Första helgen i januari

Så var det dax för vardag igen. Sista helgen innan jag går tillbaka till jobbet har jag spenderar tiden med att åka till ridhuset med Hisan.

Jag har satt mer press på honom och bett om jobb vilket har resulterat i att han på nytt har protesterat genom att sparka mot skänkeln. Jag kan inte betämma mig för om det betyder att han har ont eller om han bara är motig. För han är motig. Han får inte fram av sig självt. Vilket i och för sig kan bero på smärta om man nu så vill. Men han är ju också lat. Han har ju på sätt och vis satt i system att sparka mot skänkeln också tidigare så det är ju inget nytt beteende. Fortsätter jag att rida och inte ger mig så blir han superfin och svarar framåt. Men han skall ju inte sparka som en gnu i början av passet varje gång.

Jag är villrådig.

I vart fall är han mildare nu än innan. Han är motig men inte über så att han exploderar utan han bara sparkar... men i och med att han sparkar tappar ju jag sitsen och dirvningen och så får vi börja om. Han få en paus... men ärligt kan jag inte sitta still i drivande possition när han katapulatar mig framåt genom att kicka bakut med båda benen... moment 22 med andra ord.

I morgon måndag skall jag beställa tid för fix av lymfkörtel så oavsett får han en vila om det nu är så att han behöver det. Men vi har vilat massor i omgångar och vi borde komma igång på riktigt snart.

Massören är inbokad till nästa vecka. Men om det skall bli operation snart och han skall läggas så får massörens tid flyttas tills efter det för jag vill inte rida innan det är fixat om de lägger honom, han kommer att bli supersned.

Varför skall det inte vara enkelt att vara hästägare för?

Jag var hos Lena idag också. Det höll på att sluta illa... inte för Lenas del men för Annettes nya fina superavelsmärr.
Jag skulle ta in Lena men var tvungen att gå genom hagarna eftersom gårdsplanen har förvandlats till skridskobana.
Customary Logo som stoet heter stod i hallen som också är vägen in till stallet.
Dum som jag var trodde jag att hon skulle göra som de andra, det vill säga försvinna ut när jag var på väg in, men inte.
Lena blev sur och vände runt och måttade en spark. Jag drog tag i henne så hårt jag kunde och hon missade grovt... tur var det... det hade lite varit roligt om hon hade satt en fot i magen på henne eller ännu värre...

Vi fick ha hjälp in i stallet.

Allt är bra med Lena förresten. Men det är en vass liten madam det där... och det visste jag i och för sig innan. ;)

Kommentarer
Postat av: emmy

he he, vad bra att man kan läsa detta två ggr ;)

2010-01-05 @ 11:53:51
Postat av: Ullis

Upplever du mig som tjatig? ;)

2010-01-05 @ 12:57:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0