Två dagar Lena

Lena skall få ett helt eget inlägg.

I går blev jag sjukt sugen på att testa att köra henne. Jag har avsiktligen väntat med detta eftersom hon var så uppe i varv när hon flyttade och lämnade fölis. Jag ansåg att det var en dålig kombination i och med att det där med att vara i vagn är stressigt för henne.

Nu klarade jag helt enkelt inte att vänta längre.
Stallägaren erbjöd sig att rida med och varför inte. Lena fick ju lite sällskap och skulle något hända så hade jag ju någon med i vart fall.

Det blev lite stökigt innan vi kom ut ur stallet.
Uppbindningarna sitter fast med balsnören i väggen. Tumt tyckte jag först men efter att ha fått en av de tunga hästhuvudena som repen sitter fast i i huvudet i somras så tycker jag nog om balsnören ändå. Nu var de också bra för inget av värde gick sönder. Jag fick hjälp med att lossa grimmarn och vi kunde ge oss ut hyfsat lugnt.
Jag och Lena väntade i paddocken på att Skrymslan skulle bli klar att komma iväg.

Väl ute ur stallet skötte sig Lena exemplariskt. Hon skrittade lugnt. Travade avslappnat och fick sedan jogga på. Inte en sekund låg hon på bettet utan var enbart behaglig att köra.

Nu bör det tilläggas att vi var ute på allmän grusväg. Lena har mig veterligen inte körts utanför travbanor tidigare.
Grusvägen var dagen till ära nyskrapad och bjöd därför på ett rikigt bra underlag, inga spår och hyfsat mjukt.

Väl tillbaka i stallet stannade Lena och stod still så att jag kunde hoppa ur och ta av vagnen utanför... de ni. Alla som har sett henne och Karin-barin in action tidigare förstår kanske varför jag tycker att det är stort.

Supernöjd var jag med turen i vart fall.

Så till dagens bravader som blev under sadel.

Jag och stallägaren begav oss till Flyinge för att rida årundan. Det var tyvärr inte lika fin som vanligt då det myckna regnandet hade gjort så att vägen längs ån var ömsom kladd och ömsom vatten. Den brukar vara fina att galoppera på men nu gällde mest skritt.
Turligt nog var resterande delar av ritten bättre.

Vi gasade på rakbanan och Lena fick sträcka lite på sig. Vi travade i vart fall fort nog för att lämna vårt galloperande sällskap bakom oss. ;)

Därefter kom vi till galoppbanan där jag lyckades få Lena att gå i några språng galopp. Hon fattar när man ber henne men tar bara ett par steg innan det blir trav igen. Det kommer så småningom. Jag är glad för det lilla. Ritten avslutades med att Lena fick visa halvblodet hur man tar sig igenom ett vattenhinder. ;) Kul sa Lena och skrittade i utan betänkligheter... farligt sa kamraten och behövde moraliskt stöd för att blöta ner hovarna.
Jag är hyfsat säker på att hon inte har träffat på vattenhinder à la fälttävlan förut i alla fall.

Därefter travade vi över ett bokstavligen nergrävt terränghinder och sedan en liten stock på typ 30 cm. Några hopp blev det inte men däremot benlyft då hon travade över.

Det går framåt med konverteringen från travhäst till ridhäst i vart fall och jag är mycket stolt över henne.
Lena kommer att klippas i morgon förövrigt. Hon har hyfsat lång pläs och är man ridhäst så kan man inte spolas efter varje pass utan då ryker pälsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0