Årets sista tävling
På sätt och vis känns det bra att ta en rejäl paus nu, både för mig och för Hisan tror jag.
Idag hade vi en fin känsla på framridningen men den kom inte gratis. Jag fick driva massor och mina ben var spaghetti lagom till att vi skulle in på banan. Hisan hade en stabil form och trots att jag fick driva känndes det bra, jag kunde sitta ner på honom utan ansträngning.
Väl inne på banan blev det stelt och spänt, den fina formen från framridningen var som bortblåst... poängen blev därefter 53%. Inget vidare med andra ord.
Att det blir spännt inne på banan är nog med stor snnolikhet nerver... dessutom kom jag inte riktigt ner i sadeln, jag drog upp benen och stigbyglarna hoppade rundor på fötterna.
Bättre lycka nästa år... och då har vi ju hunnit träna en massa mera också.
På vägen hem hade jag med mig Fredrik och gjorde då ett expriment. Jag åkte med Hisan bak i släpet för att se hur han betedde sig. Han har inte åkt så bra som han brukar på sistonne och jag ville se om det var något med släpet som var orsaken.
Det är inte ventilationen i alla fall. Det var luftigt och bra... Det vibrera lite i golvet när man kör men det verkar inte vara det som är problemet. Vad som däremot skall sägas är att Fredrik inte kommer att få förtroendet att köra med Hisan i släpet igen förrän han själv har åkt där bak... det gick på tok för fort i alla svängar och det var skitläskigt sa Hisan som nästan lade sig ner i svängarna. Vad som kan vara orsaken är nog att jag har kört för fort med honom också... jag har varit i tidsnöd för att komma till träningar... detta får jag se till att ändra på. Antingen får jag komma för sent eller så får jag starta tidigare. Det var i alla fall nyttigt att se hur det var där bak och nu skall Hisan få mera åkkonfort.
Idag hade vi en fin känsla på framridningen men den kom inte gratis. Jag fick driva massor och mina ben var spaghetti lagom till att vi skulle in på banan. Hisan hade en stabil form och trots att jag fick driva känndes det bra, jag kunde sitta ner på honom utan ansträngning.
Väl inne på banan blev det stelt och spänt, den fina formen från framridningen var som bortblåst... poängen blev därefter 53%. Inget vidare med andra ord.
Att det blir spännt inne på banan är nog med stor snnolikhet nerver... dessutom kom jag inte riktigt ner i sadeln, jag drog upp benen och stigbyglarna hoppade rundor på fötterna.
Bättre lycka nästa år... och då har vi ju hunnit träna en massa mera också.
På vägen hem hade jag med mig Fredrik och gjorde då ett expriment. Jag åkte med Hisan bak i släpet för att se hur han betedde sig. Han har inte åkt så bra som han brukar på sistonne och jag ville se om det var något med släpet som var orsaken.
Det är inte ventilationen i alla fall. Det var luftigt och bra... Det vibrera lite i golvet när man kör men det verkar inte vara det som är problemet. Vad som däremot skall sägas är att Fredrik inte kommer att få förtroendet att köra med Hisan i släpet igen förrän han själv har åkt där bak... det gick på tok för fort i alla svängar och det var skitläskigt sa Hisan som nästan lade sig ner i svängarna. Vad som kan vara orsaken är nog att jag har kört för fort med honom också... jag har varit i tidsnöd för att komma till träningar... detta får jag se till att ändra på. Antingen får jag komma för sent eller så får jag starta tidigare. Det var i alla fall nyttigt att se hur det var där bak och nu skall Hisan få mera åkkonfort.
Kommentarer
Trackback
