Hisan betyder häst

Idag har jag varit i Staffanstorp och ridit för Jari igen.

Idag var Hisan försedd med hoppsadel trots att det var dressyr som stod på schemat.
Anledningen?
Jo, under Jariträningarna kommer vi ofta i komfliktsituationer (jag skall komma till det igen senare). Jag upplever det också som att jag kan driva honom mera framåt på ett enklare sätt när jag rider i den. Jag blir mer bekväm. För Hisan är det ju skit samma. Kraven på honom är identiska oavsett.

Vi fortsatte med grundridningen. Fram, fram, fram. Jari tyckte att det hade blivit bättre, och vi har jobbat massor med det hemma.

Jag tycker fortfarande att det är mycket sparka på och hålla i och jag känner mig inte helt bekväm med det. Jag skulle önska mer finlir. Men det får komma med tiden.

Vi hamnade i flertalet konflikter. När Hisan skall göra två saker. Läs: gå fram och gå ställd åt vänster. Det är alltid vänster som krånglar dessutom. Så stöter vi på patrull. Han blir istadig och stannar, småstegrar, backar och kickar med bakbenen i ilska. Charmigt eller hur?

Mycket av träningen är också att nöta. Vi sitter på volten runt runt och försöker ta igenom något. Det är inte riktigt så jag brukar rida heller.
Jag är med på vad han vill uppnå med detta, men (det kommer alltid ett men)... Hisan liksom snear till efter ett tag. När jag rider själv försöker jag variera hela tiden för att få hans uppmärksamhet.

Till exempel mot slutet av passet när Hisan helt plötsligt inte ville ta någon hjälp från skänklarna och blev istadig, vi skulle trava. Här skall han ju lyda vilket är prio ett. Sedan att det är motigt för honom eftersom jag började komma åt honom kan jag begripa men ändå. Vi kom några meter i långsam skritt sedan var det istadigt igen, och igen. Det känns liksom kontraproduktivt att ens gå in i ett sådant skede där man hamnar i en sådan blockering.

Det slutade med att jag bad att få avbryta övningen ett litet tag och styrde mot ett par små bommar som tyrligt nog fanns uppstälda på ett voltspår i ridhuset och skuttade över.
Varför gjorde jag då det? Jo, jag ville komma ur mönstret och göra något som uppfattades som possitivt. Sedan gick vi tillbaka och travade på volten vilket var det vi skulle ha gjort innan.

Jag tycker fortfarande att ridningen är för brutal på dessa träningar. Jag köper vad vi skall åstadkomma och jag antar att eftersom vi är där vi är idag så är det bara banka på som gäller för att bryta det vi är i nu. Men jag skulle önska att det inte var så mycket konfliktsituationer på vägen dit.

Förövrigt måste jag lära både mig och Hisan ett bättre samspel med skänkelhjälperna... det kommer inte fungera att han ignorerar dem och att jag gnager honom i sidorna.