Vind under svansen

I måndags orkade jag inte skriva.

Hisan reds i paddocken. Men inte bara av mig. Jag hade en tjej ute som provade honom, en potentiell ny medryttare. Vi får se hur det blir.

Jag satt upp själv och red på slutet och lyckades faktiskt få till det ok fast jag satt i dressyrsadeln. Jag försökte tänka mycket på min ytterskänkel men jag red bara en kort stund.

Igår fick Hisan vila för jag orkade inte riktigt. Jag har ju börjat jobba igen denna veckan så det blev en bra dag att ta det lugnt på.
Jag har bestämt mig för att se till att ta det lugnt framöver, eller försöka i vart fall. Gårdagens lugna del bestod i att Fredrik och jag åt kvällsmat på Malmöfestivalen innan jag åkte till stallet. Dock blev jag lite stressad av att ta ett överfullt tåg hem och sedan vänta på stadsbussen... jag får helt enkelt jobba på det där att slappna av och låta saker ta tid. Jag trivs ju mycket bättre när det är så men jag hamnar så lätt i den stress som finns överallt med att passa tider och hinna med allt. Jag vet att jag är skyldig till det själv... jag planerar ju att hinna med precis allt varje dag.
Saker får ta tid är mitt nya motto. Man hinner inte alltid allt.

Idag har jag varit nere hos Lena och ridit en kort stund. Det har blåst något ofattbart idag.
Lena uppförde sig super och hon utveckas massor. Dock fick fölen vind under svansen och drog massor av repor runt oss. Vanligtvis är vi inte intressanta alls när jag rider henne men idag var det tydligen kul. Därav den mycket korta ridturen. Dessutom skyndar vi långsamt så det gör inget om det också får ta tid.

Sedan blev det Hisans tur. De slog säden på fälten runt om och vi började med att skritta runt på vägarna. Tokigt farligt sa Hisan när vi gick förbi en uppställd traktor med släp men efter lite övertalning vågade han gå förbi vidundret.
Han var lite spänd men en inte allt för vild gissning är att det berodde på att han dels vilade igår och så vinden då. ;)
Jag red några varv i paddocken när vi kom tillbaka. Idag fokuserade jag massor på ytterskänkeln. Det där med att sitta tungt på ytter sittben har jag inte riktigt greppat men jag skall tänka på det nästa pass i paddocken. Så fort det inte regnar eller blåser storm så skall jag försöka filma igen. En dag som idag skulle jag inte våga ställa upp kameran... den hade ofelbart gått sönder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0