Lite reflektioner på gårdagens åktur på Hisan

På något vis trodde jag nog, lite naivt kanske, att det bara skulle vara att sitta upp även på Hisan. Kraven var inte så stora men jag hade i vart fall en förhoppning om att kunna inverka lite. 
 
Jag ag har ju ridit på Lilla och det har gått väldigt bra. Men Hisan är så mycket mer häst. Han är större, har större steg och framför allt rör han på sig mer vilket gör att du om ryttare också rörs på av honom. Man måste sitta emot på honom för att kunna sitta still i sadeln även i skritten och för att sitta emot krävs bålstabilitet.
 
Igår fick jag fokusera helt på att bara sitta still och då spänna alla muskler jag hade tills jag blev blå. Jag hade tänkt mig att liksom känna av Hisan lite men det gick liksom inte. 
Det är sjukt frustrerande för jag vet ju att detta inte brukar vara ett bekymmer normalt sett. Det brukar inte heller vara ett problem efter vanliga riduppehåll heller. Men Ninham jag ju tappat så mycket av styrka att det är helt löjligt. 
 
Planen för ridningen är att skritta av Hisan ett par gånger i veckan och sedan när det känns bra och jag har återfått kraften i sitsen gå vidare till trav och så vidare. Jag får bygga upp mig själv igen långsamt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0