Det skau gauå

Efter en kort sejour till Jägersro och en lite tur på finaste svarta hingsten så var det då dax för P&J med Hisan.

Målet var att komma igenom en 1.20 bana och det var verkligen rätt mål för dagen.
Här följer en analys över min ritt. Kommentera gärna, jag vill ha input. Kanske har jag missat något.
 
Hinder 1 och 2 flyter på fint. I svängen till 3:an kommer vi i ett sådant där läge.
Han blir lite lång men jag tycker att han borde ha kunnat hoppa. På 4:e försöket gick det.
Hinder nummer 4 var tydligen döfarligt och kunde inte övervinnas förrän de schackrutiga hinderutfyllnaderna hade tagits bort. Detta är enbart hitte-på från Hisans sida, bara för att han kan. När vi väl kommer över blir jag passiv och därav stoppet på 5:an. Jag väljer att hoppa vattnet för det är i princip alltid vatten på tävling och han kan vatten.
Mot 6:an blir jag på nytt passiv i början av svängen. Jag kommer på mig själv för sent och Hisan utnyttjar det. Vid anridning nummer 2 sitter det. I och för sig litar jag inte riktigt på honom här så jag blir lite kvar i handen in över oxern men nu har vi tydligen gjort upp klart för dagen för resten av hindren, 3
st, flyter på fint.
 
Det var verkligen inte någon superritt på något vis men jag är ändå glad att jag åkte dit och fick chansen att hoppa klart banan. 1.20 är ju på regional nivå som lägst och då blir man alltid utesluten på andra stoppet. Nu skall det ju givetvis inte vara några stopp alls men ibland när de kommer blir det som en hang-up och då är det skönt att kunna rida igenom banan.
Jag vet ju sedan innan att Hisan har kapasitet för bra mycket mer än så här och att problemen sitter i mig och just därför är det viktigt att kunna komma runt.
Nu tar vi detta med oss. Vi kan hoppa det, höjden är inget problem, nu går vi vidare och det kan bara bli bättre.
 
 
På framridningen var han riktigt fin idag dessutom. Men det var inne och själva banan ute. Vi har nog inte riktigt kunnat ladda ordentligt ute än i år men det kommer väl det också.
Jag har tänkt att efteranmäla mig till Torns där vi var idag nästa helg. Jag tror att det kan vara bra med en tävling på grus och nu när vi dessutom har känt på banan idag verkar det kunna vara en bra plan.
 
Lilla har skrittat i vagn idag. Eftersom jag fick lite hjärnsläpp och tvättade travselen före jag skrittade henne fick hon prova den andra selen med travvagnen idag. Det var kanske inte helt optimalt men det gick ju bra det med. Lite mer linor och pyssel för att spänna för bara.
 
 

Kommentarer
Postat av: Swedish Blondi

Du verkar gå bakvägen med Hisan. Hoppfolket (proffsryttare) jag har i min närhet nu går inte upp i klass innan de är oslagbara i den klassa de befinner sig i nu. Ju lägre desto bättre. De anser att man då stärker psyket på både ryttare och häst genom att hoppa för lågt och man förstör detsamma genom att hoppa för högt.
Kapacitet att rent tekniskt hoppa dessa höjder må kanske Hisan ha för det men han har ingen energi, inget mod och ingen vilja för det. Och kapaciteten är ju de sammlade egenskaperna av allt detta.
Så varför gör du inte som proffsen? Hoppar klasser där ni kan känna er BÄST och därmed bygga psyke på er båda? Samt att det måste vara betydligt roligare på detta vis.
Förlåt om jag låter ... elak? realistisk men jag har ju läst om er i åratal och träffat er och tycker om er. Du kämpar så hårt med honom och han bara motarbetar och bestämmer och fjompar, nått roligt måste du ju får lov att ha och det är KUL när det går bra och det tror jag att det kommer att göra i låga klasser.

Svar: Vi har redan varit "oslagbara" på 1m, vi har nollat otaliga 1.10. Men 1.20 är tydligen där vi har en hang-up. Vi tränar minst 1.20 varje vecka på träning men det funkar inte på tävling just nu. Det funkade bättre förra sommaren och sommaren innan det. För att inte tala om det året då han var sex då vi debuterade 1.20 med bara ett nedslag.

Mitt självförtroende har kraschat otaliga gånger sedan dess och det är det som är det stora bekymret. Självförtroendet blir inte bättre av att hoppa låga hinder. Det är inte det vi har problem med.

Det är inte kul att hela tiden backa, av det kommer man inte framåt. Utan mål att sikta mot finns där heller ingen utveckling.
Ulrika Lönnqvist

2013-05-13 @ 07:41:44
URL: http://www.lindah.se
Postat av: Swedish Blondi

Ok, jag förstår hur du menar. :-) Men tycker ändå att ni borde få vinna en massa för du kämpar så otroligt mycket med dina hästar. Jag är imponerad.

Svar: Vinna är inte allt. Att nå sina egna mål är viktigare. ;)
Ulrika Lönnqvist

2013-05-14 @ 08:12:03
URL: http://www.lindah.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0