Utveckling
Igår blev jag inspirerad av stallägarinnan som åkte iväg och tränade dressyr för sin tränare. Det i kombination med att jag var minst sagt deprimerad över det kassa underlaget som erbjuds utomhus just nu och att jag var desperat efter något ridhus att vara i gjorde att jag slängde iväg ett mail till Nina och frågade om träning.
Det hela föll ut så väl att hon hade tid med mig idag och alltså löstes ridningen till det absolut bästa. Kalasfint och instruktör av klass i ett... kan man önska sig mer?
Hisan var på superhumör. Jag var lite rädd för att gårdagens brallande skulle ha smittat av sig till idag men lyckligtvis var det inte så.
I stället var Hisan samlad och villig till att arbeta. Inte så att han bjöd till och gjorde jobbet själv men det gick att rida honom ordentligt och han tog drivningarna rätt utan protest. Jag är inte bortskämd med det under senare delen av förra året om man säger så.
I vart fall red jag fram själv i skritt och trav. Hisan var påverkbar och pigg. Dock är ju inte det samma sak som att han är framme vilket jag får bevisat för mig gång på gång. Nu var det inte det som var problemet idag utan det gick fint att få fram honom, men inte utan att jag fick jobba... mamma mia jag trodde att jag skulle dö av ansträngningen. Men som sagt det gick att driva. Och driva fick jag göra.
Jag hade graman på honom idag och jag undrar om den inte är på något sätt förlösande ibland. Jag är ju inte så förtjust i att ta hårt i den så oftast hänger det bara där men det har i vart fall någon psykologisk inverkan i så fall för det är alltid lättare att rida ihop honom... sitta ner... etc.
Den får nog hänga med ett litet tag tills vi kommer vidare lite så att fokus kan hamna på rätt saker.
Det var inte bara Hisans matte som fick jobba sig blå utan Hisan också. Bra för honom att få jobba igenom sig och bra för mig som också fick välbehövlig motion.
Nina var mycket nöjd med honom och det kändes super. Det skall nog kunna bli ordning på oss i båda disiplinerna under året det har jag på känn.
Frågan blir nu bara vad vi skall hitta på i morgon. Jag får nog sova på saken och kanske hinner det tina lite till så att det till och med blir ridbart ute.
Det hela föll ut så väl att hon hade tid med mig idag och alltså löstes ridningen till det absolut bästa. Kalasfint och instruktör av klass i ett... kan man önska sig mer?
Hisan var på superhumör. Jag var lite rädd för att gårdagens brallande skulle ha smittat av sig till idag men lyckligtvis var det inte så.
I stället var Hisan samlad och villig till att arbeta. Inte så att han bjöd till och gjorde jobbet själv men det gick att rida honom ordentligt och han tog drivningarna rätt utan protest. Jag är inte bortskämd med det under senare delen av förra året om man säger så.
I vart fall red jag fram själv i skritt och trav. Hisan var påverkbar och pigg. Dock är ju inte det samma sak som att han är framme vilket jag får bevisat för mig gång på gång. Nu var det inte det som var problemet idag utan det gick fint att få fram honom, men inte utan att jag fick jobba... mamma mia jag trodde att jag skulle dö av ansträngningen. Men som sagt det gick att driva. Och driva fick jag göra.
Jag hade graman på honom idag och jag undrar om den inte är på något sätt förlösande ibland. Jag är ju inte så förtjust i att ta hårt i den så oftast hänger det bara där men det har i vart fall någon psykologisk inverkan i så fall för det är alltid lättare att rida ihop honom... sitta ner... etc.
Den får nog hänga med ett litet tag tills vi kommer vidare lite så att fokus kan hamna på rätt saker.
Det var inte bara Hisans matte som fick jobba sig blå utan Hisan också. Bra för honom att få jobba igenom sig och bra för mig som också fick välbehövlig motion.
Nina var mycket nöjd med honom och det kändes super. Det skall nog kunna bli ordning på oss i båda disiplinerna under året det har jag på känn.
Frågan blir nu bara vad vi skall hitta på i morgon. Jag får nog sova på saken och kanske hinner det tina lite till så att det till och med blir ridbart ute.
Kommentarer
Trackback
