Betvingade hjärnspöken

Jag har haft fullt upp i helgen. Så pass att jag inte ens har hunnit skriva. Jag gillar när det händer saker och jag har verkligen sett till att roa mig. Men jag har också behövt sova ett par timmar nu på eftermiddagen för att ens orka med att existera så här dags. Hoppas nu att jag kan vara människa i morgon. Fredrik kommer då hem tillsammans med svärföräldrarna så det hade ju varit bra. ;)

Igår blev det ridtur på Lena efter morgonfodring av Hisan.
Jag red i skritt i 10 minuter och ställde krav. Bakdelen behöver tränas massor. Men det är ju också där som hon hade muskelsönderfall efter korsförlamningen så det är ju knappast någon överaskning.
Hon är dessutom rejält öm i sina hovar. Nu när hon har varit "vild" i fötterna i ett år ser man att hon typ har mer fullblodshovar än Hisan. Platta som gärna flyter ut. Jag funderar på att skaffa någon sådan däringa barfotaboots variant tills hon kan skos men frågan är om det avhjälper plattfothet. Jag skall diskutera med hovslagaren i morgon. Det bästa för henne vorde ju att sko, om hon nu skall jobba. Men det bästa för fölisarna i hagen är en barfota mamma/märr.
Att ridas i någon större (10 minuter är ju inte så länge men jag planerar ju att utöka det) utsträckning med ömmande hovar tror jag är rent kontraproduktivt i längden. Det hade nog fungerat bättre att köra i så fall. Men inte i hagen tillsammans med de andra och frågan är då om det går att stänga in fölis i boxen och hur Lena då reagerar. Många frågor och få svar. Jag skall klura på det.

Hisan fick enbart en kort skritt runda. Mest för att jag inte orkade med mera. Han skulle ju ändå bara skritta då fredagens träning var hyfsat ansträngande.
Nåväl, han fick i stället utstå pälsvård i form av bad och sedan fick han lida i och med att han fick gå ut iklädd täcke i hagen trots att klockan bara var 16 och det fortfarnade var hyfsat varmt. Stackaren... lätt att få en häst att begripa det där med att 'om man skall vara fin så får man lida pin', typ. Det låter värre än vad det var. Täcket är anpassat för att has på även i sol och det andas. Men det är helt klart bekvämare utan.

Anledningen till att han fixades till så tidigt var att jag ville roa mig nere i Falsterbo/Skanör. Själviskt, jag vet. :D
Det blev en helkväll och det är mycket anledningen till att jag är så trött idag även om jag agerade taxi och inte drack. Men det tar på krafterna att lägga sig sent och stiga upp tidigt.
Dock är det ju viktigt att roa sig ibland så det får det vara värt, jag hade en urtrevlig kväll.


Så till dagens eskapader. För det var det verkligen.
Jag måste säga att jag var nervös över hur jag skulle få ihop tävlingsdagen i och med att jag inte hade någon medhjälpare med mig och tävlingarna hölls på gräs, vilket innebar broddning. Det regnade dessutom strax innan 8 då jag anlände så gräset var inte snustorrt.
Turligt nog startade jag mitt i båda klasserna så i teorin fanns det ju möjlighet att lyckas. Men nervöst var det. Det är dessutom en liten bit mellan framridning/framhoppning och parkeringen.

Hisan förstod att han skulle vara extra samarbetsvillig. Så han stod snällt och lät sig broddas i släpet. Lite extra meckigt för mig då det är trångt men jag vill ogärna åka med långa gräsbrodd (2 cm) och jag kan inte veterinärbesiktiga med dem heller så det är uteslutet. Folka kan ju också knorra om jag ställer honom lös och börjar skruva brodd. Det var det där med TR och ledas i träns på tävlingsplats... men det står inget uttrycklingen om att hästen inte får "parkeras" i träns va? Lika bra att ta det säkra före det osäkra och inte stöta sig med lättirriterade hästmänniskor i onödan.

Alltså var Hisans uppförande helt klockrent. Jag är supernöjd med honom.

Jag red fram i god tid och använde med framgång en variant på tempoväxlingar som jag blev visad i fredags. Det är att göra tvärt om. Jag ökar på kortsidorna som i sig själva inbjuder hästen till att sakta ner och tar tillbaka på långsidan som inbjuder till att gasa på. Anledningen är att det oftast är i svängar som man tappar galoppen och det är förödande i hoppningen. Tempoväxlingarna i sig är ju bra för att väcka honom.

På framhoppningen funkade det också bra. Jag blev lite tidig då jag ju inte hade någon som kunde höja/sänka åt mig utan fick hänga på när rätt höjd infann sig. Inte optimalt och mycket stressande för mig som oavsett lätt blir stressad av de andra på framridningen.

Vad jag däremot märkte och som var mycket possitivt var att Hisan verkligen har taggat till inne på banan. Han vet vad som gäller och klipper i mer i galoppen. Han behöver ändå gå fram ytterligare för att vara framme för hjäplerna men han är mer på.

Grundomgången i 1.10 gick klockrent och han bjöd super. När vi däremot skulle starta omhoppningen som var en 180 graders sväng tillbaka åt samma håll som vi kom från missförstod Hisan mig. Han bjöd på hinder nummer tre och eftersom han inte kan räkna så var det ju inte så lätt att förstå att det var fel. Det var ju nian vi skulle till. När jag då fick ta i honom för att undvika fel hinder tappade vi galoppen och fick ett stopp. Vi satte sedan fart igen och hoppade resterande omhoppning med snäva vändningar som då resulterade i två hinder ner. Inget superresultat men en bra känsla. Jag är supernöjd med grundomgången.

Till 1.20 var jag lite skakis. Jag har inte fullföljt en 1.20 banan sedan jag debuterade på den höjden och det är 2 år sedan. Vi har ju försökt sedan dess men jag har antingen strukit oss eller utgått på grund av vägran. Nu vet jag ju att han kan så jag höll i den tanken.

Framridningen gick super. Jag lyckades behålla lugnet.
Inne på banan gick första hindret bra. Sedan blev jag tveksam och fesred mot tvåan. Givetvis kom ett stopp. Då blev jag sur och satte i krokarna. Resultatet var att vi hoppade resten av banan med fin bjudning och han var verkligen framme. Men vi blev lite flacka och rev två hinder.
För att vara min come-back på 1.20 var det lite skakigt men ändå ok. Jag tyckte men facit i hand inte att det var så skrämmande. Jag kan alltså kosta på mig att vara lite mer självsäker till nästa gång. Då går det nog bättre.
Nästa gång får jag tvinga någon att följa med också så att jag slipper gå och stressas över det.

Jag är oavsett mycket nöjd med min fina Hisan. Nästa tävling för honom blir 1.30 på nytt med Sara på Malmö Horse Show den 13 augusti.

Kommentarer
Postat av: Linda

Ihh!!!!Vad roligt!Glad för din skull.

2010-08-01 @ 20:58:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0