Hisan betyder häst

Mitt hästliv håller på att braka iväg åt helt fel håll nu käns det som. Det mesta som jag tar mig för går knasigt. Igår var det dörren som jävlades. Jag glömde mina tjockvantar i Hisans krubba och med tanke på att han fick betfor både till kvällsmat och frukost så kan ni ju tänka er hur mysiga de såg ut när jag kom på var de var.

Men detta är inte det värsta...

Måndagar eller onsdagar brukar betyda hoppning, idag var det onsdag och hoppning. Träningen blev under dagen ombokad till pay'n'jump eftersom en sådan hölls på Flyinge idag. Den erbjöds från 1.10 till 1.30. 1.10 är ju en vettig höjd för oss, så den blev det.
Flyinges banor är alltid lite tittigare och mer tekniska än andra pay'n'jumper och så även idag.
Framridningen gick faktiskt super. Hisan var sugen på att hoppa och det kändes super. Väl inne på banan var lite av bjudningen borta och tillsammans med titthindren gjorde det att vi fick stopp på en del hinder. Jag red rundan två gånger. På andra hindret i andra rundan ramade jag inte in Hisan som jag skulle. Hindret var en stor oxer som stod efter en snäv sväng... Hisan tog direkt chansen och stack bredvid. Detta var helt klart en "fulvägran" och inte en mes grej för att matte mesade.
Ja ja... vi skulle ju öva hel vintern hade jag ju sagt.

Nu kommer vi till det värsta...

Hisan gick snällt in i transporten på stallbacken och han åkte väl hyfsat. Mot slutet blev han lite orolig vilket resulterade i att han lyckades rucka mellanväggen så att den stod snett. Jag fixade snabbt till det och den stod rätt när han gick ut... ingen panik där.
På vägen hem däremot stod han inte alls bra. Jag var av och tittade ett par gånger men såg inget konstigt i släpet. Hisan och inredningen var som den skulle. Väl hemma var han som tokig och på vägen ner för infarten hade han lyckats få väggen att flytta sig igen. Nu var paniken här. Han stod inte stilla över huvud taget och jag lyckades med nöd och näppe få ut honom.
Hisan hade slitit av sig båda bakskorna och lyckats med att skrapa sig på kotan höger bak. I detta läget är jag glad att jag har lärt mig att slå på skor måste jag säga. Snabbt fixade jag på dem och tvättade Hisan för att se omfattningen av såret. Det var bara avskavt så igen större fara i detta läget. Det lär visa sig i morgon om han blir svullen eller så. Han fick bandage på så att det inte blir allt för kladdigt i den blöta hagen.
Det känns som om allt jag gör bli tokigt nu. Varför kan han inte stå i släpet. Han har alltid åkt super i Jans, jag köpte ett boj bara därför. Boj som boj trodde jag, han åker ju bra i Emmys också. Skillnaden är att Jans och Emmys släpar var enaxlade. Mitt är en boggi... det sägs att det ger mer åkkomfort. Jag är i och för sig inte färdig med renoveringen men det som skall göras är bara utseende fixar... inget som har någon betydelse för funktionalliteten. Kanske luktar det konstigt? Spiltan han står i är rymligare än i bravosläpen...
Det är i och för sig en bra kurvig väg till och från Torna Hällestad och det är svängarna han har börjat reagara på. Men ibland måste man ju svänga. Jag har på sistonne sett till att ha gått om tid och har sniglat mig fram när jag har kört för att ta det riktigt försiktigt men det tycks inte alltid hjälpa. Det han gör är att han lägger sig ner mot innerväggen och trammpar. I det läget kommer han lågt med rumpan och "tar" med sig bakbommen på vägen upp när han ställer sig till rätta.
Det verkar kinkigare när jag kör i mörker... innerbelysningen fungerar som den skall. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gör för fel nu. Men det är ju något som Hisan inte gillar.

Innan jag ställde undan släpet fick Hisan gå upp i det igen. En liten övertalning behövdes men sedan gick han lugnt upp och var helt lugn.

Jag vet faktiskt inte varför allt blir tokigt nu, man kan ju bli nedstämd för mindre.