Hisan betyder häst

Det har tagit mig ett par veckor att ta mig samman och skriva detta. Idag fick jag dessutom skrämselhicka då min telefon krånglade och jag blev rädd att jag kanske hade förlorat de sista bilderna jag tog på henne. Men som tur var var det inte så illa.



Den tunga dagen kom och Emmy ställde upp och följde med mig. Utan henne hade jag nog inte klarat av det. Jag är mycket tacksam för att hon fanns där för mig den dagen.

Vi startade vid 5-tiden på morgonen. Matade hästarna i stallet. Förberädde släpet, dock utan den där entusiasmen som för det mesta omger hästarna för mig. Men det är milsvid skillnad på den resan vi skulle göra och att åka med hästen till en tävling.



Jag hade ryckt skorna dagen innan. Jag ville behålla dem som minne, plus att hon ändå inte skulle beöva dem. Hoen var grundligt borstad och hade det gula bandet i manen.

 

Resan upp till Glimåkra av jobbig, och värre var det när vi kom fram. Jag stod lägge i släpet innan vi skulle gå in.
För mig var det viktigt att följa med och se att det blev rätt utfört så tillsammans gick vi in. Skottet föll och det var över och jag i spillror.

När vi lämnade Glimåkra sprack molnen upp och vintersolstrålar sipprade fram genom målnen. På sätt och vis var det tröstande.

Den tiden vi hade tillsammans. Det blev ändå dryga två år i min ägo och så åren innan när jag tränade henne hos Jan har ändå inneburit så mycket glädje.

Att tillsammans få flyga fram på banan i Hardeberga. Eller när vi mosade motståndet i utbildningsloppen på Jägersro. Alla ritterna i skogen.
Att se fölis komma till värden och hur stolt Lena var över sin telning.
När hon kom springandes när jag kom med sadeln för att hon skulle få lite egen tid när ungen hennes började bli krävande.



Och så på slutet när hon visade hopphästen hur man tog sig an ett vattenhinder. Eller trots att hon aldrig hade hoppat hur man utan rädsla travar över en stock i terrängen. Vår pay & jump i Löddeköpinge.



När vi selade ut på grusvägarna runt stallet, släppte lite på bromsen och flög fram längs nyharvade vägar, eller skrittade på slak töm i solnedgången.

Jag är hemskt ledsen att jag inte lyckades laga min lilla svarta häst så att vi fick mer tid tillsammans. Projekt Lena är nu avslutat.

Hon hade ett stort hjärta och för mig var hon fantastisk!