Varför halka runt på is och ha det glatt när man kan gå i lera och sörja

Nu har så gott som alla is försvunnit. Eller det är bara en hård bark kvar i hagen men ingen direkt hal is. Bitvis är det också riktigt kladdigt. Den här tiden på vintern är riktigt jobbig, kallt, blött och framför allt mörkt. Suck och dubbelsuck.
 
Jag gav mig ändå ut på en skrittrunda med Lilla. Hon skötte sig som vanligt hur bra som helst. Söta lilla bushästen. Utan broddarna hade vi dock inte kommit runt rundan. Det fanns till och med snö kvar på vissa ställen ute längs ån. Jag skall, om vädret är med oss försöka komma igång ordentligt med henne nu igen. Men det kan bli svårt. Prognosen säger kyla och kanske snö igen. Vi får se helt enkelt.
 
Hisan och jag tog en sväng i ridhuset. Han var minst sagt besvärlig i kväll. Superfin när det passade honom men så snart det blev lite jobbigt fyrade han av bockar, brallar och sparkar. Det var bara att hålla i sig med andra ord.
Bjudningen mellan besvärligheterna är däremot bättre än på länge. Tydligen var det en miss att vila honom igår. Jag får försöka att inte göra fler sådana missar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0