Hisan betyder häst

Nu är det nytt år och jag skall börja med att summera 2009.

Skall det summeras kort så: det blev väl inte rikigt som jag hade tänkt mig. Men säg det som blir det. Jag har löst många utav våra problem med det har också tillkommit nya som nu på slutet med ryggen. Mycket av våra problem med hoppningne har jag delvis löst. Jag har kommit mycket längre i min ridning och Hisan har utvecklats massor.

Tävlingsmessigt har det väl inte varit någon höjdare. När vi har kommit ut och gjort bra rundor har Hisan blivit trött på slutet och missat i omhoppningen. Eller så har vi inte gjort några resultat alls. Vad jag skall lära mig av detta är att inte gå ut i tävling om inte grudkondisen är på topp... det borde jag ha fattat tidigare.

Sedan har det varit tokiga skador eller annat gojs. Som lymfkörteln som spökar igen som jag skall ringa till Hbg om på måndag och de där sticksåren i somras som ställde till det och orsakade avbrott och till och med klinikvistelse. Och så nu ryggen, men den skadan tar jag på mig helt och fullt. Det var dumt av mig att använda lånesadeln, stackars Hisan.

Sedan är det det där med medryttare... Jag behöver ju avlastning men... Jag vill inte dela honom med en annan ryttare egentligen.

Detta året då.

Nu anser jag ju att man skall ha en possitiv syn på framtiden annars är det ju inte lönt alls att hålla på. På 2010 har jag därför dessa förväntningar med Hisan:

-Lymfkörteln skall med stor sannolikhet bort så det problemet kan komma ur vägen. Sedan hoppas jag på att vi skall få vara hela och friska båda två.

-Våren skall senast användas till uppträning i både hoppning och dressyr inför tävlingssäsongen i sommar och jag skulle vilja tävla i båda grenarna även om dressyren mest blir på kul och inte skall prioriteras, vi har ju börjat bli mer stabila i formen så kanske det går att rida en lätt B med godkänt resultat i alla fall. Att bli stabil på 1.20 är hoppningens första mål i alla fall.
Jag hoppas inte att jag siktar för högt.

Jag har lite planer för Lena också men de är inte så precisa än. De kommer att prövas och omvärderas när jag ser om hon håller och vad hon vill.
Planen är att sätta igång så fort det går i sommar efter fölningen. Först och främst med körning men också med ridning. Det är först och främst Lena som skall bestämma här, men hon gillar att komma ut. Nivån på komma ut är upp till henne med andra ord.

Och så skall det pysslas med fölet då... fast det behöver jag väl knappt skriva.

För att återgå till nuet.

Igår blev det vila för Hisan. Jag var ute och lasrade bara. Jag tror att det kunde vara bra för honom att få ledigt från ridning och bara behandling. Plus att jag skulle få svårt att få det att gå ihop annars. Ridning kan inte ske annat än i skritt hemmavid nu. Det är så hårt överallt.

Idag har jag i stället pallrat mig iväg. Men det är ett litet företag att åka iväg för att rida. Inte för att det är superlångt men för att det faktiskt tar extra tid.
Planen var skolridhuset på Flyinge igen. Och det gick ju bra ända tills jag skulle använda en coola knappen för att komma in i ridhuset... här falerade den underbara tekniken. Dörren hade väl förmodligen frusit fast.
Turligt nog kom det en ponnyryttare med pappa som också skulle rida. Pappan ställde upp och skottade fram den "manuella" ridhusdörren i andra ändan som antagligen inte har använts på evigheter så att vi kunde komma in.

Hisan var pigg och spänd men på ett bra sätt idag. Det var ett tag sedan han inte flög i luften helt när han har vilat.
Nu var det en startsträcka då vi fick fokusera på att slappna av men han var ändå med och allt blev konstruktivt. Undan för undan kunde jag sätta mer press och vi kunde reglera travens ökningar och minskningar, öppna och sluta i både skritt och trav utan protester. Lugn galopp luyckades vi också med utan bus och brall. Kanske jag är på väg att få tillbaka min goa Hisan äntligen.

Jag satte ingen press på honom i galoppen men det kommer undan för undan nu.

Lasern fungerar bra. Den skall lämnas tillbaka snart och jag kan ju oavsett inte behandla honom dagligen så vi får snart klara oss utan.

Jag vet inte heller hur länge till det kommer att vara barmark och stenhårt heller. Men det är väl något jag får se. Lite snö igen hade annars inte varit fel.

I morgon får det bli en ny tur till Flyinge och jag får sätta lite mer press på Hisan för att komma längre i ridningen.

Jag har varit en kortis hos Lena idag med. Men det är så förbaskat kallt att jag inte stannade länge. Jag är glad att hon har sitt täcke nu i alla fall. Hon lär ju inte frysa. ;)