Utbildningslopp
Idag har jag varit inne på Jägersro och kört lopp igen.
Tydligen blev jag inte godkänd sist så jag har fortfarande ett lopp kvar att köra innan jag kan få ut min licens. Surt, men jag hade lite att fixa med för att få henne att fungera sist efter förra gångens katastrof.
Nästa vecka skall Karin kvala så då kan inte jag köra. Kanske kan sista gången i stället bli veckan efter.
I vilket fall fick jag bricka 11 idag och en egen volt att husera på. Det var i och för sig inte så dumt eftersom det är lättare att anpassa sig efter de andra volterna om man är själv. Man kan gena eller ta ut volten utan att man strör någon.
Inför värmningen gjorde Jan en fuling. Han brukar låta Karin gå rakt fram eftersom han säger att hon stressar annars.
Givetvis kan man hoppa upp var som i vagnen utan bekymmer om man inte räknar med att det skall bli några heller. Bara för att bevisa att det gick skulle vi alltså ut i mitten och det direkt. Det var inte jag som sa att det inte gick eller var dumt att åka rakt fram utan en annan kvinna som var i stallet. Jan är envis... så så fick det bli.
Jag hann knappt få på mig vantarna innan vi skulle ut och missade därför att Karin var utan proppar i öronen... gissa om jag fick att hålla i.
Till en början kunde jag hålla henne lugn men efter tre varv i bakvarv lugnt var mina armar spaghetti och jag tyckte att det var bäst att åka av för att hinna vila mina armar inför loppet.
I själv loppet och provvoltningarn hade hon tussarna i och var sitt vanliga coola mysiga jag.
Vi körde loppet i 25-tempo full väg. Jag låg sist från början i och med att jag startade med tillägg men på sista bortre lång kunde jag runda de flesta och låg i dödens över upploppet. I och med att vi inte skulle köra till så var jag nöjd med hur hon låg fast jag hade kunnat köra om jag hade velat.
Tydligen blev jag inte godkänd sist så jag har fortfarande ett lopp kvar att köra innan jag kan få ut min licens. Surt, men jag hade lite att fixa med för att få henne att fungera sist efter förra gångens katastrof.
Nästa vecka skall Karin kvala så då kan inte jag köra. Kanske kan sista gången i stället bli veckan efter.
I vilket fall fick jag bricka 11 idag och en egen volt att husera på. Det var i och för sig inte så dumt eftersom det är lättare att anpassa sig efter de andra volterna om man är själv. Man kan gena eller ta ut volten utan att man strör någon.
Inför värmningen gjorde Jan en fuling. Han brukar låta Karin gå rakt fram eftersom han säger att hon stressar annars.
Givetvis kan man hoppa upp var som i vagnen utan bekymmer om man inte räknar med att det skall bli några heller. Bara för att bevisa att det gick skulle vi alltså ut i mitten och det direkt. Det var inte jag som sa att det inte gick eller var dumt att åka rakt fram utan en annan kvinna som var i stallet. Jan är envis... så så fick det bli.
Jag hann knappt få på mig vantarna innan vi skulle ut och missade därför att Karin var utan proppar i öronen... gissa om jag fick att hålla i.
Till en början kunde jag hålla henne lugn men efter tre varv i bakvarv lugnt var mina armar spaghetti och jag tyckte att det var bäst att åka av för att hinna vila mina armar inför loppet.
I själv loppet och provvoltningarn hade hon tussarna i och var sitt vanliga coola mysiga jag.
Vi körde loppet i 25-tempo full väg. Jag låg sist från början i och med att jag startade med tillägg men på sista bortre lång kunde jag runda de flesta och låg i dödens över upploppet. I och med att vi inte skulle köra till så var jag nöjd med hur hon låg fast jag hade kunnat köra om jag hade velat.
Kommentarer
Trackback
