Dagens betraktelser...

- Vattensjuk mark är ganska trevlig...


... i alla fall om man skall landa mjukt på den.


- Jag har hyfsat hållbar utrustning...


... om man ser till vad jag stundtals utsätter den för.



Och vad har jag då lyckats med idag för att komma fram till dessa slutsatser.

Man kan börja med att fråga sig vad i logiken i att vila sin häst ena dagen när det är uppehåll och fint ligger. Att sedan få för sig att rida dagen efter kan tyckas vara ganska så idiotiskt... eller?
Nu var det i och för sig inte av väta uppifrån som jag blev bötast idag.

Jag kanske skall ta det från allra första början...

Hisan har ett skav på sin högra sidan lagom i höjd med vad jag skänklar som mest. Han är svårsta att få igenom i vänster varvet. Det har inneburit att jag är på honom mycket på ytter/höger sida. Hisan blir så oftast sur på mig. Detta är inget soprrelaterat i första hand. Jag nöter bra på skavet med bara klacken. Möjligen säger det mera om hur jag skänklar... typ.
Eftersom skavet läker fint och jag gillar att fundera ut lösningar så hade jag givetvis en färdig idag också. Den innebar att jag skulle rida i hoppsadeln i och med att jag har kortare läder då... jag tyckte i och för sig att de var korta nog så jag hissade upp den lite till (mina ordinarie hoppläder är inte superlånga)... Det är tur att det finns uppsittningspallar...

Väl uppe i sadeln skulle jag bara tända i padocken... Här gick det knasigt. Jag lyckades med konstycket att fastna i ett dörrhandtag med ena stigbygeln... nej, jag red inte inomhus. Men tydligen för nära en stalldörr i närheten av lysknapparna. Hisan gillar absolut inte att sitta fast. Gör han det TILTar det för honom och han skall loss... till vilket pris som hälst. Loss kom vi alltså och av for jag... fast jag landade mjukt på en vattensjuk stallplan.
Ingen utrustning gick sönder kan jag upplysa om, vilket är smått otroligt. Stiglädret åkte visserligen av krampan... vilket ju är meningen med konstruktinen.

Skam den som ger sig. Jag satt upp igen, skitig som få. Jag måste understryka att man sitter som klistrad i saden om man är både löt och lerig om ändan.
Själva ridningen gick faktiskt bra. Jag har återfummit min rumpa. Kanske behövde jag landa på den för att den skulle vakna till liv.

Nästa gång jag får för mig att rida i korta läder är det den mer ändamålsenliga galoppsadeln som gäller... knävulstren på hoppsadeln är smått obekväma när lädren bli för korta.

Finns det något superdumt som man kan göra så kan man ge sig på att jag gör det... är det bara jag som är sådan? Kan man söka hjälp mot det?

Kommentarer
Postat av: Djurjouren

Hahahaha, kan se det framför mig :d

2008-11-18 @ 23:11:44
URL: http://www.djurjouren.se
Postat av: Emmy

Amen oj Ullis =). Nä du vet att jag också kan lyckas bra med sånna saker, det är kanske därför vi kommer överens :}

2008-11-18 @ 23:24:11
Postat av: Christerdotter

Jisses! Hoppas att du klarade dig bra ändå.

Nä, jag tror inte man kan söka hjälp för sånt, man måste tänka själv, hehe;) Men sånt händer alla (eller?). Vet du hur orolig jag blir varje gång jag leder in Hisan i stallet....jag tror att han ska fastna i alla möjliga handtag och grejer =/ Det är en nackdel med det stallet, att det är så trångt i dörröppningen.

2008-11-19 @ 15:37:06
URL: http://christerdotters.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0