En dryg mile

Idag efter jobbet for vi in till Jägers för att testa Lillebror ordentligt på full distans. Storabanan var ju stängd så det fick bli milebanan. Det var lite tjorv innan vi kom iväg. Karin lade av en av sina bakskor i stallgången när hon kom in och packningen var inte gjord så vi var inte iväg förrän långt efter 5.
När vi väl kom in och alla skydd ksulle på så hade Lillebror givetvis en trasig traktarm på sin ena sko. Det var bara att jaga fatt i en hovtång. Varför packar vi inte med basic hovsalagar kit i packningen för...??
Därefter körde vi ut. Karin var taggad. Hon gick snällt och lugnt ur stallet men så fort hon var ute så blev hon het som bara den. Jag lyckade lugna ner henne lite i rygg på Lillerosan på slingan. Väl inne på milen så skulle vi köra 2000m. Vi öppnade första 1600 på en 18 tid och hela distansen gick på 20. Lillebror behövde drivas rejält till slut och det gjorde Jan med rösten. Alla hans hästar är starkt präglade på hans röst. Han behöver bara ropa kom så springer det direkt in från hagen till exempel. När han då drev på Lillebror så svarade ju givetvis Karin också... det var lögn för mig att hålla henne. Trots att jag körde långt ut i spåren så kunde jag inte hålla samma fart som den lille. Nog är det form på damen nu. Normalt är hon hur reglerbar som hellst att köra men idag funkade bara gasen verkade det som. ;)

Red Hisan när jag kom hem. Mitt humör var inte det bästa redan innan. Det är aldeles för mycket med jobb och det har blivit sena kvällar nu hela veckan. Hela anledningen till att jag inte lät Hisan vila idag också är tävligen till helgen.
För att skona honom från mitt jobbiga humör åkte faktiskt gramanen och sporrarna på, jag kände att om det inte skulle gå bra att rida ihop honom så skulle jag nog bli surare och det hade inte varit rätt.
Vi red ut på travbanan och Hisan gjorde precis allt jag bad honom om utan knussel. Vi tränade lite öppna och sluta och så fina slutor har han nog inte gjort innan så jag är mycket nöjd med honom. Annars när jag ber om sluta så brukar han protestera.
Jettefina galoppfattninngar fick vi till också och efter ritten kände allt mycket bättre. Det är underbart vad en bra träning kan göra för humöret.
Under hela passet satt en räv en bit bort på banan och tittade på. Jag valde att inte rida allt för nära utan vände en bit innan hela tiden för att inte jaga iväg den. Jag undrar vad den tänkte när den låg där mitt på banan och spanade på mitt dressyr pass...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0