Vi hade i alla fall tur med vädret...
Uppe i ottan och start på resan från stallet klockan 06.00.
Damerna gick snällt upp och var nog lättade att få vara tillsammans. Karin som annars står och skrapar stod som ett ljus hela vägen precis som Lena. Jag fick dessutom utnytja mitt fina BE-körkort och agerade chaufför.
Vi anledde som en av de första till banan eftersom resan bara tog 3 timmar (en korrekt tidsangvelse som jag fick av Annette ;) och som "ingen" trodde på). Karin som hetsar upp sig lite lättare fick en kort promenad för att lugna nerverna. Hon lyckades dock att skygga för en man som kom ut från toaletten så att hon fällde mig, begriper inte riktigt hur hon lyckades stoppa in ena hoven som krokben mellan mina ben... nåja.
Först ut till ridvärming var Karin. Jag hade fått veta att det fanns en slinga där uppe. Den var ömsom ok och ömsom djup och stora stenar fanns i sanden. Ingenstanns som man låter hästen springa på i full kareta direkt. Karin slappnade av bra när hon hade fått titta lite på alla transporter som stod parkerade utmed en del av slingan. Värmingen avslutades med en tur fram och åter på rakbanan i friskt tempo.
När Karin var klar var det bara att snabbt sadla om och ut med nästa.
Lena var grymt het att värma. Hon brydde sig inte ett dugg om omgivningen utan låg på som bara den. Inte en tanke på att ta en repa med henne på rakbanan, för då skulle jag vara rädd att jag inte hade fått stopp förrän vi kom fram till Jönköping faktiskt.... ;)
Jag lyckades lugna ner henne lite men så het har hon inte varit att värma innan. (Jag diskuterade pullade hästar med Lindah på kvällen, kan det ha varit den djupa sanden som gjorde henne het? Känningar i bakknäna? *Spekulerar*)
Karins lopp gick hyggligt fort som ett sprinterlopp bör. Hon brukar vara startsnabb men var inte med i den första ruschen utan kom bra med i ryggar. I sista sväng sa Forsgren sedan att hon hade problem med travet men att hon tog fatt när hon kom ur svängen. Hon fick sista pengarna (2000kr). Efter loppet upptäkte jag i duschspiltan att hon hade slagit på sig på höger framknä. Hon brukar aldrig gå på sig när hon är barfota annars. Nästa lopp blir med knäkappor...
Lenas lopp blev bara pankaka. Innan loppet frågade Jan om Forsgren tyckte att Karin pullade mycket... Sedan sa han att Lena var värre... om han bara hade anat vad som skulle komma.
Han tog det lugnt i defilering och provstart. När väl loppet gick (spår 12) kom fältet iväg långsamt och han hade ingen annanstanns att ta vägen än sist. Där blev han direkt instängd. Lena pullade för att det gick för sakta och var nästan på väg upp i vagnen framför. Forsgren låg ner i sulkyn och fick skrika till kusken utanför att släppa ut honom för att undvika att en olycka skulle ske. Tror ni att tokan slutade pulla? Nädå, inte förrän i sista sväng lugnade hon sig och då var kusken rätt så mör. ;)
När hon kom in var hon knappt svettig och drog inte en suck efter andan, den svarta dåren. Det ända possitiva var väl att hon inte galopperade kanske. Tror ni att Forsgren vill köra henne igen? ;) Nästa start för begge damerna är beräknad till Halmstad den 19 maj.
Så böjade resan hem. 18.00 var tiden för träff med tjejerna inna på Jägers för tjejkväll. Strax efter 18 anledde en mör Ullis med andan i halsen. Kvällen blev rolig med mycket hästsnack lite spel och nya bekantskaper. Jag tror inte att något av det jag har satsat på i dag har gått in... men jag hade i alla fall tur med vädret!
Damerna gick snällt upp och var nog lättade att få vara tillsammans. Karin som annars står och skrapar stod som ett ljus hela vägen precis som Lena. Jag fick dessutom utnytja mitt fina BE-körkort och agerade chaufför.
Vi anledde som en av de första till banan eftersom resan bara tog 3 timmar (en korrekt tidsangvelse som jag fick av Annette ;) och som "ingen" trodde på). Karin som hetsar upp sig lite lättare fick en kort promenad för att lugna nerverna. Hon lyckades dock att skygga för en man som kom ut från toaletten så att hon fällde mig, begriper inte riktigt hur hon lyckades stoppa in ena hoven som krokben mellan mina ben... nåja.
Först ut till ridvärming var Karin. Jag hade fått veta att det fanns en slinga där uppe. Den var ömsom ok och ömsom djup och stora stenar fanns i sanden. Ingenstanns som man låter hästen springa på i full kareta direkt. Karin slappnade av bra när hon hade fått titta lite på alla transporter som stod parkerade utmed en del av slingan. Värmingen avslutades med en tur fram och åter på rakbanan i friskt tempo.
När Karin var klar var det bara att snabbt sadla om och ut med nästa.
Lena var grymt het att värma. Hon brydde sig inte ett dugg om omgivningen utan låg på som bara den. Inte en tanke på att ta en repa med henne på rakbanan, för då skulle jag vara rädd att jag inte hade fått stopp förrän vi kom fram till Jönköping faktiskt.... ;)
Jag lyckades lugna ner henne lite men så het har hon inte varit att värma innan. (Jag diskuterade pullade hästar med Lindah på kvällen, kan det ha varit den djupa sanden som gjorde henne het? Känningar i bakknäna? *Spekulerar*)
Karins lopp gick hyggligt fort som ett sprinterlopp bör. Hon brukar vara startsnabb men var inte med i den första ruschen utan kom bra med i ryggar. I sista sväng sa Forsgren sedan att hon hade problem med travet men att hon tog fatt när hon kom ur svängen. Hon fick sista pengarna (2000kr). Efter loppet upptäkte jag i duschspiltan att hon hade slagit på sig på höger framknä. Hon brukar aldrig gå på sig när hon är barfota annars. Nästa lopp blir med knäkappor...
Lenas lopp blev bara pankaka. Innan loppet frågade Jan om Forsgren tyckte att Karin pullade mycket... Sedan sa han att Lena var värre... om han bara hade anat vad som skulle komma.
Han tog det lugnt i defilering och provstart. När väl loppet gick (spår 12) kom fältet iväg långsamt och han hade ingen annanstanns att ta vägen än sist. Där blev han direkt instängd. Lena pullade för att det gick för sakta och var nästan på väg upp i vagnen framför. Forsgren låg ner i sulkyn och fick skrika till kusken utanför att släppa ut honom för att undvika att en olycka skulle ske. Tror ni att tokan slutade pulla? Nädå, inte förrän i sista sväng lugnade hon sig och då var kusken rätt så mör. ;)
När hon kom in var hon knappt svettig och drog inte en suck efter andan, den svarta dåren. Det ända possitiva var väl att hon inte galopperade kanske. Tror ni att Forsgren vill köra henne igen? ;) Nästa start för begge damerna är beräknad till Halmstad den 19 maj.
Så böjade resan hem. 18.00 var tiden för träff med tjejerna inna på Jägers för tjejkväll. Strax efter 18 anledde en mör Ullis med andan i halsen. Kvällen blev rolig med mycket hästsnack lite spel och nya bekantskaper. Jag tror inte att något av det jag har satsat på i dag har gått in... men jag hade i alla fall tur med vädret!
Kommentarer
Trackback
