Aldrig trist...
... med en häst som Hisan.
Gårdagen bjöd på en fin runda i kvällssolen och avslutades med att jag gjorde en sträckt frivolt ungefär från Hisans öron och rätt ner i galoppbanans grus. Landningen blev inte stående om man säger så.
Riktigt vad som fick honom att göra ett gigantiskt luftsprång just där vet jag inte men jag hamnade framför sadeln och Hisan slutade inte att bralla, vilket i sin tur gjorde att jag satt uppe vid öronen. Där är det sjukt dålig stabilitet och svårt att sitta så det ledde till frivolten.
Det positiva i detta var väl två saker.
Jag hann tänka att 'nu trampar han på mig' där mitt i luften på väg ner i grusen. Men Hisan hade koll och backade undan.
Nummer två var att han faktiskt stannade Och väntade på mig. Det har nog aldrig hänt förut. Han brukar springa hem i full kareta.
Nu satt jag upp igen och avslutade ritten enligt plan om än på en lite taktande och uppskruvad häst.
Som sagt: aldrig en tråkig dag...
Och jag har väntat på att dra i backen under konvalescensen. Så nu kom det...
Kommentarer
Trackback
