3 hästar
Det blev sent igår. Därför fick inlägget vänta till idag.
Det var dax att ta sig an den svarta hingsten igår igen. Han är nu precis friskförklarad och nog är han frisk alltid. Man hinner knappt ut med honom ur stallet innan han blir så glad i hatten att han knappt själv har koll på vilket håll han är på väg åt. Nu låter det som om han är rikigt jävlig men så är absolut inte fallet. Det hela sker med stor finess. Den nobla herren som tituleras Sir hoppar lite försynt med bakbenen, skakar lite på sig och velar lite på om han skall gå framåt och taktar lite. I jämförelse med Hisans konvalecens är detta en dröm. På sträcka mellan stallet och lilla banan lugnar han dessutom ner sig och skrittar sedan iväg.
Friskheten består dock och vissa taktinslag förekommer. Vi jobbade mest med att skritta på i lång och låg form med långa lugna kliv. Jag flyttade också lite bogar och bakdelen.
Jag var sedan ute hos Lena. Tyvärr har vi ju ställt fram klockan så det är stört omöjligt att hinna göra något vettigt alls på kvällarna. Det blir ju bäckmörkt direkt. Madam fick komma in för rykt och övrigt pyssel får flyttas fram till helgen.
Hisan fick däremot inte vila utan det blev ridning i padocken för hans del. Jag försökte komma till rätta med bromsen som saknades på hoppträningen. Jag började därför med att öka och minska både i skritt och trav. Han svarade fint. Det är mest i galoppen som regleringen uteblir. Jag red även öppna, sluta och öka minska volterna.
Det tar emot i högerbogen på honom men det bästa är att jag nu kan rida honom igenom det utan de vilda protesterna. Visst tar det emot men utan explotion om man säger så. Vi gjorde även finfina ökningar på diagonalen. Nästa dressyrpass skall jag ta itu med avsaktningarna där han fortfarande inte rikigt är med mig.
Hisan stretchades efteråt. Det borde jag också ha gjort för jag har träningsverk som heter duga idag.
Det var dax att ta sig an den svarta hingsten igår igen. Han är nu precis friskförklarad och nog är han frisk alltid. Man hinner knappt ut med honom ur stallet innan han blir så glad i hatten att han knappt själv har koll på vilket håll han är på väg åt. Nu låter det som om han är rikigt jävlig men så är absolut inte fallet. Det hela sker med stor finess. Den nobla herren som tituleras Sir hoppar lite försynt med bakbenen, skakar lite på sig och velar lite på om han skall gå framåt och taktar lite. I jämförelse med Hisans konvalecens är detta en dröm. På sträcka mellan stallet och lilla banan lugnar han dessutom ner sig och skrittar sedan iväg.
Friskheten består dock och vissa taktinslag förekommer. Vi jobbade mest med att skritta på i lång och låg form med långa lugna kliv. Jag flyttade också lite bogar och bakdelen.
Jag var sedan ute hos Lena. Tyvärr har vi ju ställt fram klockan så det är stört omöjligt att hinna göra något vettigt alls på kvällarna. Det blir ju bäckmörkt direkt. Madam fick komma in för rykt och övrigt pyssel får flyttas fram till helgen.
Hisan fick däremot inte vila utan det blev ridning i padocken för hans del. Jag försökte komma till rätta med bromsen som saknades på hoppträningen. Jag började därför med att öka och minska både i skritt och trav. Han svarade fint. Det är mest i galoppen som regleringen uteblir. Jag red även öppna, sluta och öka minska volterna.
Det tar emot i högerbogen på honom men det bästa är att jag nu kan rida honom igenom det utan de vilda protesterna. Visst tar det emot men utan explotion om man säger så. Vi gjorde även finfina ökningar på diagonalen. Nästa dressyrpass skall jag ta itu med avsaktningarna där han fortfarande inte rikigt är med mig.
Hisan stretchades efteråt. Det borde jag också ha gjort för jag har träningsverk som heter duga idag.
Kommentarer
Trackback
