Snöstorm
Lite galen är jag nog... eller mycket.
Jag har bara varit kort i stallet denna veckan och endast mockat. Anledningen är att jag har pluggat. Givetvis inte så mycket som jag skulle behöva, men jag har gjort det. I morgon blir det hårdplugg för jag skall vara hästfri.
Idag var det en klass 1 varning utfärdad för snöfall.. och vad är det bästa att göra en sådan dag. Jo, att åka och hoppträna. Vi åkte i och för sig bara till Flyinge, men ändå. Längre än så vågade jag inte mig på att åka. Vägarna var ok, men helt vita och det tog längre tid än vanligt att åka.
Själva träningen gick hyfast bra. Jag var glad att det blev träning för jag känner att jag måste hoppa för att inte hamna i ett stadie där jag spänner mig.
När hindren började komma upp över metern så började jag spänna mig. Vad som händer är att jag sätter mig i fosterställning, lutar mig fram med andra ord och slutar inverka. Vad Hisan gör då är att han vägrar, precis som innan. Skillnaden mot tidigare är att han tar i som bara den och hoppar utan tvekan bara jag är med och upprätad.
När Janne som höll i träningen idag skrek på mig att jag skulle vara upprät gick det som tåget och vi hoppade kanon.
Vi avslutade passet med en trevlig runda på 1.10 som kändes bra.
Jag tror att jag kan ta det med mig till nästa hoppning och vara mer med på noterna då.
Min förhoppning är att vi skall kunna träna för Tord någon mer gång under december, men det ser ju inte så ljust ut med snön som det är nu. Jag vill ogärna köra med släp hela vägen ner till Blentarp i detta vädret, det är för riskabelt. Från Flyinge kan jag i teorin rida hem Hisan om något skulle hända, eller leda för den delen. Det är därför jag vågar mig dit även i katastrofväder.
Jag har bara varit kort i stallet denna veckan och endast mockat. Anledningen är att jag har pluggat. Givetvis inte så mycket som jag skulle behöva, men jag har gjort det. I morgon blir det hårdplugg för jag skall vara hästfri.
Idag var det en klass 1 varning utfärdad för snöfall.. och vad är det bästa att göra en sådan dag. Jo, att åka och hoppträna. Vi åkte i och för sig bara till Flyinge, men ändå. Längre än så vågade jag inte mig på att åka. Vägarna var ok, men helt vita och det tog längre tid än vanligt att åka.
Själva träningen gick hyfast bra. Jag var glad att det blev träning för jag känner att jag måste hoppa för att inte hamna i ett stadie där jag spänner mig.
När hindren började komma upp över metern så började jag spänna mig. Vad som händer är att jag sätter mig i fosterställning, lutar mig fram med andra ord och slutar inverka. Vad Hisan gör då är att han vägrar, precis som innan. Skillnaden mot tidigare är att han tar i som bara den och hoppar utan tvekan bara jag är med och upprätad.
När Janne som höll i träningen idag skrek på mig att jag skulle vara upprät gick det som tåget och vi hoppade kanon.
Vi avslutade passet med en trevlig runda på 1.10 som kändes bra.
Jag tror att jag kan ta det med mig till nästa hoppning och vara mer med på noterna då.
Min förhoppning är att vi skall kunna träna för Tord någon mer gång under december, men det ser ju inte så ljust ut med snön som det är nu. Jag vill ogärna köra med släp hela vägen ner till Blentarp i detta vädret, det är för riskabelt. Från Flyinge kan jag i teorin rida hem Hisan om något skulle hända, eller leda för den delen. Det är därför jag vågar mig dit även i katastrofväder.
Kommentarer
Trackback
