En hel vecka

Nu har jag slarvat igen. Men det är svårt att hinna med allt.

I måndags var det kasst väder.
Hisan fick vila men jag var ute och gick med Lilla. Hon fick nämligen stå på box för att vila upp sig efter Hisans bus med henne i hagen.

I tisdags hann jag med att skritta ut med båda.
Lilla var dock mycket piggelin och roade sig med att hoppa jämfota på bakbenen bredvid Hisan. Han tog det med ro men tyckte att det var lite lustigt och vi slog nästan knut på oss själva innan vi redde ut åt vilket håll alla skulle gå samtidigt.

I onsdags hade jag andra ohästiga aktiviteter så hästarna fick vila. Lilla fick dock gå ut i hagen igen. Men hon får en egen fram till hon har fått skor bak.

I torsdags var det hoppträning som stod på schemat.
Det var ett bra tag sen sist och jag var lite rädd för att Hisan skulle ladda som bara den. Nu blev det inte mycket laddande utan mest en massa sparka bakut.

Vi hoppade en kombination med kryss in, 6,5 meter, räcke, 6,5 meter, oxer. Hindrena höjdes allt eftersom och mot slutet låg de på dryga 1.15.
Jag är väldigt nöjd med min känsla. Hisan var så fin och jag hade ett stort lugn i magen trots att det blev lite högre.

Nu är jag laddad.

I fredags var jag inte alls sugen på ridning så det fick bli vila igen.

Igår var jag på Löberöds hästklinik som hade kundaktiviteter med bland annat hästvisningar. Det var sjukt inspirerande att se fina dressyrekipage.

Efteråt blev det en tur i Vomb. Enbart i skritt och trav denna gången då det hade börjat frysa på i backen.

Idag har jag dels kört Lilla en sväng själv. Hon var så fin. Så positiv och gick fram överallt. Det var mycket frusna pölar och trots att hjulen skar ner i den tunna isen och framkallade diverse ljud rörde hon inte ens ett öra utan var hur cool som helst. Jag älskar verkligen hennes underbara psyke. <3

Därefter red jag Hisan en sväng i ridhuset. Jag försökte ta med mig inspirationen från gårdagen. Men jag blev snabbt varse att i och med att jag har fått upp energin i Hisan igen så kan jag inte sitta på honom på nytt.
Mög! Jag kan ju inte strypa traven bara för att kunna sitta. Då dödar jag ju bjudningen på nytt. Jag har ju jobbat så för att få den åter. Jag måste lära mig hur jag skall sitta så där fint och absorbera rörelsen utan att skumpa...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0