Spaghettin har vaknat

Då var det söndag och min hästhelg avslutas. Nästa vecka blir det plugg för min del, suck.
Det som är roligt att göra är så mycket lättare att få energi till.

I vilket falla avslutade vi med dressyrträning.

Vi åkte till Staffanstorp och tränade för Jari igen. Det var ju minst sagt ett tag sedan sist.
Jag har haft mina dubier om det hela. Men vi började passet med att klargöra våra ståndpunkter.

Jag har kännt redan från början att målet med Jaris träningar är helt rätt. Men jag är osäker på vägen dit.
Min osäkerhet har grundats på hur det kändes när vi tränade sist. Då tror jag inte att varesig jag eller Hisan var på ett rikigt mottagligt stadium. Det mesta var en kamp oss emellan just då och att då ställa krav fungerade inte.
Vad jag däremot tog med mig var framåt tänket. Och faktiskt idag kunde jag presentera en helt annan Hisan än den han såg sist (Hisan då mer eller mindre jagade Jari med sparkar, det var ju han som var "jobbig" när han gav mig instruktioner).
Alla som känner Hisan kan säkert se detta framför sig.

Förövrigt var bloggen också en del i samtalet. Jag har bevisligen fler läsare än jag känner till. Det är kul. Jag vill bara poängtera att det jag skriver är mina tankar runt vad som händer och sker med mina hästar, inte på bågot vis några absoluta sanningar.
Ibland kan jag uppfatta eller tolka saker fel, ibland blir saker fel och i så fall är jag den första att erkänna det. Having that said...

Hisan idag då.

Vi var mer possitiva både när det gällde tempo och attityd. Två gånger under passet surnade Hisan till men det var mycket övergående.

Vi red volter, stora volter och 10 metersvolter. Vi koncenterade oss på att ta igenom ställningen och böjningen.
Även Tord har sagt att ställningen inte kommer igenom, framför allt till höger.

Hisan jobbade på bra, trots att han har fått gå en hel del denna långhelgen.

Vad som slot mig är att även om han inte själv bibehåller allt framåt som jag ber om så tar han skänkeln nu. Han svara fram även om det måste upprepas. Det var inte alltid fallet tidigare. Sedan blir jag lätt bekväm och dels driver jag inte nog. Dels så glömmer jag ideligen bort den där yttersidan. Just idag kan jag dessutom skylla lite på att jag är helt mör. Till nästa omgång får jag se till att jag är fräschare. Det finns helt klart en koppling till att jag måste träna mer själv här. Hade bara den förbaskade isen försvunnit hade jag joggat. Just nu "vågar" jag inte, jag är rädd för att halka...

Hisan lurar mig dessutom fortfarande.
I traven har jag fått mer kläm på det hela men i galoppen... där är det stundtals mediokert.
När man sitter på känns det som om han galopperar ordentligt men ser man det från sidan så ser det så segt ut så. När jag väl driver på blir kännslan flänging och inte alls dressyrig men jag ser ju själv att det är så det skall vara.

En glimit från träningen med den mediokra galoppen finns här.



Jag känner mig mycket possitiv också efter dagens pass. Jag hoppas att vi kan uppnå mitt dressyrmål för 2011. Kanske kan det gå med Jaris hjälp.

Jag skall dessutom träna på att inte resa mig så högt ur dressyrsadeln när jag rider lätt... jag antar att jag får länga lädren för att åstadkomma detta... efter tentan skall jag prova mig fram.

Kommentarer
Postat av: Linda

Vilken rolig kille!!! Det är första gången någonsin jag har sett hisan inte se ut som SIRAP.

2011-01-10 @ 00:06:35
Postat av: Ullis

Vi skall försöka ta och lämna det där sirapsstadiet helt. ;)



Förövrigt är de där filmerna guld värda. När jag ser det från den vinkeln blir det än mer klart hur mycket sirap det var innan.



Det skulle ha varit intressant att ha arga och motiga Hisan på film också för att jämföra.



För övrigt får gärana arga och motiga Hisan vara borta för evigt, jag saknar honom inte.

Glada och possitiva Hisan är så mycket mysigare och framförallt roligare att jobba med. :D

2011-01-10 @ 16:02:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0