Hisan betyder häst

Det har regnat helda dagen idag... Jag skulle bara vilja gå och bädda ner mig och sova bort dagen när det är sådant här väder... med det går ju knappast aldrig.
Och absolut inte idag. Jag skulle fodra hos Annette och Hisan skulle ridas.

Från början skulle jag ha kört häst hos Jan också. Men vi sköt upp det till i morgon i stället. Hästarna har inte varit i vagn på flera månader så det spelar ingen roll om det går en dag till om man säger så.
Och tur var väl det för efter att ha fodrat och hämtat min vagn till Jans (varför sitta i en sulky till vardags när man äger en långvagn) och sedermera ridit Hisan så var jag genomblöt.

Jag red ut Hisan i dressyrsadeln idag. Det är typ ett halvår eller år sedan jag vågade mig på det sist. Dels för att jag absolut inte sitter kvar i den om han bockar och dels för att jag känner mig så obalanserad i största allmänhet i den.

Nu fick jag ett ryck. Till en början skrittade jag bara och försökte koncentrera mig på skritten. Jag upptäckte att jag börjar blir charliechaplin igen... gamla vanor sitter i.
Med stor sannolikhet har det en koppling till dressyrlektionerna då jag har behövt driva i varje steg. Drivning i det läget är för mig är hälarna enligt vad som har blivit intrummat under åren och med sporrar på i det läget ger en olycklig Hisan. Jag har funderat en massa på det där. För det blev så fel senast på dressyrträningen, vad som skulle åstadkommas var rätt men det blev fel.
Sedan dess har jag jobbat på att rida framåt och än mer framåt. Framför allt genom att rida ut då det är lättare. Jag har lagt de gamla sorrarna på hyllan. Köpt nya med hjul på som jag bara har haft på tränarledd träning och slutat använda dressyrspöet som han bara blir irriterad och sparkar mot.

Vart vill jag nu komma med allt detta svammel, jo.
Idag kändes det helt plötsligt som om en stor pusselbit föll på plats.

Jag har fått till bjudningen bra nu på sistonne i hoppsadeln och när det gäller hoppningen. Janne Jönsson har berömt oss, och det känns. Han bjuder och är framme. Jag får fortfarande jobba för det men det är där nu.
I dressyrsadeln motverkar jag oftast mig själv men det verkar som om jag har hittat tillbaka lite nu. Det där med att driva är det ju klart att jag skall kunna göra men när det sker med hälarna så blir ju allt tokigt. Jag viklar allt tokigt och det är bland annat därför jag inte sitter som jag skall.
I dag lyckades jag trots regnet att göra något bra för det flöt bara på. Hisan gick bra, jag fick fram honom. Jag lyckades med att sitta ordentligt. Inga hoppande stigbyglar på grund av uppdragna ben. Mer bjudning om än inte så mycket som vi skall ha till dressyr men på god väg. Mer balans och possitivitet.
Nu skall vi bara få det att fungera på ridbanan också. Usch vad svamligt det blev.

Eftermiddagen spenderade jag med att titta på fina fullblod på galoppderbyt på Jägersro.