Malmö Horse Show
De som planerade tävlingen hade nog lite otur när de tänkte...
I propositionen stod det i och för sig att det skulle vara 1,5 km mellan parkering och tävlingsplats och att de rekomenderade att ta med cykel... men hallå. Det kändes ju som att det tog det dubbla, minst. Turlgt nog hade jag med mig en hjälm i bakluckan så jag kunde skritta honom hela vägen från handikappbadet till parken vid Turning Torso där tävlingen hölls. Vad som däremot var bra var den ridstig som hade ställt i ordning bredvid cykelbanan. Men det var på tok för långt mellan. Någon möjlighet att låta Hisan vila upp sig i släpet mellan klasserna fanns inte. Han tog det ändå bra och stod och sov medan vi turades om att hålla i honom.
Det långa avståndet hade fler konsekvenser.
Enligt väderleksrapporten skulle det vara sol och i vart fall 20 grader. Det var det också när jag lämnade släpet. I och med att jag red bort och inte skulle komma tillbaka mellan innebar att jag inte ville släpa på onödiga saker. Tröjan som kändes för varm lämnades därför. Det var dumt, mycket dumt.
Efter första klassen kom en rejäl molnbank in som sänkte temperaturen massor.
Jag panikköpte därför en jacka. Det var närmare till att handla en ny än att knata fram och tillbaka, vilket skulle ha tagit minst en timme.
Hur gick det då:
Sara letade distans på första hindret i 1.20 vilket innebar att det föll. Sedan ramlade även insprånget till kombinationen.
Han kan bättre men så är det ibland. Det var en fin runda i övrigt.
Till 1.30 var det som sagt lång väntan. Jag tyckte ändå att Hisan tog det bra.
I klassen ramlade tre hinder.
Det var en stor framgång mot förra försöket då han stannade två gånger.
Sara behöver rida in sig lite mer på honom, det är mest det som krånglar oavsett höjd. För det är inte kapaciteten som tryter, han var heller inte trött idag.
Vi skall försöka få till ett träningspass nästa vecka innan vi gör ett nytt försök på tävlingsbanan.
När jag sedan skulle rida tillbaka till släpet upptäckte jag till min fasa att jag hade tappat bilnyckeln. Den låg i samma ficka som mina pengar. Och i min panik att slippa frysa när jag inhandlade jackan hade jag lyckats dra upp den samtidigt som jag fibblade med pengarna.
Turligt nog fanns den hos försäljaren. Men skoja att jag fick panik när jag upptäckte att den var borta. Dessutom var det ju stor tur i oturen att jag kollade att jag hade den innan jag red iväg så att jag slapp vända för att leta reda på den. Det hade nog inte Hisan gillat.
