Skildnaden?

Jag har svårt för att inte fundera på saker... så här kommer det:

Detta med bjudningen?
Vad är det som gör skillnaden mellan hoppningen och dressyren.
I hoppningen har ju Hisan varit trög och jag är i princip 100% säker på att det beror på en mängd saker som inte var bra tidigare:
Bölden mellan ganascherna.
Den inte omstoppade sadeln/lånesadeln.
Mask (han hade ju en del).
Fel i balansen mellan vila och arbete på grund av snön i vintras.

Det känns som om jag har kommit till rätta med det där och faktiskt har jag inte en brallande hyperHisan längre utan han är sitt vanliga goa jag och det gör mig superglad. (Jag fick i och för sig ett protestbock när jag red dressyr i regnet i tisdags men det var uppenbart att han tyckte att jag var på honom för mycket med skänklarna och tjatade).
När Hisan är glad och vill busa brukar han galoppera jämfota och skaka lite på halsen inte fara okontrollerat rakt upp i luften vilket har hänt en massa tidigare under förra året och i vintras.

Nu tillbaka till bjudningen.
I hoppningen så kan han visst vara seg men man väcker honom på en långsida i galopp och i värsta fall nuddar jag honom med spöet på bogen så tar han i och man känner att han tycker att det är kul. Har jag väl fått honom att bjuda så håller det i sig. Mesar jag där med runt i fesgalopp så stannar han och liksom lägger av efter ett par språng och så kommer stoppen.

I dressyren är varje steg en kamp. Jag får driva fram varje steg. Provar jag att inte driva så stannar han och tappar energi på några kliv.
Bevisligen har jag aldrig fått honom till bjudning där och självklart kan inte något som inte finns bibehållas.

Vad är då skillnaden?
I hoppningen sitter jag inte och gnager honom i sidorna med skänklarna, det gör jag i dressyren. Jag rider med sporrar i båda disiplinerna när jag är iväg och rider för tränare men utan hemma.
Och visst, han tar inte skänkeln ordentligt typ aldrig men det verkar ju inte spela samma roll i hoppningen eftersom en vaken Hisan bara behöver hållas om med benen.

Visst sitter jag oftast som en veritabel hösäck i sadeln men det är ju om man skall vara krass så att jag inte sitter korrekt i varesig hopp- eller dressyrsadeln. Jag har däremot bättre balans i hoppsadeln och känner mig mer hemma där. Men någon gång borde jag väl lära mig och känna mig mer hemma även i den andra.

Jag upplever det som at jag får mer energi i honom när jag rider markarbete i hoppsadeln även om det är helt utan bommar inblandat.

Är det så att balansen är hela nyckeln eller är det så att oavsett hur många som tycker att Hisan skulle bli en bra dressyrhäst så har han själv helt andra idéer?

Nu är jag ju en envis jäkel så jag kommer inte att ge mig... jag ska lära mig att sitta ordentligt i den där förbannade sadeln (till och med i nedsittning trav) på ett eller annat vis. Men är det lösningen?

Kommentarer
Postat av: Anonym

I dressyren är ditt problem att så fort han går fram och bjuder så är du där och "sågar" ner hans nos. Han hade behövt gå med nosen framför lodplan i unghästform ett år eller så och med kontakt.

du har ju lärt honom att om han bjuder och nosen åker fram så korrigerar du det. Det tar lång tid att ändra något man lärt in så väl.

I hoppningen hinner du nog inet tänka så mkt på nosen.

2010-06-06 @ 12:50:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0