Blicken i horisonten
Dax för sitsträning igen och ett fösök att göra något åt mitt överliv. Framför allt är det skulderbladen och däröver som tippar mig framåt. Det som är absolut mest avgörande är min blick. Jag kollar ner och i och med att jag lixom sitter ihop i kroppen så följer allt med framåt nedåt då. Det är ju i och för sig inte någon nyhet att jag skall titta upp och inte ner på hästens mankam. Men det är fascinerande vad mycket som kan bli fel bara för att man fäster blicken på fel saker.
Vi övade på att böja hästen på volten genom att titta lite utåt och på så sätt få inner sittben lite framåt och yttre lite bakåt. Detta blir i princip en ytterskänkel.
Sedan så svängde vi i trav under lättridning genom att jag satte mig lite lite snett innåt åt det håll jag ville svänga.
Vi jobbade vidare med rumpan också som hela tiden måste spännas. Under alla övningar skulle jag vara noga med att fästa blicken rakt fram, dvs ca en halvmeter ovanför hästens öron rakt fram och långt bort, och se till att den stannade där.
Hisan är ofta lite vad jag kallar för "fullblodslat" han har en massa motor men det är bekvämt att lulla under tempo så säger man inte till honom att gå fram när man rider på banan så lullar han i "baktakt". Om inte energin är med så är det omöjligt att få honom att jobba korrekt. I bland blir det tokigt för mig. Jag blandar ihop det lugna tempot som man kan hålla när hästen är väl samlad med att han lullar på så fint med böjd hals. Jag skall fokusera mera på att få energi i steget först och inte tänka så mycket på hur han går. När han väl har energin skall jag be honom om samling och väl där jobbar han helt korrekt.
Men Djurjourens hjälp fick vi till samlingen rejält, men oj vad jobbigt det blev tyckte Hisan och min rumpa.
Lasttränade sedan med Sandra och Crystal. Nu kan hon stanna till i transporten och är lugn och avslappnad. Hon kan även göra detta när mellanväggen står i mitten så att det blir trångt redan när hon går in. Crystal gör stora framsteg varje gång med vi skyndar långsamt för att inte trigga traumat som gjort henne svårlastad.
Vi övade på att böja hästen på volten genom att titta lite utåt och på så sätt få inner sittben lite framåt och yttre lite bakåt. Detta blir i princip en ytterskänkel.
Sedan så svängde vi i trav under lättridning genom att jag satte mig lite lite snett innåt åt det håll jag ville svänga.
Vi jobbade vidare med rumpan också som hela tiden måste spännas. Under alla övningar skulle jag vara noga med att fästa blicken rakt fram, dvs ca en halvmeter ovanför hästens öron rakt fram och långt bort, och se till att den stannade där.
Hisan är ofta lite vad jag kallar för "fullblodslat" han har en massa motor men det är bekvämt att lulla under tempo så säger man inte till honom att gå fram när man rider på banan så lullar han i "baktakt". Om inte energin är med så är det omöjligt att få honom att jobba korrekt. I bland blir det tokigt för mig. Jag blandar ihop det lugna tempot som man kan hålla när hästen är väl samlad med att han lullar på så fint med böjd hals. Jag skall fokusera mera på att få energi i steget först och inte tänka så mycket på hur han går. När han väl har energin skall jag be honom om samling och väl där jobbar han helt korrekt.
Men Djurjourens hjälp fick vi till samlingen rejält, men oj vad jobbigt det blev tyckte Hisan och min rumpa.
Lasttränade sedan med Sandra och Crystal. Nu kan hon stanna till i transporten och är lugn och avslappnad. Hon kan även göra detta när mellanväggen står i mitten så att det blir trångt redan när hon går in. Crystal gör stora framsteg varje gång med vi skyndar långsamt för att inte trigga traumat som gjort henne svårlastad.
Kommentarer
Trackback
