa skador har hon kommit tillbaka och utvecklats fram till nu då. Eller hon hann med att utvecklas som ridhäst också även om utblidningen blev abrupt avbruten.

Hon har ju alltid varit känd som den heta men jag har lärt känna henne som bara framåt utan att vara het också. Det heta kommer när det inte stämmer.

Jag vill inte åka med henne för jag är rädd att jag avslutar hennes liv i onödan, men samtidgt vet jag, och jag ser en massa hintar i historien att det står sämre till än vad man först kan tänkas tro.
Jag vill inte heller vänta för länge och låta henne förfalla.

Det är svårt detta och det känns som att jag sviker henne när jag inte kan laga och fixa det som inte står rätt till. Eller det kanske går att fixa, jag har ju inte rikigt försökt. Men en lång konvalecens är inget jag önskar henne. Inte när det är dåliga prognoser och omfattningen av skadorna dessutom är okänd.

Jag måste ringa och boka in henne idag. Håller sig vädret någoluda så har jag tänkt att åka på tisdag.

Jag känner mig som världens hemskaste människa.

För övrigt blir bakbenen bättre och bättre för varje dag med hjälp av BOT-paddarna. Höger är normalt och vänster är nere i hälften.

Det hjälper mig mycket att skriva ner allt för det blir mer tydligt för mig då. Förhoppningsvis skall jag lättare kunna leva med mitt beslut då.

Det är inte många dagar som jag har varit borta men det är härligt att vara hemma igen, och i stallet på kvällen.

Lena har blivit dålig i benen medan jag har varit iväg. Jag misstänker att den djupa snön är boven. På vänster bak har hon i och för sig en skorpa på utsidan av skenan men hon är tjock som om hon vore blistrad illa i hela benet. Det andra bak är också tjockt.
Hon är vid gott mod men det är inte meningen att hon skall bli dålig i benen bara av att gå i hagen.
Hon gillar dock snön och har busat varje morgon när hon kommit ut. Kanske har hon busat för mycket.

Hon fick back on track bandage på sig.

Jag får ta tag i det hemska nu för detta går inte. :(

Hisan däremot var supergo. Jag red ut en kort tur på en lagom pigg herre som trots allt har helvilat i tre hela dagar. I går skrittades han. Jag kunde inte motstå en kort snögalopp. ;)

Maten är neddragen och det är nog tur det, annars hade det blivit livat.

Nu ökar vi upp både mat och motion under veckan.

Idag har jag varit ledig för att åka upp till Vadstena och Fredriks föräldrar för att fira jul. Vi hade dock lyckats med att pricka in dagen med det sämsta vädret hittills i år.

På morgonen skulle jag ut till stallet för att få lite julmys med hästarna. Det blev dock inte så långvarigt för vägen ut till stallet var galet svårkörd redan på vägen ut på grund av alla snödrivor och värre skulle det bli.

Jag gav därför hästarna en snabb puss, mockade och fixade iordning så snabbt det bara gick. Det var det julmyset.

Sedan har jag spenderat resterande del av dagen i bilen för att köra upp till Vadstena. Normalt tar det 4 timmar ganska exakt. Nu åkte vi vid 13 och var framme strax innan 20. Dock har vi hämtat Fredriks syster i Linköping också när vi ändå var ute och körde i krokarna... en lite lagom resa med andra ord.

På juldagen sätter vi oss i bilen igen för att åka till Kalmar och annandagen styr vi söder ut igen för att komma hem.

God Jul alla som läser min blogg!

I kväll har jag trotsat kylan (-10) och ridit.

Fantastiskt vilka roliga inlägg det blir just nu.

Aktliv vila för Hisan skulle innebära skritt för att han skulle få något att tänka på och inte bli allt för uttråkad. Jag kom halva min 30-minutersrunda innan jag började känna att jag höll på att förvandlas till en isbit.
Jag fick låta Hisan trava lite för att jag skulle få upp värmen. I skritten var han lugn men i traven märktes det att han har allt för mycket energi av att ta det lugnt trots att jag har dragit ner maten så mycket jag vågat.

Tro nu inte att Hisan var busig eller så, han lade bara iväg i en lite väl springig trav och fick bli påmind om att vi skulle ta det lite lugnt. ;)

Vi travade dessutom lite i djupsnö med höga benlyft. Kul! :D

Hisan skall vila nu över jul så jag har börjat hans vila med lite skritt. Eller vi kanske inte skall kalla det helvila utan snarare lugna veckor.

Han behöver stimulans för att må bra men samtidigt måste jag få lite ledigt över jul, så därför får han sin "årsvila".

I vart fall fick jag en ingivelse att jag skulle skritta barbacka och satte därför enbart på reflexer och träns och lät innetäcket vara kvar.
Det där med att rida barbacka är trevligt och jag skulle kunna tänka mig att göra det lite mer ofta om det nu inte vore så att min kära Hisan är begåvad med jättemanken allan och dessutom är spetsig över ryggen. Alla andra gångarter förutom skritt är dessutom helt uteslutna för jag vill inte slå mig fördärvad. Att då tänka på att de hade en höjdhoppningstävling barbacka i Globen nu för några veckor sedan är en hisnande tanke...

http://www.youtube.com/watch?v=VdYtCCnzKVc

Ajaj, fast de hästarna kanske har ryggar mer lämpade för sådana aktiviteter.

I vart fall hoppade jag upp på ensilagebalarna utanför stallet för att få ett bra utgångsläge för att kunna kravla mig upp. Jag är ju inte allt för smidig och Hisan är lite hög när det gäller sådant.

I vart fall skötte sig hästisen med bravur och vi hade en trevlig tur med pulsande i snön och mys i det snöiga sagolandskapet.

Nu dröjer det nog ett år till till jag gör samma grej igen kanske... ;)

Det har varit sparsamt med inlägg denna veckan.

Men både i tisdags och torsdags var jag i stallet men det blev ingen ridning för min del. I stället var Hisans medryttare den som skulle träna honom och det gick superbra. Hisan var jättefin.

I fredags var det då min egen dag igen och på min planering stod det vila för hästarna. Det var tur det för efter den veckan då Fredrik legat hemma i influensa så orkade jag vekligen ingeting.

Igår var jag först nere hos Fölis en sväng. Inte för att jag verkligen behövs där utan för att jag ville. Den dagliga hanteringen har redan gjort henne gott. Jag kunde närma mig henne och fånga henne bra mycket lättare än tidgare. Nu får snuttan klara sig själv över jul.



Därefter var jag ute en sväng med Hisan på vägarna runt stallet. Den nya snön som har kommit har sett till att det är ridbart ute igen. Dock får man ju tänka på att det är is underst med luftig snö över, det kan vara förädiskt.
Hisan skötte sig bra som vänligt och är just nu en dröm att rida. Härligt. Synd bara att jag just nu skall sätta honom på vila eftersom jag skall åka bort, plus att han behöver ha en period då han inte går för fullt enligt mig.

Jag begav mig också ut med Lena på en skrittrunda. Det var ett sätt för mig att känna efter och veta att jag fattar rätt beslut.
Hon var pigg och glad och superhärlig att vara ute med som mestadels. Dock kändes det tydligt att det inte stämde helt och att det blir jobbigt bitvis. Jag är superledsen att jag inte har kunnat laga henne trots att jag har försökt.
Nu var detta sista rundan och för min del var det bra att sluta med något possitivt.

 

Hon har kommit långt sedan jag fick henne. Snedheten är kvar, fast mindre och hon har sedan länge blivit av med karpryggen och är nu rund och musklad. Dock tror jag att det finns en massa kvar som är orsakat av snedheten bland annat och all typ av träning kommer bara att orsaka smärta. Om det går att rätta till vet jag inte men jag tvivlar som sagt nu på att det kommer att gå. Jag misstänker att det finns fler skador och problem.

I vart fall har jag försökt och nu ger jag nog upp. Jag vill inte att hon pressas mer  och jag vill inte heller själv råka illa ut om jag pressar henne, lilla Lena.

Idag då...

Jo, jag fick med mig min vän Camilla och hennes fina Skuttelin på en tur i Vomb. Snön hade förvandlat skogen till ett sagoland och det var otroligt vackert.

Vombskogen bjuder dessutom i princip alltid på prefekt underlag. Nu var vissa vägar plogade men med ett nytt fint snötäcke. Andra var djupa och hästarn fick pulsa på rejält.
Det blev en härlig ritt och det är alltid så trevligt att rida med Camilla då vi kan sitta och prata hela tiden och hästarna trivs så bra ihop dessutom.

När vi skulle därifrån fick vi dock lite bekymmer. Camillas bil fick inte fäste med släpet och kom ingen vart. För att lösa problemet fick båda hästarna åka i mitt släp hem till Camilla, sedan fick Hisan busa lite i hennes hagar medan vi åkte tillbaka och hämtade hem hennes släp och bil. Utflykten tog lite längre tid än planerat med eftersom det ända som detta orsakade var att jag inte pallar att koka knäck i kväll utan det får vänta någon dag till så var det ingen större fara på taket. Nog för att knäck är gott men inte allt, och som sagt ritten var superhärlig. :D

Så kallt har vi det i kväll... brrr

Efter som vägarna ändå är hyfast farbara begav vi oss ner till Stallerhult för hoppning.

Dagens träning var upplagd med mycket framridning och lite mindre hoppning. Det var super... och hästarna blev väl genomridna och hoppade än bättre när vi väl kom dit.

Framridningen var till en början med fokus på halvhalter och övergångar. Vi red på volt och gjorde avsaktningar och halter. Det låter ingen konstigt men när fokus kommer på det blir det en helt annan sak.

Hisan kändes super och efter en stund kom han till att arbeta bra. Jag kunde till och med sitta ner i traven på honom i hoppläder utan allt för stor ansträning... det tar sig.
Övergångarna blev också fina efterhand... med andra ord är det fram som gäller och inte slarva med halvhalter så kanske vi kommer någon vart även i dressyren. ;)

Vi avslutade uppvärmingen med att från galopp till trav till skritt till trav till galopp plocka bort moment så att det bara blev en halvhalt i galoppen kvar.

Sedan gick vi över till att hoppa en linje med räcke 16 meter studs med 3 meter till nytt räcke 16 meter. det skulle vara 4 språng in och 4 ut.

Det tog ett tag att få ordning på rytmen.

Därefter blev studsen ombyggd till en oxer som skulle ridas med 5 språng in och 4 ut från ena hållet och tvärt om till andra.

Slutligen höjdes hindren för mig och jag fick helt plötsligt bekymmer att fatta hur jag skulle kunna hoppa på 4 in för att sedan komma fram till räcket på 5 ut. Över oxern tog Hisan i och vi kom ut på 4 språng trots att det skulle vara 5. Det tog som sagt ett par rundor innan jag fick till det...

Vi hoppade också räcke på böjt spår till oxer och sedan ut på räcke rakt fram... hängde ni med?

I vart fall var Hisan superfin och det kändes bra.

Jag hann också med att klappa på fölis nu när vi ändå var nere.  :D

Det blev en lite väl livad ritt på Hisan idag... i vart fall när man betänker vilket underlag det var... totalt sett blev han inte riden tillräckligt men det räckte för mina nerver i vart fall.

Efter helgens töande var vägarna veritabla isbanor. Hisan är ju väl broddad och nu med snösulor hade han fint grepp... jag var glad att jag satt på för jag hade inte kunnat gå på den isen trots bra skor.

Vi kom en bit på vägen och Hisan var pigg men samlad. När vi hade svängt upp mot vägen som bär till avlånga skogen var det mer snö i kanten och där kunde vi trava lite.
Jag upptäckte tidigt att vi hade en, vad jag då trodde, bil bakom oss. Den körde långsamt och när den började komma nära var vi precis vid ett fält som ligger i träda som vi kunde rida på innan snön kom. Normalt sett tycker jag inte att det brukar behövas att lämna vägen bara för att det kommer bilar, han brukar inte reagera, men idag fick jag för mig att det var en bra idé. Och när jag vände mig om insåg jag att det var det absolut bästa jag kunde ha valt. Bakom oss hade vi en lastbil med släp och tusen ljus... den försökte köra sakta förbi oss men då isen var mer som en tvättbräda än plan just där så skramlade den som jag vet inte vad.
Hisan hade vilat igår och det blev lite väl bra för en lite Hisan... jag hann tänka: Nu far jag av! Minst tre gånger innan vi hade kommit till sanns och kunde fortsätta vår ritt.

Jag red in i avlånga skogen och Hisan var konstigt nog avslappnad. Vi tog en liten galopp men mina nerver var minst sagt i obalans så vi vände och skrittade hem.

Det var kallt idag och jag frös något så in i...

Det är bara att inse att detta var sista uteritten tills det kommer mer snö eller töar igen... isbana är lite för bra för att det skall vara kul.

Igår fanns det ingen tid att blogga så det fick vänta tills idag.

Det blev en lång härlig dag i stallet och en tripp till ridhuset med Hisan. Det var plusgrader och allt smälte. Att då ha ett ridhus som man kan åka till är superbra. Problemet var bara om man skulle våga ge sig iväg ut på vägarna. Turligt nog hann vägen utanför stallet som var den klafsigaste innan vi begav oss iväg så färden blev helt problemfri.

Hisan var pigg och hade vissa idéer på väg ner mot ridhuset. En vit grind hade vält och den skulle givetvis bita Hisan i haserna. Så efter lite övertalning gick det att få en skeptisk Hisan att gå hela vägen ner och till och med kliva in i ridhuset utan att bli överfallen.

Jag var lite rädd för att det skulle göra ont i knäet när jag red så jag valde att rida i dressyrsadeln. Ett bra val tror jag. Knäet kände jag inte av alls i vart fall och det var ju bra. Nu vet jag ju inte om jag hade upplevt det annorlunda om jag hade valt den andra sadeln.

Knäet läker bra hur som så jag blev inte allvarligt skadad. Det kunde dock ha tagit riktigt illa.

Förutom det där att Hisan försökte få mig att tro att dörren till ridhuset skulle bita honom och att vi INTE skulle vara nära den så uppförde han sig exemplariskt. Han blev nämligen snabbt övertygad om att det gick att vara även i den delen av ridhuset.

Jag är nöjd med min Hisan. <3

Därefter blev det pyssel med Lena i stallet. Hon blev insmord med arnika på spända ställen och blev kliad och ryktad.


Idag är det minusgrader och jag åkte på isiga vägar ner till Fölis som skulle premiäråka släp för att flytta till Stallerhult.

Annette kom med och lånade ut åksällskap plus släp eftersom fastsättningen på den övre luckan saknas på mitt och därför är det totalt olämpligt som finka för första turen.

Fölis sällskap hade lite synpunkter på att åka iväg men Fölis stod så snällt så och väntade nedanför rampen. Med en lite knuff i rumpan gick hon in och stod snällt under den korta färden.

Väl framme fick hon gå direkt ut i hagen till sina nya kompisar. Två stoföl, ett halvblod och en annan travare. De hade en snabb uppgörelse när hopphästen trodde att hon var kaxigast, men så var inte fallet. Sedan var de klara och ganska snart därefter åt de alla ur samma höhög.

De skall bo tillsammans i en gruppbox på nätterna och dagtid leds de ut till sin hage. Det kommer att göra min lilla vilding gott att bli ledd dagligen. ;)

Därefter blev det stök i stallet för min del. Jag ville inte ut och åka på de isiga vägarna idag. Jag är helt säker på att de är bättre i morgon när det är vardag igen och vägarna underhålls bättre.


Tingeling med ny ridhästkompis tagen med mobilen i mycket starkt motljus.

Jag lovar en bättre bild på Tingeling nästa gång. :D

Jag blev prejad av vägen med hästsläp och allt efter hoppträningen. Hade det inte varit ett dike just där hade jag nog kunnat lösa det med hjälp av 4-hjulsdriften, men nu kanade jag bara när jag försökte komma upp.

Hisan fick lastas ur och njöt av att rulla sig i snön i en hage medan vi slet med att först köra fast en 4-hjuling också... sedan knuffa upp släpet och slutligen bilen.

Kvällen avslutades med att Hisan viftade till med ena bakbenet när jag lade på täcket och träffade mig illa på knäet. Så nu är jag dessutom halt.

Jag glömde nog skriva att själva hoppträningen gick bra va?

Vi hoppade vad Tord kallar grundserien.
Trav in, trestuds ett språng med hjälpbom, räcke, ett språng, oxer.

Det blev många rundor och det var nyttig  gymnastik för Hisan. Tord varierade övningen genom att flytta räcket så att det blev kort eller lång distans mellan studs och de andra hindren. Hisan har ju inga problem med att länga sig och här fick han riktigt korta upp sig först över studsen och sedan till räcket.
Vid ett tillfälle när avståndet mellan studs och räcke gick från att vara kort till långt hän
gde inte Hisan med utan han fick en grov feldistans då han ändå hoppade och nockade mig i språnget. Han rev då grovt dessutom. I övrigt hoppade han med mycket självförtroende och det kändes kanon.

Idag var jag ledig för att skriva tenta.

Vad jag kan säga om den är att det kändes bättre än i somras men jag är tveksam till att jag har klarat den. Det är bara att ta nya tag. Det kommer en omtenta till i januari. Den siktar jag på.

Eftersom jag var ledig hann jag med att rida i dagsljus.

Jag började med Lena. Hon var riktigt go idag. Jag red mycket flytta framdel och bakdel och försökte få till en böjning i henne. Det käns riktigt hur jobbigt hon tycker att det är men som vanligt är hon ambitiös och gör det man ber henne om med bravur. Jag tyckte att hon lossnade bra. Idag fick jag bara till galoppen en gång utav många försök, bättre en än ingen. När jag ber henne om att flytta bakdelen i skritt och hon blir ivrig tar hon liksom självmant ett galoppsteg.

Det blev inget Lena-moment men hon kändes bättre än på länge. Till en början hängde hon mycket i vänster tygel och var framtung. Det blev som sagt bättre men inte helt bra.

Skönt med en fin och mysig ritt med andra ord. Att rida ut på henne själv är mindre stressande för henne i vilket fall och jag tror att hon stundtals uppskattar det mera.

Därefter red jag ut på en kanonfin Hisan. Kanske är det kontrasten som får mig att fundera också, jag har ju även en fräsch Sir Remington att jämföra med. Hisan fick väckas lite först men klev sedan på med stora kliv.
Han var lugn och avslappnad idag trots att han vilade igår, men också vaken och tittade ibland mycket på konstiga tingestar så som soptunnor och rådjur. Inget konstrande idag ändå utan bjudning. Härligt.

När vi kom till en bra galoppväg lät jag honom sträcka ut rejält och idag bara var allt perfekt, bara ren glädje.

Nu i kväll har båda hästarna fått nya skor och snösulor dessutom. Nu blir det väl ordentlig tö bara för det, men då får jag lägga om skorna och plocka av snösulorna för jag tror inte att någon av dem kommer att gilla att gå med dem på barmark. Eller jag vet att Hisan inte kommer att fixa det i alla fall.

Usch jag känner mig hemsk. Fast jag vet att jag inte skall det.

Jag har precis kommit hem från stallet.
Det blev en snabbis med enbart mockning och pyssel. Jag måste nämligen sitta uppe halva natten och plugga så snart jag har ätit kvällsmat. Innan dess finns det ingen ork till koncentration.

Hisan har ett litet sår på vänster bak just nedanför kotan. Han fick det i söndags och det har sett fint ut men i sann fullblodsanda var det tvunget att bli lite svullet idag. Han är helt oöm och jag har fått peta i det utan att han har reagerat. Han brukar ju fara i luften minst sagt om det gör ont så jag nöjde mig med tvätt med tvål och vatten. Tvätt proceduren skedde helt utan kompikationer och Hisan stod så snällt så. <3

Sedan hade jag lovat mig själv att känna igenom Lena ordentligt. Jag har funderat hela dagen på stegringsinsidenterna och annat som sker runt henne. Jag börjar nog närma mig ett beslut men jag är inte riktigt där än.

Förutom att hon är sned över hela bakdelen, och har så varit sedan jag fick henne så är hon minst sagt ansträngd i musklerna runt bakknäna och på vänster sida av ländryggen. Det var hon när jag fick henne också men jag tycker att det har blivit bättre. Nu är det snö och tungt underlag i kombination med träning och jag tror att det är en tidsfråga när det brister.

Jag skulle kunna ställa av henne och köpa mig tid. Men för vem?

Jag är väl medveten om att hon i princip redan var slut när jag fick henne. Det var ju därför det blev så. Hon har repat sig fantastiskt sedan dess. Men frågan är om vi inte har kommit fram till en punkt utan återvändo.
Som jag skrev igår så är hon inte halt. Men frågan är om hon har två paj bakknän och därför inte haltar, eller om det är så att hon biter ihop. Det är hon bra på. Hon visar inget och blir het, springer ifrån.
Hon var lugnare i sinnet hos Annette utan press och träning, det är en tankeställare.

Jag har funderat på att låta massören gå över henne. Men frågan är om han vill utan en veterinärundersökning i bottten.
Ett som är säkert är att hon inte skall behandlas något mer i leder eller liknande. Den tiden är förbi, det innebär för mycket lidande och konvalecens.

Förnuftet säger att det kanske är hit vi kom och att projektet att få henne tillbaka i form bör sluta här...
Men hjärtat blöder. Det är dock mycket själviskt att tänka så.

Visst skulle hon kunna gå i hage och hålla för det. Men den bistra sanningen är att jag gillar hästar som lätt blir rastlösa av att inte jobba. Hisan är en sådan, Lena med. Och den krassa verkligeheten är att jag inte har råd att ha en inakoderad häst som bara går och skrotar utan hopp om att kunna användas.

Jag har storslagna planer för Fröken-Löken. Men jag tror att jag får skjuta dem på framtiden och eventuellt låta Fölis axla den manteln en dag.

Som sagt, jag börjar närma mig ett beslut. Det är inte helt fattat än. Jag skall fundera igenom det under de närmaste dagarna/veckorna. Men vågskålen väger tungt åt det mörka hållet för Den lilla svarta.

Det har snöat hela dagen och vi har haft plusgrader... trots detta gav jag mig ut tillsammans med min medryttare till Hisan på tur... Brr. Jag har precis tinat trots att jag har varit hemma ett par timmar och har tagit en varm dusch.

Jag red Lena och dagens ritt har gett mig lite att tänka på.

Hisan skötte sig exemplariskt förövrigt. <3

Ena ritten på Lena blir super och nästa kalabalik. Jag skall ta mig en funderare på vad som är anledningen till detta.
För typ en vecka sedan fick hon spunk i samband med uppsittningen. Jag vet inte om jag har skrivit det. Hon gick iväg när jag hade suttit upp och när jag tog i henne för att stanna, vi var på väg åt fel håll, reste hon sig. Hon har nada balans, hon reser sig inte högt men det är lite otäckt när hon vinglar till och kan gå helt fel.
Sekunden efter lugn häst och som vanligt.

Idag var hon fin halva ritten. När vi vände hemåt blev hon taggad och studsade lite. Fick sedan springa på lite och saktade av när jag bad om det. Vi avverkade sedan en fartfyld sträcka till där hon lydde mig perfekt. Efter en skrittpaus när vi började närma oss hem kokade det över igen. Hon reste sig. Inte högt men ändå, det är halt med snö ibland. Jag gillar inte sådana tendenser.
Det konstiga är att hon inte har visat dessa förr.
Jag har ju ridit henne mycket. Både i högre kondition och i stressigare situationer som på banan och i lopp.

Jag är fundersam. Konstigt är också att hon bara kokar över sedan är det bra och hon är lugn.

Det enda jag hittar på henne är ett skav på ena bakbenet av reflexen.

Gemensam nämnare är att jag tar i henne och att hon är påväg åt fel håll. Vi måste ju styra rätt. Jag känner i vart fall inte igen detta sedan tidigare.

Frågan är vad som är fel? Att hon är känslig med smärttålig till tusen är ju redan känt. Kan hon ha känningar någonstanns. Hon är fortfarande rejält sned bak.

Men borde hon inte reagera mera typ hela tiden eller alla gånger jag tar i henne?
Gallan på bakbenet har gått ner sedan hon blev skodd. Hon känns inte svampig och ansträngd i benen. Hon travar jämt, när hon ökar "svävar" hon som hon gjort tidigare. Nu har jag ju inte ridit på hennes max men tidigare har passgång varit ett tecken på ofräschhet. Hon travar.

Jag har ju sagt att det är tveksamt att hon håller men jag har mer förväntat mig en hälta eller liknande. Är detta tecken på att hon inte håller fullt ut?

Att stå på bakbenen kan hända och jag kan ha överseende om jag begriper vad som triggar och kan ta i tu med det. Som när Hisan ställde sig på jaktritten till exempel. Detta är inte samma.


Jag har lite att fundera på här i vart fall.

Idag har jag och Hisan varit ute på snögalopp.

Jag har inte ridit honom sedan i onsdags. Han har dock blivit riden, annars hade det inte varit en bra idé att ge sig ut på tur kan jag säga.

Det där med att han ändå har gått märktes knappt. Hisan fick tidigt span på två andra hästar som blev ledda och gick in i giraff-mode. Sänkt rygg, balans trav och nada bjudning... härligt, NOT.

Vi kom i vart fall förbi de där andra konstiga varelserna och Hisan kunde slappna av lite.
Fast det var nog bara i galoppen som han riktigt slappnade av idag... och galoppera går ju inte rikigt överallt.

Vi mötte en annan häst när vi var ute men den framkallade inga giraff-fasoner. Jag undrar hur det hänger ihop egentligen.

Innan jag red var jag nere hos Fölis. Det börjar bli akut med flytt nu. Men det finns ingen plats till henne på det nya stället än. Hennes fölkompis flyttade idag.



Jag är verkligen inte tillfreds med hur det har blivit om man säger så. Men som allt annat får det lösa sig. Jag har ju fått löfte om ny plats till henne... bara det att det inte finns plats just nu. Jag får ta tag i det i morgon.

Fredagskvällar är galna. Jag formligen däckar i soffan framåt 9, halv 10. Galet.

I vart fall gjorde jag inte vad jag skulle efter jobbet igår. Planen var en snabbis ut till stallet och enbart mocka... nu kliade det för mycket i ridnerven så det blev en mörkertur i snön tillsammans med familjen som har stallet. Underbart.

Lena har i princip vilat hela veckan men var superlugn. En bra egenskap mot Hisan som i samma läge far i luften.
Jag har i och för sig skruvat ner havren på henne och tanken slog mig att jag kanske har haft henne på en lite väl hög havregiva. Hon blir ju lätt varm i huvudet så kanke är havre inte det ultimata fodermedlet... jag får klura på det. Hon blir ju inte tokig eller så men det är ju lättare att jobba på att få henne lugn om det inte kokar över mellan öronen om man säger så.

Vi red en lite lägre runda och jag kom till en insikt om att det inte fungerar att först be henne om att trava fort och sedan om att galoppera, än En sak i taget tydligen. ;)
Jag ville trava fort och trava fort fick jag även när jag tänkte galopp. Det gick med nöd och näppe att få henne att ta tre galoppsprång efter detta. :D

Nåväl, vi skrämde nog en stackars bilist också som antagligen trodde att han satte tre hästar i sken när vi satte av på en smal väg med höga snövallar på sidorna där vi inte kunde komma åt sidan och släppa förbi bilisten. Det måste sett kul ut, två hästar galopperandes snabbt och en i trav... he he.

Lite galen är jag nog... eller mycket.

Jag har bara varit kort i stallet denna veckan och endast mockat. Anledningen är att jag har pluggat. Givetvis inte så mycket som jag skulle behöva, men jag har gjort det. I morgon blir det hårdplugg för jag skall vara hästfri.

Idag var det en klass 1 varning utfärdad för snöfall.. och vad är det bästa att göra en sådan dag. Jo, att åka och hoppträna. Vi åkte i och för sig bara till Flyinge, men ändå. Längre än så vågade jag inte mig på att åka. Vägarna var ok, men helt vita och det tog längre tid än vanligt att åka.

Själva träningen gick hyfast bra. Jag var glad att det blev träning för jag känner att jag måste hoppa för att inte hamna i ett stadie där jag spänner mig.

När hindren började komma upp över metern så började jag spänna mig. Vad som händer är att jag sätter mig i fosterställning, lutar mig fram med andra ord och slutar inverka. Vad Hisan gör då är att han vägrar, precis som innan. Skillnaden mot tidigare är att han tar i som bara den och hoppar utan tvekan bara jag är med och upprätad.

När Janne som höll i träningen idag skrek på mig att jag skulle vara upprät gick det som tåget och vi hoppade kanon.
Vi avslutade passet med en trevlig runda på 1.10 som kändes bra.

Jag tror att jag kan ta det med mig till nästa hoppning och vara mer med på noterna då.

Min förhoppning är att vi skall kunna träna för Tord någon mer gång under december, men det ser ju inte så ljust ut med snön som det är nu. Jag vill ogärna köra med släp hela vägen ner till Blentarp i detta vädret, det är för riskabelt. Från Flyinge kan jag i teorin rida hem Hisan om något skulle hända, eller leda för den delen. Det är därför jag vågar mig dit även i katastrofväder.