All time low och avsittning

Jag åkte ju som bekant på tävling ändå till slut...

Svullnaden var nere och vetrinären hade inget att anmärka på vid besiktningen. Däremot fick matte ett av sina vanliga hjärnsnörp lagom till när första klassen började.
Framridningen gick bra och jag hade full koll på ridhusets tak för att inte titta ner. Framhoppningen kändes super och Hisan hoppade utan att tveka och kändes kanon.
Väl inne på banan föll mitt fokus på att räta upp mig (trycka ut ryggraden) och att hålla blicken rakt fram. Min hjärna kunde visst inte processa mer än det så tydligen glömde jag att jag skulle rida också... *suckar djupt*. All energi försvann ur galoppen och Hisan som undrade vad hans matte sysslade med där uppe med blicken i fjärran tyckte nog att han inte behövde hoppa det där läskiga hindret med "Tinas fötter" skrivet på som var nummer ett och slog på en tvärnit i absolut sista sekund. Matte fick hoppa hindret själv, och det var den klassen. Det var bara att slokörad knalla ut med hästen från banan och banna sig själv för att man är så urbota dum.
Jag bestämde mig för att inte lämna in handduken helt utan att starta i nästa klass ändå. Om det var ett smart beslut vet jag inte. Men sagt och gjort jag skulle starta 1.20 efter fösta klassens kapitala misslyckade.
Jag red fram annorlunda med fokus på energi och att Hisan skulle fram till varje pris.
Han var jättefin på framridningen och hoppade kalas igen men med mycket mer tryck.
Inne på banan hoppande han bra, han rev tyvärr nummer två och hoppade utan problem de 5 första hindren. 5:an var en trippelbarr som var 1.60 bred som jag tyckte var lite stor men det var inget problem. Mot nummer 6 som var ett hindermed vatten gav jag honom en mycket dålig och vinglig anridning och jag tar helt på mig skulden till att han stannade. I nästa anrindning hoppade han utan problem men jag tappade fokus och det blev ett stopp till på kombinationen som var näst sista hindret vilket medförde uteslutning.
Upplägget (mycket skritt och mindre jobb än vanligt) inför denna tävling var dåligt och jag red inte så fokuserat (eller fokus på fel saker...) som jag brukar. Därav det dåliga resultatet. Men måste jag göra något nytt konstigt fel varje gång?

Föresten såg jag finnen som Djurjouren tyckte red så bra på tävlingen. Han red helt klart de mest harmoniska ritterna jag har sett på länge. Kul att se, tyvärr gick det ändå inte så bra för honom.

Tillbaka i stallet hade vi en massa skor att spika på travhästarna som tyckte att det var bäst att ställa dem i hagen.
Jag hade lite mental träning med Lena som snabbt var med på noterna om hur hon skulle gå i bomövningen. Hon hade lättast för att få till övningen när hon böjde sig åt höger... stelare i vänster typ, och det kan ju kanske stämma med att det är i den sidan som hon biter sig fast om hon får.
Dessutom hann vi med stormockning i stallet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0