Hisan betyder häst

Idag är en sådan där funderar-dag.

Den här våren har jag inte alls mått bra. Jag brukar annars sällan vara sjuk och ofta på top. Visst kan jag skylla på att jag börjar bli äldre men på något sätt tror jag bara att det är en liten del i sanningen.

Nu de senaste veckornas idiotförkylning har fått mig att fundera. Jag har en kostant hög stressnivå runt mig. Pendling till jobbet, ibland är det stressigt på jobbet men det är mer pendligen som stressar. Jag vill hem fort för att sedan kasta mig iväg igen för att hinna med alla mina åtaganden.
Jag spenderar 4-5 timmar hemifrån varje kväll och mycket av den tiden lägger jag på att åka mellan olika ställen. Jag har sedan aldrig rikigt ro när jag är på plats.

Nu har Sir Remington varit iväg i Frankrike och jag har inte ridit honom på länge. På sätt och vis har det varit en lättnad i och med att jag har sluppit att åka in till Jägersro. Men samtidigt har jag ju ridit honom för att det har varit fruktansvärt kul och lärorikt att få vara delaktig i en så fin häst. Vi får se om Uffe hör av sig för mer ridning av honom.

Sedan har vi Hisan. Mitt allt. Det mesta flyter på bra nu och träningarna och tävlingarna runt honom är kul. Det är det jag vill med mitt hästägande, träna och tävla och utvecklas (forhoppningsvis) tillsammans med hästen.
Men det tar tid...
Har jag varit iväg med Hisan någonstanns så hinner jag inte mer den dagen.

Sedan är det Lena och fölis. Just nu är det här som mitt dåliga samvete har konsentrerats.
Fölis behöver hanteras. Hon är vild, vacker men det hjälper inte sedan när hon skall i vagn.
Och Lena... hon har blommat ut nu. Hon är jämn bak och springer som jag vet inte vad i hagen. Gallorna är borta på benen dessutom. I och med att jag inte skall betäcka om henne så förtjänar hon lite omsorg i varje fall, lite oftare än en till två gånger i veckan.
Det är långt ner till Annettes. Jag trodde på något vis att jag skulle uppleva det som lättare nu än i vintras men det gör jag inte. Det tar emot.

Min grundplan var att flytta upp Lena till Hisans stall när hon var avvand och låta fölis gå kvar hos Annette med de andra unghästarna, hon skulle må bra av leken och utevistelsen. Men just nu känns det avlägset i tid. Hur skall jag orka med det över sommaren när inte orken finns nu?

Jag funderar på hur jag bäst skall lösa detta. För det är ju som jag brukar säga till andra. Det skall vara roligt att ha häst, annars finns det ingen mening att lägga all den energin på det och alla de pengarna.

Till syvene och sist så finns det ju ett hem att ta hand om också som ständigt jagar mig. Och det finns ett liv utan hästar. Det går inte att aldrig ha tid med sina vänner och tro att de skall stanna kvar. Det samma gäller för sambon. En vacker dag kanske han tröttnar...

Jag trodde nog att jag skulle orka lite längre än så här... men det är dåligt med det för tillfället.