Går bet

Igår skrittade jag Lilla i ridhuset. Vi hade hjärngympa i skritt där hon fick bekanta sig med en vattenmatta och gå över "nedgrävda" hinder. 
 
Vattenmattan framkallade massor av fnys och frust, men Lilla är sjukt nyfiken så det dröjde inte länge innan hon stod mitt på.
 
Jag verkligen älskar hennes inställning till sådant här. 
 
Idag har vi varit inne på Jägersro igen. 
 
Banan var superfin idag idag och Lilla sprang jättebra. 
 
Men jag har en gnagande känsla som jag inte kan skaka av mig. Hon springer liksom mer på vilja än på kraft och så kan vi inte fortsätta. Hon kommer att spränga sig om hon kommer ut i lopp nu om det är så här.
Hon har musklat sig himla fint nu, så här mycket rumpmuskler har hon aldrig haft innan. Så detta talar ju för att operationen av hasen var bra. Kan det vara något annat som hon har känningar av?
Det är styrka jag saknar. Utan styrka kan hon inte gå så fort som hon behöver utan att ta skada.
 
Med största sannolikhet har jag inte tränat henne tillräckligt helt enkelt. Men frågan är då bara hur jag skall lägga upp det i stället för att det skall bli rätt. Borde hon gå varannan dag? I sand? I backar? I vatten? Snabbt eller långsamt? Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte alls.
 
Jag är verkligen förvirrad och nära att ge upp...
 

Kommentarer
Postat av: Lindah

Långsamt i sand, gärna halvlutande i max 2 minuters tempo. Varannan dag i nån månad/månader.

Svar: Sand kan jag fixa, det har vi på galoppbanan runt knuten. Det är värre med backarna, Skåne är ju platt, platt, platt. ;)
Ulrika Lönnqvist

2015-02-25 @ 21:33:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0