Hisan betyder häst

Jag brukar ofta skriva om Hisans hyss här i bloggen. Men jag borde berätta mer om varför det bara finns en som Hisan och varför jag utanbekymmer står ut med hans lite sämre sidor. Det är ju för att jag vet att det finns mer än dubellt så många bra sidor och det är inte bara att han är fruktansvärt vacker... även om det är en bra fördel. Det är inte heller hans ridbarhet, utan det är tillexempel att när det verkligen gäller är han en klippa. Som till exempel dag.

Hisan har i stort sett vilat sedan jag upptäckte hans sår. Jag har skrittat en gång och det var över en vecka sedan, nästan två. Veterinären tyckte att rörelse är bra och det tycker jag också så nu skall han igång, lie försiktigt. Sagt och gjort sadlade jag ut min ädla springare och gav mig ut i den mörkaste Skåneskogen.

Jag var sen till stallet eftersom jag hade varit på det första utbildningsillfället på B-tränarkursen.

I raden av mindre genomtänkta saker som Ullis gör till häst är väl detta en av dem som slutade bäst.

I vart fall var planen att rida den lilla rundan i Skrylle, den tar vara 30 minuter i skritt och det är ju lagom tyckte jag. Jag hade då helt förträngt hur mörkt det är där även om jag hade försett mig själv med pannlampa.
När vi red in på den lilla stigen i skogen från grusvägen började det höras lite udda djurläten som jag inte direkt kunde placera. Och när vi kom ut ur den täta vegitationen till stugorna möttes jag av två lysande ögon i lampans sken. De satt på ett ganska stort djur och var placerade mitt fram som på ett rovdjur. Jag ropade högt med en barsk röst för att skrämmas, mitt försök lyckades och det stora djuret hoppade grasiöst in i skogen och försvann. Jag fortsatte att prata högt och att sjunga med hög röst för att skrämma övrigt knytt som skulle kunna komma i vår väg.
Vad gjorde då Hisan? Jo, han stannde upp lite när han fick syn på de stora ögonen och sedan traskade han på som om det var världens vanligaste sak. Jag älskar den hästen. En annars inte allt för ovanlig Hisan reaktion är att tvärvända eller blir allmänt beng... i alla fall om man har vilat så länge.

Resten av vägen i skogen sjöng jag riktigt högt och rejält falskt... det var inte meningen att sjunga illa men det finns ju en anledning till att jag sällan sjunger inför folk. ;)

Vi tog oss runt utan att träffa på fler och i det stora hela var det en trevlig tur...
En liten historia u vardagen helt enkelt.