Självlysande?

Idag hann jag med ett litet skrittpass i padocken innan hovslagaren kom. Att försöka sig på något annat än att skritta var dödsdömt. Jag roade mig med att försöka åstadkomma vad jag lärde mig på lördagens lektion på egen hend. Det gick ganska bra. Bitvis fick jag till det, och ibland blev det lite fel.
Det märktes stor skildnad på vänstervarvet i alla fall. Han var lite motsträvig men inte ens i närheten mot vad han var innan.

Efter att Hisan hade fått sina hovar ompysslade gick jag lös på honom med lasern. Det var fruktansvärt att ha den i nacken (nacken är ett känsligt område, man får inte göra vad som hälst där oavsett vad man gör). Området där man spänner sadelgjorden var obehagligt på bägge sidor. Han var dessutom inte tillfreds när jag var och lasrade på bogarna. Värst var det i den vänstra. Vänster sidan av halsen gav mer protester än den högra. Runt manken var det lite obehgligt. Skall jag tolka det som om det fanns spänningar i alla dessa områden? Jag känner mig som en novis med den aparaten i handen. Men jag vill tro att den gjorde lite nytta fast jag inte riktigt vet vad jag sysslar med. ;)
Mitt i behandlingen blev Hisan mycket otålig och steppade rundor... som vanligt fattade inte hans matte de subtila signalerna. Han var ju kissnödig... efteråt fungerade det att stå avslapnat igen. Sicken korkad matte den fina hästen har... :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0