Luftfärd

Sådär ja, idag kom reaktionen på all vila Hisan har fått den senaste veckan. Jag anade att det skulle bli så men jag kunde ju inte veta hur reaktionen skulle bli. På nyårsafton blev det bara en skrittrunda på ca 30 minuter och igår blev det helvia.

Lindah var på besök och skulle hålla lektion. Jag hade kollat upp att vi skulle kunna vara i Prästgårdens ridhus.
Hisan var full av energi och sprang på som aldrig förr så ofta han fick. Problemet var bara att om det bara ramlade på så kunde han lnte bära sig och om han gick långsamt blev det superbra men då lixom kröp det i honom. Vi jobbade med öppna och sluta på voltspåret och att flytta olika kroppsdelar för att lösgöra och rakrikta honom.
Varje ny rörelse som krävde ansträngning och skapade motstånd utmynnade i någon form av explosion. Han höll sig ändå på mattan fram till när vi kom till galoppen. Jag lät honom rulla på något varv innan vi började jobba och den hel del brall blev det, när jag trodde han var avbrallad skulle vi jobba. Det gick bra de första varven men sedan när vi skulle börja be honom om det där lilla extra kom den stora explosione. Hisan formligen for upp i luften i den största brallen han någonsin gjort i min ägo och med mig på ryggen. I och med att jag satt i dressyrsadeln var jag tämligen chanslös... aj vad hård ridhusbotten var.
Vi avslutade passet i skritt och till slut jobbade Hisan perfekt igen.
Kombinationen en överladdad Hisan som inte rastar sig själv i hagen och en del spänningar i kroppen som antagligen beror på det hårda och knöliga underlaget var absolut ingen hit, och Hisan var inte alls rolig att rida idag. Hans överenergi ledde i och för sig till att han var enormt fin på backen och fick bra mcket mer dirv i steget... men det hjälpte föga när matte blev blåslagen.

I morgon skall vi ta oss till Torns för avdelningsridningsträning. Jippie... vi får nog be de andra hålla sig på säkert avstånd. I vilket fall blir det hoppsadel så att jag kan ha en chans att sitta kvar i alla fall.

Ridningen började ju bra detta året...

Innan jag åkte ut till Hisan hann jag med att rida en sväg på Sir Remington. Idag fokuserade vi på allt som var possitivt. Jag satte mindre press på honom till en början och undvek på det viset protester från hans sida. Han stoppar dock gärna ut rumpan åt vänster för att undvika att böja sig i bålen åt höger. Han har varit sned länge så detta är nog ett försvar från hans sida. Vi får jobba på det undan för undan. Jag gjorde några övergångar mellan skritt och trav. Vi jobbade även med öppna, vänsteröppnan var fin, den åt höger tenderar att bli mer åt skänkelvikninghållet. Han är helt enkelt inte så stark i den sidan plus att han har fått gå som han vill ganska jättelänge.
Den lilla hade feber efter kvalet i tisdags. Vi var ändå ute en liten sväng men fokus saknades från hans sida. Inte så konstigt i och med att han var lite sjuk. Vi tog det bara lugnt och lufsade bara runt lite utan krav.

Kommentarer
Postat av: Christerdotter

Men oj då! Vad är det för en häst du har? ;)

2009-01-03 @ 12:46:23
URL: http://christerdotters.blogg.se/
Postat av: Ullis

En häst som tydligen är superduktig på att lagra energi vintertid som bara måste ut... åt något håll.



Jag tycker att det är bra mycket bättre om det går fort rakt fram än uppåt i konstiga luftsprång. ;)

2009-01-03 @ 18:37:26
Postat av: Christerdotter

Ja, jag håller med. Går det framåt så har man i alla fall en chans att göra något åt saken. Vad ska man göra i luften liksom?;)

2009-01-04 @ 15:40:16
URL: http://christerdotters.blogg.se/
Postat av: Ullis

Man skall landa... svårigheten ligger bara i att förutse var det kommer att bli. På eller brdvid lixom.

2009-01-04 @ 22:16:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0