Favorit i repris
Idag har jag varit på Pay & Jump på Flyinge. Precis som förra året, lite bättre förberädd denna gången men det är bara marginellt. Det är häftigt att få hoppa alla deras fina tävlingshinder i stora ridhuset på min nivå.
Lägsta klassen var 1.10 och det var också det jag hoppade. Högre än så är dumt och därför har jag anmält mig till 1m och 1.05 till helgens tävling. Jag tror på att gå ner en klass nu när allt har varit så knackigt och själva tävlingsmomentet känns lite stressigt för mig. Jag blir lätt upp i varv på framhoppningen och blir störd av alla som är runt om kring. Det är ganska dumt faktiskt men det är bara att utsätta sig för det för att det skall gå över. Ju bättre självförtroende jag får, ju bättre känns även framhoppningen.
Idag blev det stress i kubik för mig. Det låg en startlista på nätet och enligt den startade jag som nummer 6. Vi skulle starta vid 17 men redan innan klockan slog 5 så hade de startat. Nu skulle varje ekipage hoppa två rundor så jag trodde ju att jag var ute i hyfsad tid. Men tji fick jag. Alltså stressade jag till det.
Jag borde ha ridit igenom honom mer men tiden var för knapp.
Rättuppstående gick bra på framhoppningen men jag blev för stressad på oxern och red verkligen skit. Jag fick ett stop men sedan gick det bra.
Inne på banan försökte jag väcka honom men lyckades inte riktigt.
Fösta rundan blev därför två utbrytningar på hinder nummer fyra som var en oxer med regnbåge under. En tappad stigbygel på kombinationen som var nummer 6 och en volt eftersom jag ville fånga upp den innan jag fortsatte. Hinder nummer 7 rev vi. Inget vackert resultat med andra ord.
Runda nummer två gick mycket bättre. Jag väckte honom mera och han bjöd på hindren. Det enda var ett dåligt språng på 7:an där Hisan genade i svängen och vi fick en kort väg där han tappade galoppen. En ren olydnad från hans sida men vi rev inte och kom igen bra till sista kombinationen med två språng. Någon som hängde med i beskrivningen?
Jag är i vart fall hyfsat nöjd med andra rundan. Till helgen skall jag rida igenom honom mer innan framhoppningen och själva tävlingen.
Efteråt var jag en sväng hos Jan för att lämna tillbaka släpet och hälsade på Karin. Hon är inte igång helt än så det dröjer ett tag till jag kan slutföra min sulkylicens.
Lägsta klassen var 1.10 och det var också det jag hoppade. Högre än så är dumt och därför har jag anmält mig till 1m och 1.05 till helgens tävling. Jag tror på att gå ner en klass nu när allt har varit så knackigt och själva tävlingsmomentet känns lite stressigt för mig. Jag blir lätt upp i varv på framhoppningen och blir störd av alla som är runt om kring. Det är ganska dumt faktiskt men det är bara att utsätta sig för det för att det skall gå över. Ju bättre självförtroende jag får, ju bättre känns även framhoppningen.
Idag blev det stress i kubik för mig. Det låg en startlista på nätet och enligt den startade jag som nummer 6. Vi skulle starta vid 17 men redan innan klockan slog 5 så hade de startat. Nu skulle varje ekipage hoppa två rundor så jag trodde ju att jag var ute i hyfsad tid. Men tji fick jag. Alltså stressade jag till det.
Jag borde ha ridit igenom honom mer men tiden var för knapp.
Rättuppstående gick bra på framhoppningen men jag blev för stressad på oxern och red verkligen skit. Jag fick ett stop men sedan gick det bra.
Inne på banan försökte jag väcka honom men lyckades inte riktigt.
Fösta rundan blev därför två utbrytningar på hinder nummer fyra som var en oxer med regnbåge under. En tappad stigbygel på kombinationen som var nummer 6 och en volt eftersom jag ville fånga upp den innan jag fortsatte. Hinder nummer 7 rev vi. Inget vackert resultat med andra ord.
Runda nummer två gick mycket bättre. Jag väckte honom mera och han bjöd på hindren. Det enda var ett dåligt språng på 7:an där Hisan genade i svängen och vi fick en kort väg där han tappade galoppen. En ren olydnad från hans sida men vi rev inte och kom igen bra till sista kombinationen med två språng. Någon som hängde med i beskrivningen?
Jag är i vart fall hyfsat nöjd med andra rundan. Till helgen skall jag rida igenom honom mer innan framhoppningen och själva tävlingen.
Efteråt var jag en sväng hos Jan för att lämna tillbaka släpet och hälsade på Karin. Hon är inte igång helt än så det dröjer ett tag till jag kan slutföra min sulkylicens.
Kommentarer
Trackback
