Hisan betyder häst

Det har varit sparsamt med inlägg denna veckan.

Men både i tisdags och torsdags var jag i stallet men det blev ingen ridning för min del. I stället var Hisans medryttare den som skulle träna honom och det gick superbra. Hisan var jättefin.

I fredags var det då min egen dag igen och på min planering stod det vila för hästarna. Det var tur det för efter den veckan då Fredrik legat hemma i influensa så orkade jag vekligen ingeting.

Igår var jag först nere hos Fölis en sväng. Inte för att jag verkligen behövs där utan för att jag ville. Den dagliga hanteringen har redan gjort henne gott. Jag kunde närma mig henne och fånga henne bra mycket lättare än tidgare. Nu får snuttan klara sig själv över jul.



Därefter var jag ute en sväng med Hisan på vägarna runt stallet. Den nya snön som har kommit har sett till att det är ridbart ute igen. Dock får man ju tänka på att det är is underst med luftig snö över, det kan vara förädiskt.
Hisan skötte sig bra som vänligt och är just nu en dröm att rida. Härligt. Synd bara att jag just nu skall sätta honom på vila eftersom jag skall åka bort, plus att han behöver ha en period då han inte går för fullt enligt mig.

Jag begav mig också ut med Lena på en skrittrunda. Det var ett sätt för mig att känna efter och veta att jag fattar rätt beslut.
Hon var pigg och glad och superhärlig att vara ute med som mestadels. Dock kändes det tydligt att det inte stämde helt och att det blir jobbigt bitvis. Jag är superledsen att jag inte har kunnat laga henne trots att jag har försökt.
Nu var detta sista rundan och för min del var det bra att sluta med något possitivt.

 

Hon har kommit långt sedan jag fick henne. Snedheten är kvar, fast mindre och hon har sedan länge blivit av med karpryggen och är nu rund och musklad. Dock tror jag att det finns en massa kvar som är orsakat av snedheten bland annat och all typ av träning kommer bara att orsaka smärta. Om det går att rätta till vet jag inte men jag tvivlar som sagt nu på att det kommer att gå. Jag misstänker att det finns fler skador och problem.

I vart fall har jag försökt och nu ger jag nog upp. Jag vill inte att hon pressas mer  och jag vill inte heller själv råka illa ut om jag pressar henne, lilla Lena.

Idag då...

Jo, jag fick med mig min vän Camilla och hennes fina Skuttelin på en tur i Vomb. Snön hade förvandlat skogen till ett sagoland och det var otroligt vackert.

Vombskogen bjuder dessutom i princip alltid på prefekt underlag. Nu var vissa vägar plogade men med ett nytt fint snötäcke. Andra var djupa och hästarn fick pulsa på rejält.
Det blev en härlig ritt och det är alltid så trevligt att rida med Camilla då vi kan sitta och prata hela tiden och hästarna trivs så bra ihop dessutom.

När vi skulle därifrån fick vi dock lite bekymmer. Camillas bil fick inte fäste med släpet och kom ingen vart. För att lösa problemet fick båda hästarna åka i mitt släp hem till Camilla, sedan fick Hisan busa lite i hennes hagar medan vi åkte tillbaka och hämtade hem hennes släp och bil. Utflykten tog lite längre tid än planerat med eftersom det ända som detta orsakade var att jag inte pallar att koka knäck i kväll utan det får vänta någon dag till så var det ingen större fara på taket. Nog för att knäck är gott men inte allt, och som sagt ritten var superhärlig. :D