Hisan betyder häst

Igår hade jag bestämt mig för att ta fredag och komma hem itdigt. Därför fick Hisan vila även om han hade mått bättre av att röra på sig lite.

Idag blev det mera av den varan för Hisan. Grundplanen var att rida i ridhuset men jag hade inte kollat upp om det var ledigt utadrog en rövare och red dit. Jag hade otur och de hade hoppträning. I stället fick vi göra det bästa av läget så det fick bli en lugn uteritt. Helt lugnt blev det inte. Jag har nämligen anmält mig till Torns seriehoppning i morgon och att ta det lugnt i tre dagar i rad innan är ingen bra idé.
Så vi begav oss ut, travade på ställen som var platt och marginellt mjukare än övrig terräng. Någon liten lugn galopp hann vi också med. Vad som kan sägas är att jag är mycket nöjd med Hisans uppförnade. Han var pigg och laddad men hittade inte på några som helst konstigheter.

Därefter bar det av till Jägers. Jag hade en teori om att min dressyr sadel var del i att Sir Remington inte alltid ville gå fram och att det ibland blev rejält flaxigt och glidigt där uppe på ryggen. Därför åkte hoppsadeln med idag och det var nog en fullträff.
All motighet försvann nästan omgående. Det var mycket lättare att böja honom. Dessutom var han villigare att gå på volten även i höger varv. Med denna possitiva effekt skall vi nog kunna komma framåt lättare när det gäller hans lösgjordhet.
Dock blev han lite hänging i handen under ritten. Jag lade därför av gramanen och fick då genast ett bra mycket bättre gensvar och mindre häng. Det är möjligt att vi inte längre behöver den.

Efteråt var jag ute en sväng med den lille. Det var ett ta sedan sist. Alla Uffes hästar tar det lugnt för närvarade och det märktes på den lilla kan jag säga. Han var verkligen taggad. Efter ett var runt lilla banan gick vi in i en longeringsvolt. Jag försökte inte ens longera honom utan tömkörde honom bara runt spået med mig bakom. Det räkte för att han skulle flippa aldeles och studsa rundor på bakbenen där inne. Vi forstatte tills jag fick ett lugt och fint varv i skritt i varje riktning. Jag var ganska mör efteråt kan jag säga. ;)
Väl tillbaka i stallet stod jag bredvid honom på pallen igen och idag kunde jag efter ett tag lägga mig lite över honom så att han fick lite tyngd på sig.
Normalt sett brukar man inte "rida in" travhästar så noggrant. Många huttar bara upp en ryttare och så rider man. Det är heller inte helt ovanligt att man kör ett snabbjobb när man ändå håller på. Så gjorde vi med Jans hästar... de gick fort med ryttare andra gången vi överhuvudtaget satt på dem...
Med den lille är vi lite mer noggranna i och med att han är som han är. Han är ingen lätt individ att ens köra och att bara kastas upp utan förberedeler känns bara som en superdum idé som kommer sluta med att jag får smaka på gruset och det kommer att göra ont.
Vi gör framsteg hela tiden så när den lille börjar gå fort igen och få ordentliga jobb örjar det bli dax att se om det går att rida honom. Jag ser gärna att han är lite trött eller i alla fall har fått jobba rejält dagen innan jag skall våga mig upp på hans rygg.