Hisan betyder häst

Igår förjdejag med stallägaren till hennes hoppträning på Flyinge ryttarförening. Träningen hölls av en ung hipolog i deras lilla ridhus och vi var 4 st.

Det som verkligen slog mig redan från början var hur förskräckligt bortskämd jag har blivit här nere i Skåne. Jag tränar för namnkunniga tränare i stora, och nu menar jag STORA, ridhus där hoppbanan knappt tar upp halva ytan. Visst kostar det pengar men det är väl investerade sådana om det nu är träna man vill investera pengar i.
När jag bodde i Kalmar höll jag senast till i så här små ridhus och det var ju inte går. dessutom är Hisan stor och storgalopperad.

I vart fall. Övningen vi gjorde bestod i en något kort framridning med ökningar och halter mellan bommar.
Det var en ganska tokig övning för vår del för Hisan och jag missförstod varandra redan här plus att jag trodde att jag skulle rida över precis alla andra i ridhuset.
Bommarna låg på galoppavstånd vilket också Hisan såg och skuttade över. Det var bara det att vi skulle trava in och göra halt i mitten.
Hm... galoppen var etter värre. Hisan sparkade och brallade och jag drev inte heller på tillräckligt eftersom det var trångt, eller jag upplevde det som trångt.

Dessutom tror jag att vi behöver mer uppvärmning för att komma igång, eller i vart fall är vi vana vid det. Eller jag kanske skall skriva att Hisans tröga matte behöver mer tid för att komma till ridning och alltså få hästen hjälpligt på hjälperna.

Hoppningen gick därefter. Jag hade bestämt mig för att inte hoppa högt och det var nog en bra plan eftersom det stämde dåligt med allt.
Väggarna kom snabbt och vi vinglade i svängarna. Hans hunger på hinder som vi har haft på slutet ville inte infinna sig och inte ens sitsen över hinder kändes som det brukar.

Tränaren tyckte att Hisan var studsig... den har jag aldrig hört förut... han brukar bli lång och loj. Och hon smackade som en galning på oss vilket fick mig att helt tappa allt koncept.

Sista rundan fick jag i vart fall fram honom tillräckligt för att det skulle kännas ok.

Jag saknade att trimma mellan rundorna som Piia och Fredrik alltid brukar säga till oss. Det brukar ofta vara det som dels gör att vi inte somnar till aldeles och dels tar det ridningen framåt. Här saknades plats för att ens kunna göra det.

Jag hoppas på ny markarbetesträning på måndag.

Idag är det dressyr för Nina på schemat. Då skall vi trimma så in i bomben. Jag tror att hon kommer att bli lite besviken faktiskt. Jag har nog inte lyckats hålla i allt det possitiva från förra träningen och övergångarna sitter inte trots att jag hade det som "läxa".