Smålandsäventyret

Lördag eftermiddag anlände vi, hästar, medhjälpare och kusin med man till en gård undanför Växjö. Vinkade bokat boxar för natten åt hästarna så att vi skulle kunna starta tävlingen lagom tidigt på morgonen. Inte snortidigt som det hade blivit om vi kört upp på morgonen. 
 
Hästarna slog sig fort till ro. Eller i vart fall gjorde Lilla det. Hon är så bra och okomplicerad att ha med sig. Vi nattade och begav oss till vårt sovställe, vid 5 ringde min klocka. Det är bra tidigt ändå.
 
Tävlingsplatsen låg relativt nära. Jag hade uppgraderat tävlingskitet med ett tält. Det kommer att bli en bra grej att ha till kommande års tävlingar dessutom. I Köpenhamn upptäckte vi hur mycket vi saknade ett tak att skula under eller bara en sådan sak som att kunna lägga sakerna torrt... Tältet är en himla lyxig sak att ha.
 
Vy från tältet
 
Första delsträckan som var på dryga 3 mil var Lilla pigg som bara den. Hon travade kvickt och vår snittid låg på 15,7km/h. Riktigt snabbt och bra. Vi var 4 in till vetcheck och hade en puls på 52. Lågt och bra, vi får ha 64slag/minut nu när vi rider 8mil. 
 
Andra sträckan som också var 3 mil kändes lång. Den första sträckan satt i benen. Vi travade nästan hela vägen, men mycket långsammare. Nu låg vi i snitt på 12,6km/h. Mycket tror jag berodde på att vi var ensamma ute på slingan. Sällskap hade definitivt gjort henne piggare. Vi behöll vår 4 plats och pulsen var lägre i vetgate, 48. 
 
Sista sträckan var bara 1,6mil. Vilket var skönt för vi var båda trötta. Den gick dessutom samma väg som första delen av sträckan innan. Det var skönt för då hade vi siktmärken så vi visste hur långt det var kvar på ett ungefär. Lilla travade på, lite snabbare den här gången 13,2km/h. Vid målgång hade vi puls 56. Vi höl dessutom 4:e platsen ända in i mål. Nu var det utanför placering men ändå. Det var ett Skåne DM i klassen också. Och i mål var vi näst bästa skåneekipage. 
 
 
Totalt snittade vi på 13,9km/h.
 
Det är en klar förbättring mot Köpenhamn, där vi red mycket långsammare. Men Lilla blev också rejält trött. Detta var ändå var sista planerade ridtävling för året. Det känns fantastiskt bra att sluta med flaggan på topp. Förra året var ju stolpe ut i Värmland. Nu skall vi ladda hela hösten och vintern. Till våren skall vi vara bra mycket starkare när vi kommer ut på distansbanorna igen. Kanske har vi till och med lärt oss galoppera så vi kan variera lite mer. Trav är ju rätt statisk som gångart betraktat.
 
Medalj, rosett och plakett. Ett ärevarv i trav blev det vid prisutdelningen med. Lillas första ever. Fler skall det bli! 💕🐴
 
Himlen öppnade sig efter vi veteinärbesiktigat vid målgång. Skönt att ha tältet då. 😜

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0