Sakletare
I dag kan jag titulera mig som en första klassens sådan.
Men först skall jag skriva om gårdagens ritt.
Från att ha varit plusgrader och fint underlag slog det nu om till minus igen och det blev hårt ute.
I och med att jag blev nervös av att ha bilen stående hemma utan ruta och möjlighet att låsa den lämnade jag in den på verkstaden. Jag fick då en lånebil men utan krok. Lånebil är bättre än ingen bil!
Men med hårt underlag gav dessa förutsättningar oss inte så många kul val förutom uteritt och i lugnt tempo.
Skritt med några få travinslag där det var lite mjukare var allt vi kunde åstadkomma.
Hisan var föga imponerad och tyckte att vi kunde ha galopperat en massa, han uttryckte detta önskemål klart och tydligt genom att bli odrägligt tittig och studsig. Alla ursäkter som gick att frambringa som innebar att ett halvt galoppsteg kunde läggas in.
Innan vår uteritt hade jag varit nere och borstat Fölis. Hon har nästan växt ur sin grimma igen så det är dax att jaga rätt på en ny helt enkelt.
Idag fanns det inget annat alternativ än att Hisan skulle gå rejält. Hur skulle jag annars kunna fixa ett uppägg inför den kommande veckan som skulle kunna fungera i vart fall litegrann? (Måtte jag få bilen tillbaka senast tisdag lunch...)
Utan möjlighet att köra honom i släpet fanns bara möjligheten att rida till ridhuset kvar. Det innebar skritt på bilvägar med mycket trafik. Men i och med att det var söndag idag var risken att stöta på lastbilar och andra tyngre fordon minimal så varför inte?
50 minuter tog det att ta sig från Räften ner till Flyinge och Kungsgården. Men så här i efterhand kan jag säga att det var totalt värt det.
När jag kom från Sandby mog Flyinge hittade jag först mitt ena cykellyse som tyvärr var i sådan skick att det inte ens var lönt att ta det med sig. Strax efteråt hittade jag mitt paraply i ursprungligt skick.
Lite längre fram låg mina älskade solglasögon en bit ut i ett fält. De var kvar i fodralet och helt oskadda.
Sedan nästan framme vid byn hittade jag sminkväskan med intakt innehåll så när som på min puderborste.
Så med fickorna proppfulla med mina prylar från min stulna väska red jag in till ridhuset. Galopperade av Hisan rejält och sedan bar det av hem igen.
Hisan var märkbart trött när vi kom hem. Men det är bra att han har fått ta ut sig och fått gått. Han hade en mycket nöjd min. Och nöjd var jag också med ritten och sakletandet.
Men först skall jag skriva om gårdagens ritt.
Från att ha varit plusgrader och fint underlag slog det nu om till minus igen och det blev hårt ute.
I och med att jag blev nervös av att ha bilen stående hemma utan ruta och möjlighet att låsa den lämnade jag in den på verkstaden. Jag fick då en lånebil men utan krok. Lånebil är bättre än ingen bil!
Men med hårt underlag gav dessa förutsättningar oss inte så många kul val förutom uteritt och i lugnt tempo.
Skritt med några få travinslag där det var lite mjukare var allt vi kunde åstadkomma.
Hisan var föga imponerad och tyckte att vi kunde ha galopperat en massa, han uttryckte detta önskemål klart och tydligt genom att bli odrägligt tittig och studsig. Alla ursäkter som gick att frambringa som innebar att ett halvt galoppsteg kunde läggas in.
Innan vår uteritt hade jag varit nere och borstat Fölis. Hon har nästan växt ur sin grimma igen så det är dax att jaga rätt på en ny helt enkelt.
Idag fanns det inget annat alternativ än att Hisan skulle gå rejält. Hur skulle jag annars kunna fixa ett uppägg inför den kommande veckan som skulle kunna fungera i vart fall litegrann? (Måtte jag få bilen tillbaka senast tisdag lunch...)
Utan möjlighet att köra honom i släpet fanns bara möjligheten att rida till ridhuset kvar. Det innebar skritt på bilvägar med mycket trafik. Men i och med att det var söndag idag var risken att stöta på lastbilar och andra tyngre fordon minimal så varför inte?
50 minuter tog det att ta sig från Räften ner till Flyinge och Kungsgården. Men så här i efterhand kan jag säga att det var totalt värt det.
När jag kom från Sandby mog Flyinge hittade jag först mitt ena cykellyse som tyvärr var i sådan skick att det inte ens var lönt att ta det med sig. Strax efteråt hittade jag mitt paraply i ursprungligt skick.
Lite längre fram låg mina älskade solglasögon en bit ut i ett fält. De var kvar i fodralet och helt oskadda.
Sedan nästan framme vid byn hittade jag sminkväskan med intakt innehåll så när som på min puderborste.
Så med fickorna proppfulla med mina prylar från min stulna väska red jag in till ridhuset. Galopperade av Hisan rejält och sedan bar det av hem igen.
Hisan var märkbart trött när vi kom hem. Men det är bra att han har fått ta ut sig och fått gått. Han hade en mycket nöjd min. Och nöjd var jag också med ritten och sakletandet.
Kommentarer
Trackback
