Pay and jump

Som vanligt blir det inte rikigt som jag har tänkt mig.

Idag på förmiddagen blev kvällens startlista publicerad. Det visade sig att mina starter i 1.15 och 1.25 skulle ta i princip hela kvällen. Det är tveksamt om jag ens hade varit hemma nu om jag hade ridit vid de tider som var uppsatta.
Eftersom jag är lite småtrött redan från början pallade jag inte med det alls. I stället bestämde jag mig för att rida två rundor i 1.15 så att det skulle gå snabbare. Det kanske inte var ett optimalt beslut ur hoppsynvinkel men det var optimalt för att jag skulle orka med och fortfarande vara människa.

Det kluriga med Flyinges P&J är att trots att en startlista finns så blir det snabba ändringar. Jag var tidigt klar med att rida fram. Hisan var superfin och svarade kanon. Vi hoppade med stort självförtroende och oxern var helt klart mycket maxad.
Sedan blev det väntan.
Jag trodde att jag hade koll på när jag skulle in enligt den lista som fanns med hux flux var det ändå min tur trots att vissa andra inte hade blivit uppropade. Sedan var det ny väntan inne på banan.

Själva banan var byggd så att jag inte kunde gasa runt banan. Jag får dessutom tillägga att jag inte heller hade gått banan. Det fanns det inte tillfälle till då vissa hoppade redan när jag kom trots att det inte var utsatt tid för att det skulle börja. Jag hade behövt gå banan...

Jag bifogar en högst amatörmässig skiss av banan. Alla avstånd stämmer inte och det fanns fler luckor mellan hindren än vad som syns. Men jag är inte någon fena på Photoshop plus att jag är för trött för att trixa med det och Paint är inte bättre än så här.


Hisan kom igång bra trodde jag. Det varade fram till hinder tre. Därefter tappade vi i svängen och Hisan sköt bog och tyckte att han kunde spela allan.
Insprånget till hinder 4 kom kvickt och det tyckte inte Hisan. Vi vände runt och blev störda av de andra som var inne. Jag bytte spöhand och Hisan hoppade.
Därefter var det min tur att inte vara med. Jag missade att svänga till nummer 5 och fick rida runt.
Resterande del av banan gick bra och då var han framme som han skulle ha varit från början.

Runda nummer två gick bättre. Hisan bjöd fint och jag hade den bjudning och det tryck som jag vill ha. Vi hade fin rytm och hindren kändes små. Sista hindret som var ett blått räcke med vattenmatta åkte tyvärr ner men det bryr jag mig inte så mycket om.

Jag får inte, får inte, får inte rida så slappt till en början av banan. Jag måste lära mig någon gång tycker jag. Mög Ullis!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0