Lång lördag...
Jag började dagen vid elvasnåret efter en härlig sovmorgon med att åka in till Jägers oh ta en promenix med lillhingsten. Det var en hel vecka sedan jag var där sist, det är trist med förkylnig.
Den lille var mycket pigg och spände sig därför en del. Vissa stunder blixtrade han däremot till och jobbade super. Lite testande blev det och det tog ett tag innan jag fick honom att vända utan att kasta/välta sig runt som han gör i vagnen. Mot slutet av våra dryga 20 minuter var han fin och jobbade bra. Efteråt hade vi pall-terapi stallgången. Idag fick jag stå som jag ville brevid honom och han blev då samtidigt grundligt kliad på faoritstället. Ända reaktionen på pallen idag blev således njutning... det går framåt. Själva inridningen är bara veckor framåt i tiden då den kommer att ske efter nyår.
Sedan var det dax för Hisans ridning. Kan hästar utveckla havreintollerans på äldre dagar? Eller är jag bara fjantig nu?
Hisan är explosiv som få just nu, och han är otroligt jobbig när han är det.
Jag red en timmes tur på Revinge. Jag red upp förbi Prästgården till en grind som jag kände till. Väl ute på heden red jag vilse och när jag vände exploderade min lilla häst. Detta är ett beteende som han har lagt sig till med nu på sistonne. Jag har aldrig haft sådan här problem innan. Han fick hel enkelt lugna ner sig med sedan var han som på nålar ända til vi kom hem. En senare insident på turen var när han inte tyckte att vi skulle längs med vägen åt det hållet ja ville utan ville vända och backade. Jag fick min vilja igenom men det är inte kul att bråka. Jag känner som sagt inte igen detta beteende sedan tidigare så jag undrar verkligen vad det är som triggar igång honom nått så extremt på sistonne. Det har varit så här sedan jakten, idag var vi dessutom själva så vi kan inte säga att han triggas av andra hästar heller... suck. Det är ju tur att han funkar bra på ridbanan i alla fall.
Därefter var jag brt till Jan för att hämta mina fodersäckar. Jan själv var inte hemma så jag fick inte pratat med honom. Jag tog även med mig ett par saker till som jag hade glömt. Nu är det bara en stor murarhink som jag inte har fått med sig. Jag klappade även om alla hästarna (Lillebror är kvar förresten). Alla var mycket nyfikna och vill hälsa, jag saknar dem massor. Lena fick en extra kram. Jag vet att hon är dålig igen, lilla gumman.
På väg till Jan passade jag på att åka i släpet igen för att se om jag upptäckte någon skillnad. Jag tyckte att golvet kändes mer stabilt nu, hoppas att Hisan också tycker det. Vad jag äremot tänkte på var att lämmen förde ett jäkla liv (jag åkte på gropig grusväg, på asfalt var det tyst). Det var så illa att jag nästan kände mig lite lomhörd när jag gick ur. Jag får skaffa någon form av list som kan dämpa det ljudet.
Vet, du. Då jag och Hisan red en kort runda (skritt) med två i stallet, så kändes det som om han skulle stegra sig. Från det att vi vände för att rida tillbaka, så var han sån en liten stund. Han satte sig ner och slog upp med huvudet. Han kändes lite sur för att han inte kunde springa (det var ju två hästar ivägen). Hoppas att han inte får för sig att ställa sig någon gång...
I min ägo har det bara hänt en gång att han har rest sig. Det var inne på Jägers i ledvolten och jag stoppade honom från att gå ut på banan för att hon som höll i det hela sa något till mig just då. Annars har han endast lättat lite och lixom bara hoppat iväg någon gång. I denna veckan som kommer skall jag rida honom hårdare och förhoppningsvis fösvinner problemen då... Idag har han sköt sig exemplariskt i alla fall.
Jag förstod att det var en massa, massa energi som lurade bakom han agerande;) Han kommer nog att bli svinglad med mer tempo=)
