Och så var vi där igen

Jag börjar förlora tron på mig själv lite grann. Träningarna har gått bra nu och jag anmälde mig till låg klass. Ändå lyckas vi inte ens nolla. Jag vet inte vad jag skall tro längre. Förra året gick ju allt kanon och det var superkul, nu är det bara skit.
Till första klassen red jag fram rejält. Hisan svarade bra och kändes super. Väl inne på banan stämde allt och fram till sista hindret hade vi inte varit i en bom. På sista ett rettuppstående kom vi för flakt och han rev. Saken är den att på en meter skall han inte riva i det läget ändå.
Till 1.10 hade jag gott om tid men jag lät Hisan vänta lite exra så att jag inte skulle sitta och nöta för länge. Han var väl framme och hoppade super på framridningen. Väl inne på banan tappade jag fokus när ryttarinnan innan mig flög av så det sjöng om det och blev liggande en stund. När det blev min tur fesred jag mot första hindret och fick givetvis ett stopp. På trean som han rev i första hade jag honom inte framme och vi fick ett stopp till. Här blev jag ursur på mig själv och valde att utgå. Vi hoppade ettan igen och lämnade banan. Jag är mest besviken på mig själv. Att jag inte kan hålla nerverna i styr ens på så låg höjd. BLÄ!

Jag har en tävling kvar detta året och det är nästa söndag och då blir det lagtävling. Jag skal inte anmäla mig till flera utan denna vintern skall jag träna och träna mera för att försöka få mina spänningar att släppa. För 99,9% av gångerna som det går dåligt är det inte Hisans fel utan en massa konstiga saker som hans tokiga matte kan hitta på.

I morgon blir det dock nya tag med dressyr i Eslöv. Det är bara att ladda om och göra bättre.

Kommentarer
Postat av: djurjouren

Du gör helt rätt som pausar tävlandet och bara tränar ett tag.

2008-09-27 @ 19:42:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0