Ullis vs. Stånds 1-0

Nu är jag äntligen klar med att utrota ståndsen i hagarna... i alla fall för nu. Det lär komma fler, men just nu kan vi njuta av att det är stånds-fritt.

Jag skrittade Lena 20 minuter idag också. Skorna fram gör stor skillnad. Jag är glad att jag satte dem på henne. Hon kändes så fin att jag vågade mig på några enstaka steg i trav. Traven käns ok fast hon orkar inte. Bättre då att bara ta lite i taget så blir hon starkare.
Innan ridturen kom Prinsen - "tränaren" och hjälpte till med sadlingen. Pitbull tyckte nog att han skulle kunna tänka sig rollen som assisterande tränare och började plocka med utrustningen, läs: välte sadeln.

Jag lyckades också med konststycket att fånga min lilla i hagen. Hon var missnöjd först, hon snörpte något otroligt på mulen. Dock fann hon sig snabbt och jag klappade tills hon slappnade av och stod stilla. Då lämnade jag henne.

Red sedan Hisan i paddocken. Jag gjorde ett stort misstag. Planen var att rida dressyr, mestadels i skritt och se om jag kunde komma någon vart med att få honom att sluta tjafsa med munnen.
Misstaget bestod i att jag hade satt på honom lindorna. Till en böjan svarade han super men så snart han blev svettig om benen, och det blev han snart eftersom det var helt otroligt kvavt idag.
Att jag inte lär mig att lämna de där lindorna. Hisan blir så störd och fokuserar bara på dem.

Ett annat misstag som jag gjorde idag enligt Hisan var att ge honom det där super-duper äkliga höet (helt vanligt hö i småbal) som jag hade köpt.
Att äta detta i boxen var stört omöjligt. Så det var en mycket hungrig Hisan som jag mötte i stallet... konstigt nog smakade höet bättre utomhus och kan tydligen ätas i hagen utan bekymmer.
Det får bli det hösilage framöver för att blidka herrns läckergomstendenser.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0