Inte riktigt som jag tänkt mig
Det är ju sällan eller varför skall man säg att det någonsinn blir som man tänkt sig... eller jag skall inte vara så negativ. Det är ju inget jätteallvarligt som har hänt än i alla fall.
Idag skulle jag göra stora jätterokaden på hästsläp. Jag åkte därför till Jan i förmiddags för att ta med mig hans Boj-släp som jag skall ha till låns ett tag. Jag drack kaffe och gav mig sedan av glad i hågen till stallet där jag bytte till mitt Boj-släp som skulle till Vomb och min kusins gård. En billakerare hyr in sig där och han skall måla om det så att det äntligen blir fint.
på väg dit började det skaka i ratten och det kändes lite obehagligt. Jag hade sedan lite bekymmer med att backa in släpet i deras verkstad då det gick trögt.
På väg tillbaka igen efter att det var avlämnat kom skakningarna i ratten tillbaka och jag steg av för att kontrollera bultarna i hjulen. Jag har nämligen varit med om att alla utom en har lossnat en gång när jag precis hade tagit körkortet och var påväg med en vänn till Växjö för att gå på stan när vi precis hade vunnit friheten att köra bil själva.
Butarna var glödheta och jag ringde däckahandlaren Jan i vild panik... något var ju fel. För de som inte vet det så är jag helt kass på att meka bil. Jag kan köra, fylla på olika vätskor i rätt hål och byta däck, that's it!
Jag åkte därefter tillbaka till Jan och vi konstaterade efter att hjulet tagits av att det var bromsen som låg emot. Det var tydligen inte heller något som man bara fixade med lite 5-56 bara sådär.
Jag ställde bilen på kylning och åkte med lånad bil till Hisan där stallägaren som mekar med sportbilar sa att han visste hur man skulle göra.
Jahupp, jag åkte tillbaka till Jan och hämtade min bil som inte alls hade svalnat utan luktade grymt illa när jag kom fram. Hjulet av och bultarna fräste när de landade i snön.
Han mekade med en skruvmejsel och sprutade 5-56 bakom en massa gummimojjar och bankade med en slägga. Bromsen släppte och bilen skulle stå en halvtimme och vänta.
Nu var det nog inte rikigt så enkelt för det var fortfarande varmt på fälgen när jag kom hem... kul kul, nu är jag utan bli igen.
Mitt i allt detta hann jag mocka och tempa Hisan. Det visade sig att han har 38,3 i temp och det är över hans normaltemp som brukar vara hyfsat låg. Han åt dock som vanligt och såg väl kanske inte überpigg ut men var allert.
Stygnen har släppt, det gjorde de redan igår, och såret är svullet.
Jag konsulterade vetrinären i Hbg som tyckte att jag skulle tempa och kontrollera såret igen i kväll... frågan är bara hur för bilen är ju inte heller kry. Det tål att funderas på under kvällsmaten.
Igår var det bättre. Jag upptäckte redan då att stygnen hade släppt men det tog jag inte som något allvarligt i och med att vi pratade om att låta såret vara öppet redan från början, det syddes eftersom lymfknutan som togs bort låg nära en artär.
Hisan och jag begav oss därför ut på en skritt runda och han var pigg och glad och klev på med långa kliv.
Tillägg:
Jag kunde inte hålla mig hemma och lägga mig med gott samvete utan att titta till Hisan igen. Bilen fick ta smällen.
Hisan visade ovilja när jag kom ut för att tempa igen. Det är bra för är han frisk visar han vad han inte gillar som bekant. Och termometer i rumpan är inte sådan som gillas av herrn och jag förstår honom. Tempen visade 37,3 och det kvalar in som normaltemperatur.
Såret hade dock runnit en del och därför får jag konsultera vetrinären igen i morgon för att höra vad hon tycker.
